Skalvet (2018)
28 augusti, 2022 10 kommentarer
Norge är ena rackare på katastroffilmer. Denna filmvåg började med Vågen, och Skalvet är en direkt uppföljare till den. Efter Skalvet har vi även fått Tunnelen (har sett den men inte skrivit om den än) och Nordsjön (har inte sett den än) från våra västra grannar.
Skalvet inleds med Skavlan! Haha, ja, tv-programmet Skavlan alltså där Skavlan spelar sig själv och man pratar om det som hände i Vågen. Det hela känns realistiskt, som om det vore Skavlan idag om Corona och hur man skulle kunna hindra att det sker igen.
Hjältepappan Kristian betraktas som en… hjälte men själv mår han inte speciellt bra och relationen till familjen är allt annat än god. Precis som det ska vara i en katastroffilm med andra ord.
Den här gången är det en hotande jordbävning som Kristian och hans forskarkollegor försöker larma om. Givetvis lyssnar ingen. Kanske för att Kristian är en slarver och dessutom mår rejält psykiskt dåligt. Det är svårt att leda eller initiera en räddningsaktion då.
Det är kul, eller bra snarare, att det utspelar sig i Oslo. Eftersom jag har varit där och kände igen byggnaderna så gjorde det att det kändes mer verkligt. Skalvet är som en norsk version av Skyscraper fast med en norsk deprimerad gutt istället för The Rock.
Mot slutet får vi riktigt intensiva actionscener (bl a med några rejält överraskande dödsfall) uppe på översta planet på ett lyxhotell där Kristians fru jobbar. Precis som i Vågen så får vi följa en liten grupp, en familj, och hur de ska rädda sig och hitta varandra. Det är liksom inte femtielva figurer vi följer som i en Roland Emmerich-katastrofare. Obs! Jag gillar Emmerichs katastroffilmer, men här blir det en lite annorlunda känsla.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Hmm, lite kul med dessa norska katastroffilmer som det kommit en del av på senare tid. Vågen startade väl i princip det hela och jag gillade den (sågs på Stockholm filmfestival dessutom).
Denna är också sevärd även om jag kanske inte var så förtjust i att det utspelade sig i Oslo i jämförelse med den första som var mysigare ute på landsbygden. Blir även lite för mycket (överdrivet) där uppe i skyskrapan som jag minns det. Gillade nog denna minst av de nämnda filmerna, men alla är värda att se.
Allt som allt gillar jag dessa norska katastroffilmer tillräckligt mycket att jag ser gärna fler om/när de kommer.
https://moviesnoir.blogspot.com/2015/11/bolgen-the-wave.html
https://moviesnoir.blogspot.com/2022/06/skjelvet-the-quake.html
https://moviesnoir.blogspot.com/2022/06/nordsjoen-the-burning-sea.html
https://moviesnoir.blogspot.com/2021/02/tunnelen.html
Ja, de är duktiga, norrmännen. Tänk om man kunde få se nåt med liknande kvalitet från Sverige. Och kom nu inte dragandes med Den blomstertid nu kommer.
Haha, jag tror nog det är bäst att överlåta det till norrmännen och danskarna 😉
Danskarna? Huh? Inte många katastroffilmer där, eller? Det enda jag kan komma att tänka på är tv-serien The Rain.
Syftade mest på att danskarna skulle lyckas med den sortens filmer då de i mitt tycke är ledande bland de nordiska länderna. Men det är sant att de inte spottat ut just katastroffilmer som normännen gjort. Det kanske kommer? Kapringen är nog det närmaste jag sett och den är klart bra, även om det snarare är en Captain Phillips-typ av film.
https://moviesnoir.blogspot.com/2017/09/kapringen.html
Ok, då förstår jag. Sverige kan ändå leverera i thriller/action-genren ibland (ja, eller sällan är nog mer korrekt). Snabba cash-serien t ex tycker jag bitvis är riktigt bra. Och så gillar jag faktiskt Johan Falk-filmerna. Vore kul att höra vad du tycker om Svart krabba. Det är åtminstone ett försök till en genrefilm.
Fina grejer detta! Och såklart, vi låter våra nordiska grannar hålla på med den här genren…det blir bäst så. 🙂
Ja, som sagt, jag vet inte hur det är med danskarna men norrmännen kan sin katastroffilm, helt klart. 🙂
Helt klart en bra uppföljare och beviset på att den första filmen inte bara var flax. Gillar denna snäppet mer trots att den förra var mer originell och hade finare miljöer. Men här fick vi mer drama rörande huvudpersonerna som jag fann intressant.
Japp, en bra uppföljare som både var bättre och ”sämre” än Vågen.