Deadpool 2 (2018)
20 september, 2020 5 kommentarer
Den första Deadpool-filmen som kom 2016 tyckte jag var bra. Men den hade aldrig chansen att kunna bli en favoritfilm med tanke på vilken typ av film det var. De populärkulturella referenserna som haglade skapade en distans mellan mig och filmen. Jag tyckte ändå den var småputtrig och trevlig och delade ut betyget 3/5.
Nu har tvåan setts, och det mesta är sig likt. Som var fallet med ettan så är det Deadpool 2 jag beundrar på avstånd. Jag beundrar hantverket. Men det är inte min typ av film. Är nåt på riktigt? Inte ens när det är på riktigt är det på riktigt. Det är i mina ögon långt ifrån vad jag kallar en filmfilm. Jag känner inte det där mysiga med att se på film.
Referenserna kryllar det, som sagt, av och jag uppskattar dessa på nån nivå men det är som ett annat lager i filmen istället för att vara en del av filmen. Det är helt enkelt inte min typ av film. Det är som att ge en otroligt välgjord och läcker citrontårta till nån som inte gillar citron. Jag förstår att det känns lite surt men så är det.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Fårstår vad du menar bra liknelse med citrontårtan (ingen favorit f.ö), Jag hade inte dessa problem utan gillade filmen men sättet den berättas på blir till viss mån distanserat
Tack. Ja, det slog mig att det var en bra liknelse.
(FYI: Jag och min bror bakade en läcker citrontårta (med lemon curd) till min pappa när han fyllde år för några år sen…)
Tack för sparken i baken att ta mig en omtitt på både ettan och tvåan. Vi får väl se hur det går…
Ibland går det snabbt, blev faktiskt omedelbar omtitt. Håller dem båda som fortfarande riktigt starka, underhållningsvärdet består (men då är ju jag aningens mer förtjust i referenshumor). Betygsmässigt jämnstarka men styrkorna är olika i dem. Gillar tex Vanessas roll mycket bättre i ettan men gillar å andra sidan Russell och Cable i tvåan
Det går fort i hockey. 😉
Ja, om man gillar referenshumor så är det ju en passande film-serie.