Joker (2019)

Joker är en mörk film, så mörk men samtidigt så vibrerande att den påverkade mig så pass mycket att jag kände mig fysiskt sjuk under visningen. Kanske en timme in i filmen började mina händer och fötter domna bort och klia på samma gång. Typ sån där ”myror i fötterna”-känsla. Jag blev yr och kunde liksom inte fokusera på det jag såg på duken framför mig utan var tvungen att blunda. Det prunkande fotot av Lawrence Sher, Hildur Guðnadóttirs musik och Joaquin Phoenix gestaltning av Jokern överrumplade och överväldigade mig

I själva filmen tror jag det här hände när Arthur Fleck, dvs Phoenix rollfigur, första gången skulle ställa sig på en stand-up-scen. Jag antar att det var nån form av andrahandsskam som gjorde att jag förtivlat letade efter en skämskudde utan att hitta nån och fick nån form av panikattack. Jag övervägde under nån minut allvarligt att lämna salongen. Det kändes lite som när man får rethosta på tunnelbanan och inte kan ta vägen nånstans. Eller som när jag såg A Clockwork Orange på Cinemateket och lämnade salongen för att slippa må dåligt. Men jag lyckades härda ut, fokusera, och fick efter några minuter tillbaka vett och sans i både kropp och knopp. Vilket är mer man kan säga om filmen.

Jag hade inte speciellt höga förväntningar på filmen men ville gärna se den då jag hade hört att diskussionsvågorna gått höga. What was all the fuzz about?! Under de inledande minuterna kände jag mig lugn. Det här var ju en filmfilm. Som jag nämnde tidigare så skapde fotot, musiken och Phoenix, en stämning som vibrerade sönder mitt sinne. Gothams skyskrapor liksom lutade sig inåt och neråt mot den patetiske Arthur. Ljudspårets monumentala stråkar vittnade om en kommande undergång av episkt slag. Phoenix insats gav samtidigt filmen en väldigt nära och personlig touch. Jag kände att det i princip inte kunde bli bättre.

Fast bättre kan det givetvis alltid bli. Rent objektiv så kände jag av ett antal brister. Robert De Niros skådespelarinsats kanske inte var klockren. Eller snarare så var castingen av De Niro inte klockren. He just ain’t no credible talk show host. Zazie Beetz flickvänsfigur kan inte ha varit en så rolig roll att spela. Mot slutet av filmen håller Jokern en monolog om orättvisan i samhället. Det kändes som om dessa ord kom direkt ur manusförfattarnas munnar, snarare än ur Arthurs.

Men allt det där spelade inte nån som helst roll för mig. Det räckte med att höra och se Phoenix skratta (och samtidigt gråta) okontrollerbart en gång till för att mina tvivel skulle försvinna. Jag noterade bristerna nånstans i hjärnan och fortsatte sen att njuta fullt ut av filmen. Det var som att allt det som var tokbra utan problem dränkte bristerna. Om en 30 meter hög tsunami kommer emot en så sveps man med vare sig man vill eller inte. Så kände jag.

Betyget? Ja, det kan faktiskt bara bli ett: 5/5 och därmed även en uppdaterad bloggheader. Hej då, Gunn och Erland. Välkommen, Joaquin, jag hoppas du ska trivas där uppe i högra hörnet.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

De urbana landskapen i Joker påminde mig om skivomslaget till Beastie Boys klassiker Paul’s Boutique

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Joker (2019)

  1. filmitch says:

    Jo men visst är det en bra film – detta år har gett mig tre filmer som jag fysiskt vill äga: Midsommar, Once upon… och Joker – det var länge sedan. Jag satt istället och njöt av Phoenix briljanta skådespeleri. Bra film helt enkelt men kanske mer i känsla än i innehåll

    • Jojjenito says:

      Ja, jag blev ju totalt golvad, om det nu inte märktes av min text. Jo, det var mycket känsla och kanske mindre eller övertydligt innehåll. Men känslan filmen gav mig känner jag fortfarande av.

  2. Sofia says:

    Vilken filmupplevelse! 5/5 är ju det enda rimliga betyget i ett sådant läge. Stand up-scenen var fruktansvärt jobbig men tog iofs en lite annan vändning än åtminstone jag hade förväntat mig. Jag hade inga större problem med DeNiro som programvärd, däremot blev jag inte så golvad av musiken. Tycker den typen av sound börjar bli lite för mycket av stapelvara nu för tiden. Och så hade jag gärna velat redigera bort två av de tre sluten. Men bra skit, utan tvekan…

    • Jojjenito says:

      Jag har aldrig eller sällan varit med om en sån reaktion så 5/5 var det enda rätt.

      Älskade musiken. Får aldrig nog av den stilen, som i Arrival eller Sicario. Såg en intervju med Hildur där det framkom att hon jobbat tätt ihop med Jóhann Jóhannsson vilket kändes helt logiskt.

      Inte lika många slut som i Konungens återkomst ändå. 😉

  3. Steffo says:

    Blytung filmupplevelse ju! Grattis! (sort-of)
    En av årets bästa rullar!

    Ha en go helg! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: