Edward Scissorhands (1990)
29 oktober, 2021 6 kommentarer
Fredag och dags för ytterligare en Tim Burton-film och det börjar bli uppenbart att Burton inte är nån favorit hos mig direkt. Min preblogg-text om Edward Scissorhands skrevs i januari 2005.
Edward (Jonnhy Depp) är en konstgjord människa som har fått saxar som händer av sin skapare, en uppfinnare spelad/cameoad av veteranen Vincent Price. Detta var dock bara ett experiment och tanken var att Edward skulle få ett par riktiga händer till slut. Tyvärr hinner den gamle uppfinnaren dö innan det blir verklighet. Edward upptäcks sen av en godhjärtad kvinna som låter honom bo hos sin familj i det perfekta amerikanska 50-tals-villaområdet.
Nä, det här var en besvikelse. Jag tyckte det var löjligt och inte engagerande för fem öre. Sorry, Grönlövet (min kommentar: Grönlövet, en gammal filmforumkompis som älskade filmen). Burton är ju bra på att skapa schyssta miljöer men historien han berättar här var banal och tråkig tyckte jag. Det var aldrig spännande om det nu var meningen. Depp gör ju knappt någonting, säger knappt nåt. Om han säger nåt så är det knappt en fullständig mening.
Jag ledsnade också ganska snabbt på hans olika klipporgier vare sig det var buskar, hår eller isskulpturer. Upprepningar och inte speciellt kul från början. Blad, hårtussar och till slut is flög hit och dit och sen visades resultatet upp. Hur många gånger? För många. Jag fastnade inte heller för nån av karaktärerna överhuvudtaget och inledningen där Winona Ryder ska föreställa gammal mormor var patetisk. Tyckte jag. Det blir ett lågt betyg.
Jag har kommit fram till att Burton nog inte är nån favorit hos mig. De enda filmerna som är riktigt ok och kanske lite mer än så är Big Fish (en svag fyra) och Sleepy Hollow (som det var länge sen jag såg men som nog är värd en svag fyra den med). Annars är det mest snygga, fantasifulla men lite tomma filmer tycker jag. Han lyckas aldrig skapa nån känsla för karaktärerna.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Häpp, här plockar du upp en film ur arkiven som legat och samlat damm länge. 🙂
Jag kommer ihåg den som ganska bra, men jag har också ett minne (känsla) att den var rejält hypad av folk i allmänhet när den kom. Jag var kanske inte lika ”hals över huvudet”-bedårad av den som vissa.
Däremot är jag tämligen säker på att jag såg den som en saga, så när du beskriver den med ord som ”löjligt”, ”banal” och ”patetisk” undrar jag stilla om du var förberedd på sagan, på dess tonalitet? Bara en fundering…
För övrigt är jag tämligen säker på att Tim Burton inte är en favorit hos mig. ”Big Fish” tyckte jag var… hrmmm… ehhh… löjlig, banal och till och med lite patetisk. LOL. Jag förstår vad du menar ovan…
Häpp!
Jo, jag minns den också som hajpad. Jo, det är uppenbart att den ska ses som en saga. Just den saga som jag såg Big Fish som och är därför gillade den! 🙂
I likhet med Henke var det ett bra tag sedan jag såg ES senast men minnet av den väcker enbart varma känslor. Burton är (eller iaf var) helt klart en regissör i min smak både vad gäller estetik och sätt att berätta en historia. Däremot gillade jag inte Big Fish men har iofs bara sett den en gång 🙂
Jo, jag kan tänka mig att Burton passar dig som handen i handsken (i alla fall den tidiga Burton, nu är det väl mer si och så med hans filmer). Det känns på nåt rimligt att du inte är så förtjust i Big Fish eftersom den föll mig i smaken. 🙂
En gång i tiden var Burton intressant numera not so much. E.S älskar jag däremot och trots Wionas horribla ålderssminkning i slutet dammar det rejält i finalen – är nog bara Paraplyerna i Cherbourg som slår E.S när det rör damm i rummet – där börjar jag snörvla redan till förtexterna
Oj, oj, dammigt i rummet. Så pass!
Paraplyerna i Cherbourg har jag inte sett. Det är väl en sån där eländig musikal. 😉