10 i topp: Filmer 2005

2005Jag brukar vara litet sen i starten ibland… men inte den här gången! Så när filmspanarna nu kör sina listor över 2005 års bästa filmer så är jag med på noterna. Dessutom konstaterar jag att 2005 var ett mycket bra och jämnt filmår, men kanske utan den där riktiga supertoppen. Då kör vi.

****

10. Constantine
Constantine
Constantine är en film som jag tycker får oförtjänt mycket pisk. T.o.m. Shia LaBeouf är ju bra men det är Tilda Swinton som är bäst!

9. Good Night, and Good Luck.
Good Night, and Good Luck.
David Strathairn briljerar som Murrow. Han pratar med en kallt intensiv och mässande stämma som man inte kan låta bli att lyssna på.

8. Mitt hjärtas förlorade slag
Mitt hjärtas förlorade slag

En Stockholm Filmfestival-favorit med en nervig och svettig känsla som blev mer och mer påtaglig ju längre filmen pågick.

7. Mördande konkurrens
Mördande konkurrens
En film som går från mörkt drama till absurd komedi, fast utan att förlora allvaret och djupet i form av kritik och satir av dagens pengafixerade samhälle.

6. Capote
Capote
En biografifilm som för en gångs skull funkade. Filmen är intensiv, intressant och spännande i sin skildring av Capote och hans twistade ego.

5. The Descent
The Descent

En film som överraskade mig. Utan några konstigheter och med ganska enkla medel så har regissör Neil Marshall lyckats få till en mycket bra rysare.

4. The Squid and the Whale
The Squid and the Whale

En film som jag gillade så mycket att jag köpte filmen på dvd och gav till mina föräldrar i julklapp – och det utan att de ägde en dvd-spelare.

3. A Bittersweet Life
A Bittersweet Life

En våldsam gangsterhistoria om en ensam hitman. Sydkoreaner kan det här med thrillers och action. Här funkar t.o.m. den udda humorn som är instoppad här och var.

2. Match Point
Match Point

Romantiskt drama blir psykologiskt drama blir spännande thriller med Hitchcock-referenser. En av Woodys bästa!

1. Paradise Now
Paradise Now
Absurd hopplöshet. En film som Filmitch förmodligen bör hålla sig borta ifrån (eller kanske bli utmanad av…)

****

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Ja, en hel del faktiskt: A History of Violence, Barnet, Broken Flowers, Serenity, Star Wars Episod III, Storm, Syriana, The Constant Gardener och The Proposition. Kolla nu in vilka godbitar mina filmspanarvänner hittade från 2005:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Filmitch
Flmr
The Nerd Bird
Fiffis filmtajm
Spel och film
Movies – Noir
We Could Watch Movies

Le couperet

Titel: Le couperet (Mördande konkurrens)
Regi: Costa-Gavras
År: 2005
IMDb
| Filmtipset

Arbetslöshet kan vara jobbigt (det vet jag själv). Det får Bruno, som är huvudperson i Costa-Gavras film Le couperet, erfara. Bruno blir av med jobbet som kemist inom pappersindustrin pga outsourcing och flytt av verksamhet till låglöneländer. Situationen tär på stackars Bruno som till slut beslutar sig för att mörda sina konkurrenter för att få jobb på nytt.

Ja, det här var en film som överraskade mig. Inledning känns som ett ganska mörkt drama då vi kastas direkt in handlingen under ett av Brunos mord. Efteråt mår Bruno rejält dåligt och självmord känns inte långt borta. Det kändes som man hade ett tragiskt drama framför sig. Men det som jag gillar med filmen är att den lyckas ändra karaktär till en absurd komedi, fast utan att förlora allvaret och djupet i form av kritik och satir av dagens pengafixerade samhälle.

Förutom att fungera som en satir så är filmen även en skön komedi med riktigt bra situationskomik där José Garcia i huvudrollen gör en grym insats som den tafflige, nervöse, men ändå, får man säga, enträgne mördaren. Hela upplägget fungerar då Bruno givetvis inte avslöjar nånting för sin familj. Det hela blir ännu roligare då sonen i familjen hamnar i klammeri med rättvisan och Bruno drar in hela sin familj för att hjälpa sonen genom att lura polisen — samtidigt som han själv mördar papperskemister på löpande band.

Kul att Costa-Gavras (73 år gammal när filmen kom) på gamla dar har gjort en film som känns skarp och fräsch och bättre än mycket annat som görs idag. Själv har jag bara sett en film av Costa-Gavras, Försvunnen från 1982 men jag blir efter denna film sugen på att se vad han gjort för filmer tidigare.

Le couperet får en svag fyra. Eftersom jag bedömer min filmupplevelse och egentligen inte filmen i sig så blir det en svag fyra pga av att jag helt enkelt inte förstod allting. En orsak till det var att då jag såg den på bio så var den franska dialogen textad på danska (tur att det inte var arabiska i alla fall). Men det störde inte allt för mycket, efter ett tag hade man liksom vant sig och man förstod ändå helheten och vad som hände i stort. Många scener bygger också på komisk timing (eller tajming, kan inte välja) och inte på tung dialog.

Jag kan tillägga att couperet betyder slaktarkniv eller giljotin/bila, vilket postern spelar an på. Sen kan jag inte låta bli att nämna två andra franska filmer som tar upp samma tema: Time Out och Motståndaren. Det är filmer av allvarligare typ där framför allt Motståndaren, med Daniel Auteuil som gör en sanslös insats, är riktigt bra… och haneke-obehaglig.

Läs även Movies – Noirs recension av Le couperet.

4-/5

%d bloggare gillar detta: