10 i topp: Filmer 2005

2005Jag brukar vara litet sen i starten ibland… men inte den här gången! Så när filmspanarna nu kör sina listor över 2005 års bästa filmer så är jag med på noterna. Dessutom konstaterar jag att 2005 var ett mycket bra och jämnt filmår, men kanske utan den där riktiga supertoppen. Då kör vi.

****

10. Constantine
Constantine
Constantine är en film som jag tycker får oförtjänt mycket pisk. T.o.m. Shia LaBeouf är ju bra men det är Tilda Swinton som är bäst!

9. Good Night, and Good Luck.
Good Night, and Good Luck.
David Strathairn briljerar som Murrow. Han pratar med en kallt intensiv och mässande stämma som man inte kan låta bli att lyssna på.

8. Mitt hjärtas förlorade slag
Mitt hjärtas förlorade slag

En Stockholm Filmfestival-favorit med en nervig och svettig känsla som blev mer och mer påtaglig ju längre filmen pågick.

7. Mördande konkurrens
Mördande konkurrens
En film som går från mörkt drama till absurd komedi, fast utan att förlora allvaret och djupet i form av kritik och satir av dagens pengafixerade samhälle.

6. Capote
Capote
En biografifilm som för en gångs skull funkade. Filmen är intensiv, intressant och spännande i sin skildring av Capote och hans twistade ego.

5. The Descent
The Descent

En film som överraskade mig. Utan några konstigheter och med ganska enkla medel så har regissör Neil Marshall lyckats få till en mycket bra rysare.

4. The Squid and the Whale
The Squid and the Whale

En film som jag gillade så mycket att jag köpte filmen på dvd och gav till mina föräldrar i julklapp – och det utan att de ägde en dvd-spelare.

3. A Bittersweet Life
A Bittersweet Life

En våldsam gangsterhistoria om en ensam hitman. Sydkoreaner kan det här med thrillers och action. Här funkar t.o.m. den udda humorn som är instoppad här och var.

2. Match Point
Match Point

Romantiskt drama blir psykologiskt drama blir spännande thriller med Hitchcock-referenser. En av Woodys bästa!

1. Paradise Now
Paradise Now
Absurd hopplöshet. En film som Filmitch förmodligen bör hålla sig borta ifrån (eller kanske bli utmanad av…)

****

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Ja, en hel del faktiskt: A History of Violence, Barnet, Broken Flowers, Serenity, Star Wars Episod III, Storm, Syriana, The Constant Gardener och The Proposition. Kolla nu in vilka godbitar mina filmspanarvänner hittade från 2005:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Filmitch
Flmr
The Nerd Bird
Fiffis filmtajm
Spel och film
Movies – Noir
We Could Watch Movies

The Descent

Titel: The Descent
Regi: Neil Marshall
År: 2005
IMDb
| Filmtipset

Innan jag såg The Descent hade jag hört en hel del om den men jag trodde inte en ”simpel” skräckis skulle vara nåt speciellt. Av Neil Marshall såg jag senare Doomsday och Centurion men jag har ännu inte sett hans debut Dog Soldiers men det kanske blir av snart.

Filmen handlar om ett gäng tjejer som brukar ses nån gång (typ) om året och göra äventyrsresor (typ). Den här gången är det dock lite annorlunda eftersom en i gänget, Sarah (Shauna Macdonald), har varit med om en tragisk olycka. Tjejerna, med äventyrsledaren Juno (Nathalie Mendoza) i spetsen, beger sig i alla fall ganska glada i hågen ner i en rolig grotta… full med muterade neandertalare visar det sig. Oops. Ja, ett äventyr blir det.

Det börjar som en korsning av nån såpa som går på trean eller fyran och en halvbra Stephen King-film. Jag kan tycka att början när tjejerna träffas i stugan i skogen var lite väl sprallig. Men efter det blir det bara bättre. När man väl har sänkt ner sig i grottan så infinner sig en ”mysig” stämning. Här lyckas filmmakarna skapa en bra instängd känsla. Och just det faktum att vi fick träffa vissa av karaktärerna i inledningen gör att det finns en spänning mellan dem. Detta blir speciellt tydligt i slutet, som jag gillar.

Ja, jag kan bara konstatera att filmen överraskar mig. Utan några konstigheter och med ganska enkla medel (och ingen hyperbudget) så har regissör Neil Marshall & Co lyckats få till en bra rysare. Bitvis känns vissa av skådisarna lite såpaaktiga kanske, men inget som tar för mycket fokus från den stämning som byggs upp mha ett snyggt ljus- och färgsatt foto och krypande musik. I grottan har man ju ett ganska annorlunda ljus, ja, inget alls egentligen förutom det som våra äventyrerskor har tagit med sig. Detta utnyttjar man dock på ett bra sätt genom att använda det ljus som finns för att skapa stämning och en del snygga scener.

Sen kom jag att tänka på Dario Argentos filmer där det brukar förekomma mycket grönt och rött. Så var det här med. Snyggt. Vad det röda var för nåt kan ni ju gissa… muahaha. Nåt jag gillade var att man faktiskt tog ut svängarna en aningen när det gäller fajterna med monstren. Det blev lite splatter och tjejerna blev stenåldersbrutala. Riktigt uppfriskande. Jag knöt liksom näven i luften och skrek ”yeah!” när ett monster fick en välförtjänt yxa i skallen. Haha, ja, jag gillade filmen, den blev faktiskt bättre och bättre. Efter en lite svag start kanske, så tog den sig och det räcker till en svag fyra. Om man vill se en rysare som faktiskt ger lite rysningar och innehåller några bra hoppscener så rekommenderar jag den.

4-/5

%d bloggare gillar detta: