Captain America: The First Avenger
25 april, 2012 8 kommentarer
Titel: Captain America: The First Avenger
Regi: Joe Johnston
År: 2011
IMDb | Filmtipset
Captain America är en i raden av Marvel-filmatiseringar. Denna rad av serietidningsfilmer är väl tänkt att avslutas (ja, jag tycker nog det är dags nu?!) med The Avengers där alla våra hjältar sammanstrålar under ledning av Samuel L. Jackson för att slåss mot världens skurkar. Captain America utspelar sig under andra världskriget. Tyskland invaderar Polen och kriget bryter ut i Europa. USA har inte gått med i kriget än så länge men det känns som en tidsfråga. I New York försöker modige men sjukligt klene Steve Rogers (Chris Evans) att gå med i armén. Det går inte så bra för Steve och han får stanna hemma och istället blir det kompisen Bucky som åker till Europa.
Rogers ska dock få chansen. Utan att han riktigt själv förstår vad som pågår hamnar han i ett hemligt program där man försöker utveckla en supersoldat. Rogers förvandlas från klen sjukling till vältränad toppsoldat men det kanske viktigaste av allt, det har inte förändrats. Anledningen till att Rogers blev utvald är nämligen hans osjälviska mod. Hmm, varför tänker jag på en speciell reklamfilm? (Haha, snälla, det var inte sååå länge sen jag skrev det här men jag har lyckats glömma bort vilken reklamfilm jag syftar på, nån som kan hjälpa mig? Hmm, undrar om det är den där med den stora hunden som skyddar den lilla från regnet? ;))
Nåt som förvånade mig lite var att Rogers till en början bara utnyttjades som en sorts kringresande maskot i syfte att bygga upp den amerikanska stridsviljan. Efter ett tag ledsnar dock Rogers på detta, speciellt efter att bäste kompisen Bucky förmodas vara tillfångatagen eller dödad av nazisterna. Mot sig har Rogers, som nu förvandlats till Captain America, nazisternas vapenminister Johann Schmidt (Hugo Weaving). Denna Schmidt förvandlas även han — till supernaziskurken som vill ta över världen: Red Skull.
Jag har hört en del säga att Captain America skulle vara en torr film utan den humor som behövs. Hmm, ja, kanske är både filmen och Chris Evans en aning bleka just när det gäller humorbiten. Men jag tyckte det inte behövdes eftersom filmen har en ganska härlig matinéstämning. Jag gillar Red Skull-karaktären, hans vapen, hans storhetsvansinne. Även de miljöer han vistas är trevliga, som t ex hans vintriga bergsfort.
Nu har det gått nästan en månad sen jag såg filmen och jag måste säga att inte minns så himla mycket av det jag såg. Efer ett tag så blev den nog lite ointressant, ungefär som det brukar bli i såna här filmer när de går in i actionfasen. Men jag tyckte t ex den var bättre än Sky Captain and the World of Tomorrow, en film som den påminner om en hel del. Matinékänslan var bättre och mysigare i Captain America.
3-/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Nej, nej, nej. Fel. Den är humorlös och därmed menlös. En etta.
Jo, jo, jo. Rätt. Frånvaron av humorn vägs upp av den mysiga matinékänslan. En trea. 😉
Hej hej, ser man på. ytterligare en film där vi är överens 😉 Håller med du och inte med Henke, myspysig om än inte särskilt minnesvärd. Däremot vet jag inte om jag går med på att den var bättre än Sky Captain — den satte ribban högre även om den inte nådde ända upp.
Ah, trevligt, då var vi på rätt spår igen, våra åsikter alltså. Filmen är absolut inte minnesvärd men mysig att se. Mja, jag blev besviken på Sky Captain. Hmm, kan inte minnas att ribban var högt satt. Den revs i vilket fall. 😉
Den ribba (heh…) jag tänker på i fallet med Sky Captain var nog primärt den visuella. Och så känns det som att den ändå var ganska tidig med att återuppliva den här lite pulpiga matinékänslan.
Hmm, jag gillade inte det visuella så rackarns mycket i Sky Captain. Fast det där med den pulpiga matinékänslan håller jag med om. Jag borde gilla Sky Captain mer än jag gör. Jag tror det faller på att greenscreen-miljöerna blev för greenscreen-aktiga.
Filmen var helt ok jag gillade matinekänslan, lite som en Indiana Jones light.
Precis, matinékänslan är det som räddar filmen.