Ed Wood (1994)
5 november, 2021 8 kommentarer
Dags för ytterligare en Tim Burton-film, den sista för den här gången. Denna fredag handlar det om Ed Wood från 1994. Min preblogg-text om filmen skrevs i januari 2005. När jag nu läser på om denna biopic om Ed Wood så ser jag att manusförfattarna är en duo vid namn Scott Alexander & Larry Karaszewski, vilket känns fullt logiskt. Varför då, undrar ni kanske? Jo, Alexander & Karaszewski ligger nämligen även bakom manuset till den underbara biopicen Dolemite Is My Name, även det en film om en obotlig optimist inom filmbranchen.
Ed Wood är Tim Burtons hyllning till den obotliga optimismen här i världen och i synnerhet till filmlegenden och världens sämsta regissör Edward D. Wood Jr (Johnny Depp). Vi får se den godhjärtade Ed på sin väg mot det totala misslyckandet i Hollywood. På vägen träffar vi bl a Dracula himself, Bela Legusi (Martin Landau), som på sin filmkarriärs höst bl a var med i Woods sci-fi-mästerverk, Bride of the Atom (a.k.a. Bride of the Monster).
Jaha, så här i efterhand var filmen kanske bättre än jag tyckte den var när jag såg den. Depp var mycket bra som Wood. Jag tyckte alltid det var kul när Wood fick en fråga och liksom inte kunde bestämma sig för att svara ja eller nej, och resultatet blev alltid att han skakade/nickade huvudet för att till slut alltid svara ja. Detta var kännetecknande för karaktären Depp spelade: allt löser sig, det här fixar vi, det är lugnt, fastän allt oftast var skit.
Kanske gjorde ändå Martin Landau den bästa insatsen som den vresige, drogberoende, gamle skräckhjälten Legusi. Just relationen mellan Wood och Legusi var en rörande del av filmen. Men sen är det som vanligt i Burtons filmer. Jag blir liksom aldrig gripen. Jag vet inte, det är nåt med stämningen som jag inte kan ta på allvar. Detta är dock hästlängder bättre än den ointressanta sagan Edward Scissorhands som inte gick hem hos mig. Ok, nu kan ni ta fram de ruttna tomaterna men tänk på att en stark trea ändå är klart godkänt.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Ed Wood är inte en lika stor favorit för mig som jag tror mig veta att den är för många andra men ändå mycket bra. Och givetvis är det samma manusförfattare — känns ju helt logiskt! Nog blir jag gripen, både av Woods obotliga optimism och relationen mellan honom och Lugosi. Jag tycker att det känns att Burton själv blivit mycket tagen av Wood och hans historia
Jo, jag har fått intrycket att många hyllar Ed Wood (den här filmen alltså…). Kan det vara frånvaron, relativt sett, av sagoelement som gör att den inte funkar lika bra för dig?
Ett problem med filmen är att Depp spelar sin standardiserade knäppismallkaraktär (Charlie och chokladfabriken, Sleepy Hollow etc).
Hmm, där håller jag nog inte håller. Jag tycker Ed Wood är långt ifrån lika knäpp som kapten Jack Sparrow, The Mad Hatter och Charlie. Men allt är väl relativt. Och i Sleepy Hollow tycker jag han funkar riktigt bra. För mig är nog den filmen det bästa samarbetet mellan Depp och Burton. Men visst, lite knäpp är han väl även i Sleepy Hollow (men det passade med sagostämningen).
Så kan det säkert vara. Möjligen också att den kanske känns lite mållös, att Burton mest vill att publiken ska bli lika fascinerad av Wood som han är men inte så mycket mer
Mm, rena ”idolporträtt” kan ju bli lite mållösa.
Var ett tag sedan sist men vad jag minns så gillade jag filmen än mer när jag såg om den. Inte Burtons bästa men närapå.
Ja, den är nog på topphalvan för mig också.