2 x Iron Man

24 april, 2012 7 kommentarer

Som förberedelse inför helgen då det blir The Avengers på bio så tänkte jag det kunde passa med recensioner på de filmer som ingår Marvels filmiska universum. Sen tidigare kan ni läsa om The Incredible Hulk och Thor och nu är det dags för två kortrecensioner av filmerna om mannen av järn och imorgon kommer en recension av Captain America: The First Avenger.



Titel: Iron Man
Regi: Jon Favreau
År: 2008
IMDb | Filmtipset

Iron Man är actionfilm med Robert Downey Jr. som den cyniske vapenmiljardären Tony Stark som efter att ha blivit tillfångatagen av terrorister blir omvänd och plötsligt vill rädda världen, med hjälp av vapen förstås men på rätt sätt. Filmen är underhållande och perfekt när man är sugen på en actionfilm och vill sega lite i soffan efter jobbet. Det var kul att se Jeff Bridges i en skurkroll. Nej, det är ingen spoiler att Bridges är skurk, det är uppenbart från första rutan. Trots den kala frisyren såg jag ändå The Dude framför mig, haha. Downey Jr. har en lätthet i sitt spel och sina repliker. Det bara flyter lätt ur honom med precis rätt touch av cynism. Historien är lite osammanhängande. Scener staplas lite på varandra utan tanke ibland. Slutet är aningen segt, med långdragen och obligatorisk slutstrid mellan hjälte och skurk.

3/5


Titel: Iron Man 2
Regi: Jon Favreau
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Nä, tyvärr. Det här var en dussinfilm från filmfabriken i Hollywood. Eller ja, kanske är den lite annorlunda eftersom den känns aningen mer seriös än andra filmer i samma genre. I vilket fall så är den stentråkig. Tony Stark (Robert Downey Jr.) och Pepper Potts (Gwyneth Paltrow) gnabbas med varandra i scener som tycks pågå i en evighet men som inte kommer nån vart. Stark snackar en väldig massa och är ibland coolt cynisk men handlingen som helhet är fantastiskt förvirrad (för mig). Det finns ingen riktig grundstory. Vad handlar filmen egentligen om? Allt tramsas ihop till en enda förvirrad röra. Den enda karaktär som är riktigt bra är den som görs av Mickey Rourke. Det är konstigt, efter att ha sett The Wrestler så framkallar Rourke varje gång jag ser honom samma känslor som när jag såg Aronofskys film om den avdankade wrestlern: en sorg över den tid som varit och som aldrig kommer igen. Det är nåt med Rourkes ansikte som gör detta. Fascinerande. Sam Rockwell är underhållande. Scarlett Johansson är alltid trevlig att se (på).

2/5

PS. Kul med musik av Beastie Boys när Stark sitter i jättemunken. Eftersom jag är ett långtida fan så noterade jag direkt att det var Beastie när låten började.

Arkiverad under Action, Betyg 2, Betyg 3, Film, Musik, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm, Superhjältefilm Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

The Incredible Hulk

23 mars, 2012 16 kommentarer


Titel: The Incredible Hulk
Regi: Louis Leterrier
År: 2008
IMDb | Filmtipset

När den här rullen kom så tyckte jag den kändes helt fel. Varför göra en till Hulken-film så nära inpå Ang Lees version som kom 2003? Nu var i och för sig Lees film mer eller mindre en katastrof men jag såg ingen anledning till den här rebooten. Det visades sig att jag hade fel. I The Incredible Hulk är det Edward Norton som gör Dr Bruce Banner. När filmen inleds har olyckan redan varit framme och Banner har blivit utsatt för de berömda gammastrålarna. När han blir arg blir han alltså grön, stor och stark.

Vi finner Bruce i en favela i Rio där han försöker leva i stillhet och samtidigt forska på sin åkomma. Han jobbar på en läskfabrik där han ibland gör mer än bara står vid löpande bandet. Det är uppenbart att han är överkvalificerad för jobbet, men Bruce måste ju hålla en låg profil. Vid sidan av jobbet tränar han brasiliansk kampsport för att lära sig kontrollera sin andning och puls. Han bär ständigt en pulsklocka som varnar när pulsen går upp mot farliga röda… ja eller gröna nivåer.

Av en slump får general Ross (William Hurt) reda på var Banner befinner sig. Ross vill givetvis fånga in Banner/Hulk och utnyttja denne för militära syften. Som så ofta förr så vill man skapa en supersoldat. Till saken hör också att Ross är pappa till Banners förra flickvän Betty (Liv Tyler). Banner flyr tillbaka till USA för att försöka bli kvitt med sin gröna sida. Ross använder då en ryskättad soldat, Emil Blonsky (Tim Roth) för att skapa sin egen supersoldat. Problemet med Blonsky är att han blir besatt av att bli ännu större och ännu starkare och tar lite väl mycket egna initiativ.

En sak som gör den här filmen bättre än Ang Lees version är att den hänger samman med resten av Marvel-universumet. Vi får t ex en kort cameo av Robert Downey Jr. som Tony Stark. Och nu när jag har sett de andra Marvel-filmerna så fick jag lite grann av den där familjära känslan, typ som när man ser den femte Harry Potter-filmen. Just detta faktum är ju inget som borde göra filmen The Incredible Hulk till en bättre film om man ser den som en enskild film men det är som det är.

En annan sak som är bättre än Ang Lees hoppande och gigantiska Hulk är att Hulk här inte är så fantastiskt hoppande och gigantisk. Visst, Hulk är stor men inte som i 2003 års version där han studsade omkring som jättelik grön studsboll.

I övrigt gillade jag verkligen miljöerna i början i Rio de Janeiro, de där favela-miljöerna är riktigt snygga. Dessutom förekommer det en snygg jaktsekvens där Ed Norton springer sig svettig i de trånga gränderna samtidigt som han måste hålla koll på sin pulsklocka. Det var faktiskt lite kul: spring så fort du kan men inte för fort. En annan lustig detalj är att Banner vid ett tillfälle måste köpa nya byxor och då speciellt ber om stretchbrallor, haha. Jag tycker även Norton passar bättre som Banner än Eric Bana gjorde i Lees version (även om Bana inte var dålig på nåt sätt). Jag kan inte riktigt svara på varför. Det kan helt enkelt bero på att jag tyckte filmen var bättre.

Vad det gäller skurkarna i filmen så är väl kanske William Hurt aningen blek som generalen som vill utnyttja Hulk. Tim Roth var en lite oväntad skådis som soldaten som ser sin chans att bli starkare. Han gör sin roll på ett slemmigt bra sätt… ja fram till att han blir datoranimerad vill säga. Filmen får en stark trea. Det finns som vanligt saker att irritera sig på, som t ex att det blir lite slentrianaction mot slutet. Ändå tycker jag den stora stygga varelsen som Tim Roth förvandlas till känns ganska bra, även om han lite omotiverat plötsligt får problem när han slåss mot Hulk efter att först ha varit fullständigt överlägsen.

3+/5

Arkiverad under Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm, Superhjältefilm Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Thor

26 juni, 2011 4 kommentarer

Titel: Thor
Regi: Kenneth Branagh
År: 2011
IMDb | Filmtipset

I amerikanska serietidningsfilmen Thor är Asgård är ett superkitschigt guldglänsande Sagan om Ringen-rike där vi möter Oden och de andra asagudarna. De slåss mot frostjättar från Jotunhem som leds av Laufey som ser ut som Darth Maul från Star Wars. Onde sonen Loke smider ränker medan Tor mest vill ha kul eller kriga. När Tor är för ivrig att kriga mot jättarna och förstör den vapenvila som Oden förhandlat fram blir Oden vred och skickar honom till Midgård (jorden alltså) som en vanlig dödlig människa.

Anthony Hopkins spelar Oden och jag hade läst att Hopkins spelade stelt, sömngångaraktigt och helt oengagerat. Ah, jag vet inte, jag tyckte han var helt ok. Oh well, nu sov han djup Odensömn i ungefär halva filmen men ändå.

Chris Hemsdeep… worth, var nånstans hittade de den killen? Chippendales? Well, tjejerna får sitt i alla fall. Apropå på det så är Natalie Portman med och det är ju alltid trevligt. Efter vad jag läst var det nödvändigt för Portman att göra en lättsammare film efter Black Swan. Och ja, lättsammare än så här blir det nog inte. Även Stellan Asgård dyker upp i roll som äldre forskarkollega och extrapappa till Portman.

Historien är så tunn att elektroner med enkelhet kan tunnla genom manuskriptet. Men jag fick precis vad jag väntade mig: helt ok filmunderhållning. Scenerna när Tor anländer till Jorden som en vanlig om än muskulös människa är trevliga. Han använder artigt högtidligt språk, han kysser flickor på handen när han hälsar adjö OCH han går in i husdjursbutiken när han behöver en häst ”I need a horse!”. Haha, jag hade riktigt trevligt.

De svenska översättarna har varit lite okänsliga och slarviga när det Tors språk. När Tor säger saker som ”That would suffice” översätts det med ett simpelt ”Det blir bra” istället för nåt i stil med ”Det är tillräckligt”. Kanske ett dåligt exempel men ni förstår säkert vad jag menar.

Historien är bitvis är riktigt seg uppe i Asgård när historien utspelas där. Hopkins är inte världens yngsta skådis längre men han fick som sagt lite välbehövlig vila under en stor del av filmen. Jo, just det, sen dök Rene Russo upp som Tors mamma. Det tog ett ögonblick innan jag kunde placera henne.

När Heimdall, asarnas allseende portväktare, var med tänkte jag att det var lite synd om den skådisen eftersom han hade hjälm och pansar som i princip täckte hela ansiktet så att det inte gick att känna igen honom. Dessutom var rösten förmörkad, batman-style. När eftertexterna rullade fick jag reda på att det var Idris Elba, dvs min favoritknarklangare från The Wire, yay!

Men för i helvete, nu upptäckte jag att även Tadanobu Asano, en japansk skådis som var med i favoritfilmen Universums sista dagar, också var med i en ganska oväntad roll som en asagud. Ungefär lika oväntat som att Idris Elba spelade portväktaren Heimdall. Inte lika oväntat är att filmen får en trea.

3/5

PS. Ni som inte har sett filmen, kom ihåg att se klart hela eftertexterna eftersom det dyker upp en bonusscen där!

Arkiverad under Action, Betyg 3, Fantasy, Film, Recension, Serietidningsfilm, Superhjältefilm Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nyare inlägg →