Hemligheten i deras ögon (2009)

Argentinsk film på bio, det är inte i första taget man ser. Men det händer då och då. Att Hemligheten i deras ögon kom upp på i Sverige beror säkerligen på att den vann en Oscar för bästa utländska film (ja, jag vet, Bästa icke-engelskspråkiga film heter det nuförtiden). Jag tycker det visar att Oscarsgalan ändå har viss betydelse. Just för de nominerade filmerna i den kategorin betyder det säkert oerhört mycket. Min text om filmen skrevs i april 2010.

Den här argentinska rullen slog ju ut både En profet och Det vita bandet i Oscarsracet om Bästa utländska film, så frågan är om det var rätt film som vann? Nja, eller nej, är svaret för mig. Hemligheten i deras ögon är ett bra thrillerdrama som berättas med två parallella handlingar på ett smart sätt. Tyvärr är filmen som helhet aningen, lite, lite för långdragen. Den påminner en del i upplägget om Män som hatar kvinnor, faktiskt. Just de två handlingarna, nutid och dåtid, bidrar till en viss mystik. Jag gillar känslan i filmen. Blandat med allvaret så förekommer det en del humor som jag uppskattade.

Hela sekvensen på fotbollsstadion är en femma som enskild sekvens – den är nästan för bra jämfört med resten av filmen. Riktigt nervigt bra filmat och klippt. Dramat som helhet tycker jag dock inte riktigt funkar i slutändan. Jag gillade ändå samspelet mellan de båda huvudpersonerna och det faktum att de aldrig kysstes t ex. Däremot gillade jag inte riktigt att allt skulle lösas i slutet, inklusive att de båda ”fick varandra”. Det hade varit en bättre film om man inte hade dragit ut på det hela. Som det var nu hade man, så att säga, flera slut i filmen. Lite typiskt också att man var tvungen att lägga in en twist i slutet. Men, men, det var väldigt nära en fyra.