10 i topp: Filmer 2005

2005Jag brukar vara litet sen i starten ibland… men inte den här gången! Så när filmspanarna nu kör sina listor över 2005 års bästa filmer så är jag med på noterna. Dessutom konstaterar jag att 2005 var ett mycket bra och jämnt filmår, men kanske utan den där riktiga supertoppen. Då kör vi.

****

10. Constantine
Constantine
Constantine är en film som jag tycker får oförtjänt mycket pisk. T.o.m. Shia LaBeouf är ju bra men det är Tilda Swinton som är bäst!

9. Good Night, and Good Luck.
Good Night, and Good Luck.
David Strathairn briljerar som Murrow. Han pratar med en kallt intensiv och mässande stämma som man inte kan låta bli att lyssna på.

8. Mitt hjärtas förlorade slag
Mitt hjärtas förlorade slag

En Stockholm Filmfestival-favorit med en nervig och svettig känsla som blev mer och mer påtaglig ju längre filmen pågick.

7. Mördande konkurrens
Mördande konkurrens
En film som går från mörkt drama till absurd komedi, fast utan att förlora allvaret och djupet i form av kritik och satir av dagens pengafixerade samhälle.

6. Capote
Capote
En biografifilm som för en gångs skull funkade. Filmen är intensiv, intressant och spännande i sin skildring av Capote och hans twistade ego.

5. The Descent
The Descent

En film som överraskade mig. Utan några konstigheter och med ganska enkla medel så har regissör Neil Marshall lyckats få till en mycket bra rysare.

4. The Squid and the Whale
The Squid and the Whale

En film som jag gillade så mycket att jag köpte filmen på dvd och gav till mina föräldrar i julklapp – och det utan att de ägde en dvd-spelare.

3. A Bittersweet Life
A Bittersweet Life

En våldsam gangsterhistoria om en ensam hitman. Sydkoreaner kan det här med thrillers och action. Här funkar t.o.m. den udda humorn som är instoppad här och var.

2. Match Point
Match Point

Romantiskt drama blir psykologiskt drama blir spännande thriller med Hitchcock-referenser. En av Woodys bästa!

1. Paradise Now
Paradise Now
Absurd hopplöshet. En film som Filmitch förmodligen bör hålla sig borta ifrån (eller kanske bli utmanad av…)

****

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Ja, en hel del faktiskt: A History of Violence, Barnet, Broken Flowers, Serenity, Star Wars Episod III, Storm, Syriana, The Constant Gardener och The Proposition. Kolla nu in vilka godbitar mina filmspanarvänner hittade från 2005:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Filmitch
Flmr
The Nerd Bird
Fiffis filmtajm
Spel och film
Movies – Noir
We Could Watch Movies

A Bittersweet Life


Titel: A Bittersweet Life (Dalkomhan insaeng)
Regi: Kim Ji-woon
År: 2005
IMDb
| Filmtipset

Här kommer en recension av en film som jag såg på Stockholm Filmfestival 2005. Anledningen till att jag postar den just nu är att jag nyligen sett regissören Kim Ji-woons senaste film I Saw the Devil där vi även träffar Lee Byung-hun, huvudrollsinnehavaren från A Bittersweet Life, igen. Recension av I Saw the Devil kommer förhoppningsvis imorgon (beror lite på hur sent jag kommer hem från matchen Sverige-Holland som jag faktiskt ska se live på Råsunda i Solna imorgon kväll).

Många asiatiska filmer har nåt märkligt över sig. Det känns inte riktigt som filmmakarna kommer från samma planet som jag gör. Bilder, scener, historia, känsla, skådisar, det mesta, känns liksom skruvat ett par varv extra. Så var också fallet i A Bittersweet Life, en våldsam gangsterhistoria där vi möter den ensamme hitmannen Sun-woo (Lee Byung-hun), vars känslor som han dolt börjar ge sig till känna när han ska bevaka gangsterbossens flickvän. I början är Sun-woo en känslokall underhuggare/fixare, men när hans hårda skal börja spricka dras han in i en våldsspiral där han ställs mot sin boss.

Jag gillade verkligen stämningen och känslan i filmen. Det finns ett antal actionscener då jag bara satt och njöt, speciellt när Sun-woo vid ett tillfälle slåss mot ett antal fiender och sen får tag i en bil som han använder som mur- och människobräcka. Det här kan koreanerna helt klart. Humor finns instoppad lite här och var, men jag tyckte ändå inte den kändes malplacerad. Jag blev inte förvirrad som jag ibland kan bli när jag ser asiatisk film (ja, jag generaliserar), när humor och allvar blandas allt för friskt. Här tyckte jag ändå det var separerat. Jag gillade även scenerna under slutuppgörelsen även om den kanske blev lite väl långdragen.

Det som jag gillade allra mest var ändå två av de sista scenerna där man får se tillbaka på vissa sekvenser i Sun-woos liv. Här får vi se en dold sida av Sun-woo som ändå har funnits hela tiden, det är bara det att vi inte har fått se den. Betyget blir en svag fyra.

4-/5

För er som har sett filmen så är de två scenerna jag tänker på:

Spoiler (markera för att läsa)
Scenen där Sun-woo lyssnar på tjejen när hon spelar cello (här är han harmonisk och lycklig och ler) och sen scenen under eftertexterna när han skuggboxas (här visar han sin lekfulla sida som liksom också varit dold hela filmen)
Spoiler slut

%d bloggare gillar detta: