The Shape of Water (2017)
20 maj, 2020 7 kommentarer
The Shape of Water är en turkos film. Det känns som att de flesta av miljöerna har en turkos blågrön ton. Även filmens amfibieman (spelad av Doug Jones) är av samma kulör. Filmen påminner en om Amélie i stilen tycker jag. En sorts sagokänsla. Ja, The Shape of Water är en saga. Miljöerna är en saga. Michael Shannon spelar en sagoskurk.
Den stumma Elisa (Sally ”Poppy” Hawkins) är en person som det är lätt att gilla. Hon är likeable som det heter på ett annat språk än svenska. Sympatisk.
Eftersom filmen är sagoaktig så kan jag känna att det blir lite övertydligt ibland. Men det är ju kanske så det ska vara i en saga. Jag tror det är en ganska svår konst att blanda magisk realism och saga som Guillermo del Toro gör här, och mest framgångsrikt i Pans labyrint.
Det är en jättefin film, det måste jag säga. Elisas ”tal” till Richard Jenkins rollfigur om varför de måste rädda vattenvarelsen i slutet var fint, och det fick ju en extra twist eftersom Elisa handteckade och Jenkins uttalade orden. Det blev faktiskt lite dammigt i rummet.
Apropå Jenkins så tyckte jag inte riktigt hans rollfigurs historia fick nån riktig avslutning. Det var en historietråd vars avslutning lös med sin frånvaro och därmed förblev lös.
The Shape of Water var i mina ögon nog inte värd att vinna en Oscar för bästa film, och kanske inte heller att få ett högre betyg än en stark trea från mig. Men så är det ibland. Blir det dammigt i rummet så blir det.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
En film från Filmfestivalen 2017. Jag rankade den som plats nummer 16 av 18 sedda under festivalen. Inte illa! Skämt åsido, en film som inte föll mig på läppen… 2/5
http://fripp21.blogspot.com/2017/11/the-shape-of-water-2017.html
Aj då. Allt kan inte gå hem, och den är klart sämre än Pans labyrint. Det var nog sagokänslan och romantiken som funkade för mig.
Jag tyckte också om den här sagan även om jag, som du, minns Pans Labyrint som bättre. Och ja, lika röd som Crimson Peka var, lika grön är The Shape of Water. Men nog fanns det andra filmer som kanske var mer förtjänta att vinna bästa film det året. Ville man ge del Toro någon slags upprättelse?
Har inte dubbelkollat vilka andra filmer den tävlade emot men känslan är att det fanns en handfull bättre. Kan ha varit en sån där grej där de andra filmerna konkurrerade ut varandra, split the vote, typ.
Jag som inte har en helt utvecklad känsla för färger kallade filmen för grön. Strunt samma en trevlig liten rulle som gjorde mig glad, Däremot blev det en dammfri tittning för mig kallhamrad som jag är.
https://filmitch.wordpress.com/2019/03/17/the-shape-of-water-2017-usa/
Hoppar över och kollar in din text.
Grön, turkos, blågrön. Kär färg har många namn. Det finns ju många nyanser.
Pingback: The Shape of Water (2017) | Rörliga bilder och tryckta ord