Skalvet (2018)

28 augusti, 2022 10 kommentarer

Norge är ena rackare på katastroffilmer. Denna filmvåg började med Vågen, och Skalvet är en direkt uppföljare till den. Efter Skalvet har vi även fått Tunnelen (har sett den men inte skrivit om den än) och Nordsjön (har inte sett den än) från våra västra grannar.

Skalvet inleds med Skavlan! Haha, ja, tv-programmet Skavlan alltså där Skavlan spelar sig själv och man pratar om det som hände i Vågen. Det hela känns realistiskt, som om det vore Skavlan idag om Corona och hur man skulle kunna hindra att det sker igen.

Hjältepappan Kristian betraktas som en… hjälte men själv mår han inte speciellt bra och relationen till familjen är allt annat än god. Precis som det ska vara i en katastroffilm med andra ord.

Den här gången är det en hotande jordbävning som Kristian och hans forskarkollegor försöker larma om. Givetvis lyssnar ingen. Kanske för att Kristian är en slarver och dessutom mår rejält psykiskt dåligt. Det är svårt att leda eller initiera en räddningsaktion då.

Det är kul, eller bra snarare, att det utspelar sig i Oslo. Eftersom jag har varit där och kände igen byggnaderna så gjorde det att det kändes mer verkligt. Skalvet är som en norsk version av Skyscraper fast med en norsk deprimerad gutt istället för The Rock.

Mot slutet får vi riktigt intensiva actionscener (bl a med några rejält överraskande dödsfall) uppe på översta planet på ett lyxhotell där Kristians fru jobbar. Precis som i Vågen så får vi följa en liten grupp, en familj, och hur de ska rädda sig och hitta varandra. Det är liksom inte femtielva figurer vi följer som i en Roland Emmerich-katastrofare. Obs! Jag gillar Emmerichs katastroffilmer, men här blir det en lite annorlunda känsla.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Action, Betyg 3, Drama, Film, Katastroffilm, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Vågen (2015)

25 april, 2016 8 kommentarer

VågenVågen eller Bølgen (böljan den blå) som den heter i original är en norsk katastroffilm. En norsk katastroffilm! En norsk katastroffilm som är långt ifrån en katastrof.

Ett stort berg vid en fjord är instabilt och riskerar att rasa ner i vattnet och därmed skapa en gigantisk flodvåg som kommer att rulla in mot land och fullständigt dränka ett samhälle.

I samhället bor filmens huvudpersoner: geologen och slarverpappan Kristian (Kristoffer Joner) och hans familj bestående av fru, äldre son och yngre dotter. Familjen ska dock flytta bort från det lilla samhället eftersom Kristian har fått nytt flashigt jobb i storstaden (Oslo?). Innan de hinner åka iväg så börjar dock det stora berget att röra på sig. Nu gäller det att ta sig upp på så hög höjd som möjligt innan flodvågen kommer…

Jag gillar verkligen katastroffilmer. Jag tror det är ett av mina guilty pleasures faktiskt. 2012, The Day After Tomorrow och San Andreas är filmer som funkar för mig, och en klassiker som The Towering Inferno är riktigt bra, bra på riktigt menar jag då alltså.

Mina mer moderna exempel är ju filmer som bockar av de allra flesta genreklichéerna. Jag brukar vara lite känslig för klyschor i filmer och tycka att det blir fånigt och tråkigt men det gäller inte katastroffilmer. Då sväljer jag av nån anledning det mesta.

Mot den bakgrunden var det hur kul som helst att se en katastroffilm som utspelar sig i min närmiljö, om man nu kan kalla Norge för det. Det adderar en aspekt till anrättningen och gör att det känns lite mer på riktigt. Det är likadant med svenska så kallade genrefilmer, om det nu är skräckisar eller nåt annat. Om det är bra gjort så blir det riktigt bra. Varför kan ni inte fatta det, svenska filmbranschen!

Apropå klyschor så är ju Vågen proppfull med såna. Vi har en slarverpappa som jobbar för mycket, glömmer komma till dotterns sånguppträdande i skolan, och låter frun (spelad av Ane Dahl Torp från 1001 gram) laga avloppet i köket.

Vi har forskaren (slarverpappan alltså) som inser att det är fara å färde och försöker larma men hans chef tycker att ”vi ska väl inte ropa att ”vargen kommer” om vi inte är säkra”; vi vill ju inte skämma bort turisterna (hej, Hajen!).

Vi har en familj (där slarverpappan är pappa) som blir separerade och får ägna resten av filmen åt att dels försöka överleva och dels hitta varandra.

Vi har en snubbe som gör misstaget att skämta om att allt är lugn innan han firas ner i spricka i berget.

Vi har hunden… nej, fasiken, det var nog ingen hund! Eller hur var det, ni som filmen färskt i minnet?

Jag gillade verkligen det här. Länge är Vågen uppe och nosar på en fyra, ja, den är uppe på en fyra, punkt. Om filmen bara hade vågat (ehe) gå hela vägen när det gäller en viss scen mot slutet, ja, då hade jag delat ut en fyra utan att tveka. Jag förstår varför man gjorde som man gjorde men eftersom filmen kändes så äkta och nära så blev jag lite besviken. Men det hade nog varit att begära för mycket.

Hur var effekterna i den här lågbudgetfilmen, lågbudget jämfört med Hollwood alltså? Mycket bra skulle jag säga. Det är egentligen inte fokus på cgi och sånt utan istället på karaktärerna. Dessutom tror jag det var ett smart drag att låta flodvågen komma på natten. Mörkret gör vattnet än mer skrämmande samtidigt som cgi:n blir mindre tydlig.

Jag gör vågen och delar ut en stark trea till Bølgen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. Jag klagade på den svenska filmbranschens brist på mod när det gäller såna här filmer men då ska ändå sägas att Vågen delvis är bekostad med svenska kronor då svenska Tre Vänner är med som producenter. Norsk eller svensk film, det spelar inte så stor roll egentligen, bara filmerna blir gjorda. DS.

Arkiverad under Action, Betyg 3, Drama, Film, Katastroffilm, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

1001 gram (2014)

18 oktober, 2015 Lämna en kommentar

1001

Snygg ”Saul Bass”-poster

Det var faktiskt mina föräldrar som tipsade mig om den här filmen när jag vara hemma på besök i Knivsta. Så på vägen hem till Bromma passerade jag biografen Victoria på Söder och kollade in den. 1001 gram är nåt ganska ovanligt. Det är nämligen en nordisk film som inte är svensk men som fick biopremiär i Sverige. Den handlar om Marie (Ane Dahl Torp) som jobbar på en norsk statlig myndighet som ser till att ett kg är ett kg, att en meter är en meter och att en liter är en liter. Marie åker runt i samhället och kontrollerar att bensinpumpar funkar korrekt och att jockeyvågar visar rätt. Två av tre delar i filmen funkar bra: 1. Den nördiga statistiska vetenskapshumorn och 2. Maries ensamma liv i sin sterila lägenhet. Det som funkar sämre är en ganska klyschig kärlekshistoria med en fransk trädgårdsmästare.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. 1001 gram var för övrigt Norges bidrag till årets Oscar för bästa utländska film a.k.a. bästa icke-engelskspråkiga film. Den blev inte nominerad. DS.

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Filmspanar-tema: Snö – Død snø

28 november, 2012 22 kommentarer

När det bestämdes att nästa Filmspanartema skulle vara snö var Fargo den första film som poppade upp i min hjärna. Sen började jag tänka att det liksom är lite väl enkelt. Den är så självklar på nåt sätt. A Simple Plan hade också kunnat vara ett alternativ. Till slut bestämde jag mig för att trots allt göra det enkelt för mig så jag gick in på Google och sökte på ”snow film”. Den första film som visades på resultatsidan skulle jag skriva om. Den första som poppade upp var en julfamiljefilm från 2004 gjord för tv och kanalen ABC Family. Njaaaaeeee (se omslaget till vänster!!!). Jag tar nummer två istället. Det var den bosniska filmen Snijeg (Snö, förstås) från 2008, som var ett drama som utspelas i skuggan av kriget på Balkan. Njaaaeeee. Även om den låter lite intressant så får jag säkert inte ens tag i den. Fast det lustiga är att jag nu upptäckte att hela filmen finns att se på YouTube, kanske blir en titt vid nästa snötema ;).

Nästa film bland resultaten var Snow White and the Huntsman men det hade jag sett tidigare även om jag inte postat ett inlägg om den än så den underkände jag. Lite längre ner på resultatsidan hade sajten IGN listat sina tio favoriter bland filmer som utpspelas i snöiga miljöer. Den film jag slutligen såg som en del av det här snötemat var den film som låg etta på deras lista.

****

Titel: Død snø
Regi: Tommy Wirkola
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Död snö blev ganska uppmärksammad när den kom och jag måste erkänna att kombinationen zombiefierade nazister och den norska fjällvärlden kändes lockande. Men det blev aldrig av att jag såg filmen när den var aktuell. Det kan ha berott på att jag inte brukar vara så förtjust i varken skräcksplatter eller parodifilmer. Det finns undantag. Drag me To Hell är ett sådant undantag. Det är en rolig skräckkomedi som funkade perfekt för mig. Nu var frågan om Död snö skulle fungera.

Handlingen är enkel. En grupp äldre ungdomar, fyra killar och fyra tjejer, läkarstudenter i själva verket, ska spendera en helg i en ensligt belägen stuga. Om man inte fattar referenser till tidigare skräckisar med samma tema så har filmmakarna löst det genom att låta en av killarna vara en hopplös filmnörd som börjar droppa filmtitlar som Evil Dead redan innan vår stackars med aspirerande läkare nåt fram till stugan (eller hytte som man säger i Norge).

En av tjejerna är lite hurtigare än resten av gänget och hon ska gå på en egen hurtigrutt på ski till stugan över fjället. Gruppen börjar bli lite orolig när hon inte kommer fram. Vad kan ha hänt? Muahahaha.

Jag gillade Död snö redan från början. Jag vet inte om det kan bero på att jag fick en repetition av genrens alla kännetecken när jag såg The Cabin in the Woods för ett tag sen. Nu när jag var införstådd med hur det hela ska iscensättas så uppskattade jag det mer. Det man känner igen, det gillar man mer? Hur som helst, så är det ganska enkelt att räkna ut vem av tjejerna som kommer gå åt först, ja, om man nu bortser ifrån den stackars ensamskidåkande tjejen som inte ens kommer fram till stugan. Tror ni att den första som ryker är tjejen som har sex på utedasset med filmnörden? Men hur kunde ni gissa det?!

Ja, filmen är fylld med klichéer och referenser från andra filmer. Vi har t ex den klassiska sekvensen när en Stallone eller en Schwarzenegger förbereder sig för strid i en serie snabba klipp där man ser pistoler åka ner i hölster, knivar i slidor och spännen som knäpps. Det har vi även här, fast här är det motorsågar och yxor som ska tas fram göras klara för strid.

Det som är lite lustigt med filmen så här i efterhand är att jag inte kan minnas att man nånsin får en förklaring till varför nazisterna i filmer är zombier. De är liksom bara där, kvar i den norska fjällvärlden på jakt efter bybornas guld som de försökte stjäla vid krigsslutet.

Har snön nån speciell betydelse i filmen? Ja, det har den. För det första sätter den miljön. Snö på film är alltid mysigt. Det ger en speciell utsatt känsla, en känsla av storslagen natur eller lite mystik. Pga snön kan man även ha med några coola sekvenser där man åker snöskoter. Ni vet väl att även om man är desperat och letar efter sin försvunna flickvän så passar man givetvis på att göra lite trickhopp med skotern. Dessutom får vi lära oss hur man gör skillnad på upp och ner om man hamnar i en lavin. Och sen är ju blod väldigt snyggt mot den kontrasterande vita snön!


eller uttryckt i siffror 4-/5

****

Läs nu vad andra Filmspanare har att säga om snö:

Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Have you forgotten
Har du inte sett den? (podcast)
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café
Mode + Film
Filmitch
ExceptFear
Flmr

Arkiverad under Betyg 4, Film, Komedi, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , , , , , , , ,