10 i topp: Filmer 2020

2020 känns som året som försvann. Filmer som skulle ha haft premiär sköts upp inte bara en gång, utan både två och tre gånger. Den enda riktigt stora filmen, en äkta blockbuster, som hade premiär var väl Christopher Nolans Tenet.

Ibland sköt dock filmbolagen inte upp filmerna utan lät dem ha premiär direkt via streamingtjänster (The Invisble Man och Wonder Woman 1984 är två exempel). Det här är nog här för att stanna skulle jag tro. Det känns så. Jag tror (och hoppas) även att filmfestivaler kommer fortsätta med att erbjuda filmerna online precis som festivalerna i Stockholm och Göteborg gjorde nu senast.

Nej, nu har jag svamlat nog och det är dags att ge sig på listan som i år blir en topp-17 då jag har sju bubblare.

Håll till godo!

17. Nomadland – Mysig film i Chloé Zhaos speciella stil. Fina miljöer och sköna personligheter.
16. Extraction – Action, i princip bokstavligen, utan slut med Chris Hemsworth. Underhållande!
15. Breaking Surface – Svensk dykaraction som förtjänar att uppmärksammas.
14. Minari – Fint familjedrama om att en koreansk familj som vill hitta sin plats i USA.
13. Small Axe: Education – Om vikten av utbildning och med ett extremt rörande slut!

12. The Old Guard – En uppgiven Charlize Theron leder en grupp odödliga i kampen mot det onda.
11. Promising Young Women – Skarp #metoo-film med Carey Mulligan på en udda hämndturné.

10. Druk
Druk
Thomas Vinterberg gjorde mig inte besviken. Som regissör har han väldigt bra förmåga att få till intensiva scener mellan en films skådisar. Här blir det inte lika intensivt som i Festen men tillräckligt för att hamna på plats 10. En skådespelarnas film.

9. Small Axe: Lovers Rock
Small Axe: Lovers Rock

Den lättsammanste av Steve McQueens Small Axe-filmer även om rasism och orättvisor kan anas i bakgrunden. Lovers Rock är en ruggigt skön house party-film med dans, svett och inte minst underbar musik.

8. Sound of Metal
Sound of Metal
En väldigt fin film om en otänkbar situation där Oscarsnominerade Riz Ahmed spelar en hårdrockstrummis som förlorar hörseln. Världen rasar samman men det finns en väg tillbaka.

7. I’m Thinking of Ending Things
I'm Thinking of Ending Things
Den kanske mest Kaufmanska filmen av alla Charlie Kaufmans filmer? Dröm, minnen, verklighet, fantasier, barndom, vuxenliv, ålderdom, allt blandas samman till en magisk och i grunden sorglig mix.

6. Possessor
Possessor

Äpplet faller inte långt från trädet. Brandon Cronenberg har gjort en imponerande science fiction-rulle som innehåller snygga bilder, intressanta idéer, body horror och ultravåld.

5. First Cow
First Cow
Kelly Reichardt är en lågmäld favorit som gör lågmälda filmer om ofta lågmälda personer. I First Cow möts två sådana personer och blir vänner i ett lerigt och ganska farligt Oregon på 1820-talet. Tillsammans startar de upp en affärsverksamhet där de med stor framgång säljer kakor.

4. One Night in Miami
One Night in Miami

En film att hänga med. Cassius Clay, Malcolm X, Sam Cooke och Jim Brown (en amerikansk amerikansk fotbollsspelare) träffas på ett motellrum för att snacka allvar om hur de ska vidare i medborgarrättsrörelsen. Konflikter uppstår och samförstånd nås.

3. Da 5 Bloods
Da 5 Bloods

En spretig film som vet att den är en film. Det är underhållande, spretigt (har jag sagt det redan?), bra skådisar, underbar musik och en lite för lång film. Men Spike Lee levererar.

2. The 40-Year-Old Version
The 40-Year-Old Version

Årets klart roligaste film. Jag både skrattade med och blev rörd av Radha Blank a.k.a. RadhaMUS Prime.

1. Gunda
Gunda
En svartvit dokumentär utan musik eller talking heads om en grisfamilj, en enbent höna och ett kosläpp. Haunting!

 

Filmer som återstår att se: framförallt tänker jag på Rättfärdighetens ryttare med Mads.

 

Vilka andra har fått till sin topplista över 2020 års bästa filmer? Låt mig veta om du har gjort din lista! Här är länkar till de jag har hittat:

Fripps filmrevyer-Henke
Letterboxd-Carl
Letterboxd-Niklas
Filmitch-Johan
Movies – Noir-Christian
Fiffis filmtajm-Fiffi

Da 5 Bloods (2020)

Ett tecken på att en film funkar för mig är att jag efter titten går in på YouTube och kollar in intervjuer med de som har varit med och gjort filmen. Precis så var fallet efter att jag avnjutit Spike Lees senaste fi… joint Da 5 Bloods. Många Zoom-intervjuer blev det. Alla inblandade skådisar verkade vara väldigt sympatiska och det märktes att de trivdes tillsammans under inspelningen. Lee själv är dessutom en rolig och lurig liten rackare.

Jag råkade se en trailer för Netflix-filmen Da 5 Bloods på Twitter och min reaktion var ”That looks a-m-a-z-i-n-g!”. Jag kände direkt att det här kunde vara en film för mig. Levererade Lee? Svar: hell yeah!

Filmen inleds på ett sätt som vi börjar vänja oss vid vid det här laget när det gäller Lee. Vi får se och höra autentiska klipp med Muhammad Ali där han pratar om varför han vägrade göra militärtjänst i Vietnam. Sen drar skön Marvin Gaye-musik igång och vi får klipp på svarta soldater i Vietnam och på diverse figurer och händelser från medborgarrättsrörelsen. Lee är en utbildare och vill leverera ett budskap, det sticker han inte under stol med.

Jag älskade inledningen på filmen. De fyra veteranerna träffas i Vietnam där de ska hitta kvarlevorna av sin gruppchef (Chadwik Boseman i flashback-sekvenser) samt även försöka hitta en försvunnen guldskatt. Rena rama äventyret! Men först får vi lite party i störtsköna scener där gubbarna svingar sina lurviga och dricker paraplydrinkar. Störtsköna scener, som sagt, och extra kul att se Clarke Peters (Lester Freamon från The Wire, yay!) visa några schyssta moves.

Apropå världens bästa tv-serie så spelas en annan av gubbarna av ytterligare en The Wire-alumn. Nämligen ingen annan än Isiah Whitlock Jr (senator Clay ”shiiiiiiiit” Davis). Just att dessa The Wire-skådisar är med gör att filmen, vare sig jag vill eller inte höjer sig, för mig. Det är som att träffa gamla vänner igen trots att de spelar helt andra rollfigurer.

Ett intressant grepp, som kanske mer kom sig av kostnadsskäl, är att det är samma skådisar (alltså Clarke Peters, Isiah Whitlock Jr, Norm Lewis och sist men inte minst Delroy Lindo) som spelar samma personer i de flashback-sekvenser från Vietnam-kriget som förekommer. Då får vi även träffa den femte medlemmen av gruppen, Stormin’ Norman, spelad av en betydligt yngre Chadwick Boseman. Jag tyckte det här greppet funkade utmärkt. Det gav en känsla av magisk realism, att gubbarna är en sorts spöken som inte har kunnat släppa det som skedde i Vietnam.

Ett annat grepp som stack ut var att det under hela filmen förekommer inklippta stillbilder som refererar till vad som händer och sägs i filmen. Det kan vara allt från svarta krigshjältar, Aretha Franklin och Edwin Moses. Jag gillade det. Lee är en regissör som vill visa sin närvaro och att både han och vi som tittar är fullt på det klara med att det vi tittar på är just en film. Det är motsatsen till cinéma vérité.

En annan sån där medveten liten grej som jag kände igen från Malcolm X är att klippningen ibland är lite udda. Det är allra tydligast i inledningen när gubbarna träffas för första gången och kramar (kramar?!) varandra. Vi får se kramarna två gånger ur två olika vinklar, liksom upphackat. Även här blir det tydligt att det är en film som har en uppenbar person bakom spakarna, eller klippbordet i det här fallet. Mmm, jag gillar det.

Det var härligt att se Da 5 Bloods. Det är en spretig film som är för lång och som har en del stickspår som kändes krystade (exempelvis de där minröjarna). Filmen är tydlig, jättetydlig, övertydlig. Men ändå gillar jag den skarpt. När väl stämningen hade kommit över mig så släppte den aldrig trots brister. Dessutom blev det rörande dammigt i rummet mot slutet.

Delroy Lindo kommer för övrigt att bli Oscarsnominerad och troligen även vinna guldgubben. Vi får väl se i april [sic!].

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Lee och gubbarna plus unge Jonathan Mayors under inspelningen

Idag skriver även Fripps filmrevyer om Da 5 Bloods. Vad tyckte Henke? Paraplydrink eller trampmina?

Även Steffo och Fiffi har snackat om filmen i SoF-podden. Och nu har även Rörliga bilder och tryckta ord låtit sig imponeras av Lees hantverk.

%d bloggare gillar detta: