Jack Reacher: Never Go Back (2016)

Det är fascinerande hur Tom Cruise hinner göra alla filmer han gör. Det är liksom inte några snabbinspelade indie-rullar han gör.

För nån vecka sen skrev jag om Jack Reacher. Nu handlar det om uppföljaren Jack Reacher: Never Go Back, även den baserad på en Lee Childs romaner. När jag tittade efter i bokhyllan nyss insåg jag att jag faktiskt både har läst och äger Childs debutroman Dollar på svenska (Killing Floor är originaltiteln).

I uppföljaren, och möjligen även i den första filmen, framställs Reacher som hemlös kringresande do-gooder. Lite som Bruce Banner men utan en grön kompis.

Det är alltid kul när det dyker upp skådisar från Straight Outta Compton. Av nån anledning så känner jag alltid igen Dr Dre, Ice-Cube, MC Ren, Yella och Eazy-E och jublar lite inombords när de är med i andra filmer. Ja, eller skådisarna som spelade dem menar jag förstås. Det är lite samma sak som med The Wire. Den här gången är det MC Ren, dvs Aldis Hodge, som dyker upp som en kapten som samarbetar med Reacher (får man hoppas, det är ju trots allt en konspirationsfilm).

Jag gillar den här uppföljaren bättre än ettan. Den är inte lika fånig när det gäller att framställa Reacher som nån sorts kvinnotjusare. Det är bättre kvinnoroller, bl a Cobie Smulders som en badass-major och Reachers ”dotter” (Danika Yarosh). Det är bättre action med mer spänning.

Jag gillar relationen mellan Reacher och ”dottern”. Det hela utvecklar sig till en film om en familj som bildas utan att personerna är släkt med varandra. Såna familjerelationer, som bygger på lojalitet (som Henke brukar säga), gillar vi.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

4 Responses to Jack Reacher: Never Go Back (2016)

  1. Henke says:

    Ahh, bättre än ettan? Jag tycker nog att den första är strået vassare, även om jag ger dem samma betyg.

    Det är just denna icke biologiska familj som inte funkar lika bra som när han är ensam. Som jag kommer ihåg det gör den unga tjejen en massa korkade saker vilket drog ner lite. Men trevligt samspel mellan Tompa och Cobie.

    Tackar för pingen! 🙂

    • Jojjenito says:

      Jag tyckte den icke biologiska familjen funkade och jag gillade relationen mellan Cruise och den unga tjejen. Förstår inte riktigt vad du menar. När han är ensam finns det ju ingen familj.

      • Henke says:

        Blev otydligt. Jag menade att den icke biologiska familjen i film 2 inte funkade lika bra som honom ensam i film 1. För min del.

        Det med flickan. Kändes som att man har sett ung slarver använda mobilen trots att de inte fick och därmed bli pejlad så många gånger. Samma sak med att hon nödvändigtvis skulle lämna hotellrummet bara för… Känns som lite slappt manus. Hon måste göra dessa korkade saker för att föra handlingen framåt och skruva upp spänningen. Jag ser hellre en mer ”organisk” handling där saker känns mindre krystade. Eller något sådant.

        • Jojjenito says:

          Aha, då förstår jag.

          Haha, men hon är en sån där jobbig tonåring så då gör hon såna där dumma saker. Plus att det står i manus. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: