Spider-Man 3 (2007)
13 september, 2020 6 kommentarer
Efter en hyfsat lång text om Spider-Man 2 i fredags blir det bara en kort gammal preblogg-blänkare om trean i serien om Peter Parker. Haha, jag är inte nådig i min kritik mot filmen men ändå delar jag ut en tvåa, eller 2-/5 om man ska skriva ut med siffror och minustecken. Om jag hade skrivit en sån här text idag hade betyget nog blivit 1,5/5 om jag skulle använda det system jag har på bloggen nu där man kan använda halvbetyg. Min text om Spider-Man 3 skrevs i februari 2010.
Jag tänkte att det var dags att göra Spindelmannen-trilogin komplett genom att se trean. Men, oj, vad dåligt detta var. Jag hade sett fram emot en avslappnande rulle att slötitta på, men den är så fånig och politiskt korrekt att jag blev irriterad. Jag gillade dock Sandmannen. Jag gillar ofta att se hur de olika hjältarna/skurkarna skapas och får sina superkrafter. I övrigt är det hela en fantastiskt töntig och fjantromantisk mjäkfilm – med vissa actioninslag. Det känns inte som det finns nån egentlig skurk. Nej, filmen domineras istället av mjäk, fånerier och pekoral. Och varför ska de alltid envisas med att få med den amerikanska flaggan i bild med Spindelmannen i förgrunden? Jag vet inte om det ska vara nån speciell grej med just dessa filmer; jag tycker mig känna igen det från de tidigare filmerna i trilogin. Blä.
En bonus-mashup
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Minns du vad du tyckte var PK? Men annars, nej, detta är verkligen ingen bra film. Tobey är bra på många saker men har har inte rktigt rätt stil för att fixa en sådan dansscen 🙂 Jag tyckte tvärtom att Sandmannen var ganska trist, men den typen av melankoliska skurkar-som-egentligen-inte-alls-är-skurkar är inte min grej
Kanske nåt med relationen mellan MJ och Peter?
Jag hade hunnit glömma bort det, men det finns en rätt kul blinkning till just dansen i inledningen till Into the Spider-Verse. Men det är iofs en meta-film thorugh and through
Om man gör en meta-Spider-Man-film är det svårt att undvika den blinkningen.
Har inte sett Into the Spider-Verse. Har avvaktat då den kändes som film med lika högt tempo och lika många referenser som The Lego Movie, så min hjärna blev trött bara av tänka på att se den. 😉
Du har helt rätt i den diagnosticeringen. Jag älskar den 🙂
Ja, det var inte oväntat alls.