Dogma (1999)
26 augusti, 2017 12 kommentarer
Efter att ha skrivit alldeles för långt om The Dark Tower skickar jag idag ut en kort gammal preblogg-recension istället. Det handlar om Dogma, min första Kevin Smith-film som jag såg och skrev om i juli 2003. Jag ser att jag skriver att jag kommer se fler Smith-filmer. Well, det har bara blivit två till: Tusk och den jag skriver om imorgon.
Denna komedi om Gud och katolicismen är den första film av Kevin Smith (Clerks, Mallrats) som jag sett, och jag kommer nog se fler. Jag tyckte nämligen den var rolig. Den handlar om änglarna Loke (Matt Damon) och Bartleby (Ben Affleck) som är utslängda från himlen (de har förvisats till Wisconsin av alla ställen) men som nu hittat ett sätt att komma tillbaka. Detta kan få fruktansvärda följder eftersom det då visar att ofelbara Gud inte alltid får som Han/Hon (min kommentar: här hade det väl passat med Hen?) vill. Om änglarna lyckas kommer världen ”as we know it” att sluta existera. De måste alltså stoppas. Gud ger i uppdrag till religiöst tvivlande Bethany (Linda Fiorentino) att utföra detta. Hon får diverse hjälp, bl a från Smith-figurerna Jay och Silent Bob (som faktiskt har två repliker).
<spoiler>Jag kan avslöja att Gud är en hon och att hon dessutom spelas av Alanis Morrissette, utan en enda replik. Ja, well, förutom ett högt och långt skrik som spränger Ben Afflecks huvud då. Hehe, kul. Och sen var Jesus svart också.</spoiler>
Dogma är en film som förs fram av en rolig dialog som bl a är full med referenser till främst amerikanska filmer (kul om man är ett filmfreak). Mycket bibelsnack och religion blir det också förstås. Betyget blir en stark trea.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Utan tvekan min favorit från Smith. Möjligen med undantag för Jay and Silent Bob Strikes Back (den svenska titeln finns inte…)
Oj då, favorit. Kul. Hmm, den svenska titeln, jag minns den nästan utan att googla… Fånar som spånar? Stjärnor utan hjärnor? Nej, jag måste googla… Haha, det var Stjärnor utan hjärnor! 🙂
Svar, nej det kan aldrig passa med hen.
Mitt tips är att fortsätta se Kevin Smiths filmer. Tycker alla är bra. Förutom undantaget som bekräftar regeln då: Tusk.
Inte? Vad ska det vara då? Den?
Jag skulle kunna tänka mig att se några fler men efter de jag har sett kan jag konstatera att jag filmerna (Tusk är undantaget) men Smith är ingen personlig favorit.
Och jag skulle säga att hen passar alldeles utmärkt som förkortande substitut i det sammanhanget
Gillade Smith en gång i tiden både som filmmakare och serieförfattare men vi har gått skilda vägar numera och detta var filmen där separationen startade. Alldeles för larvig i min smak och Chris Rock har inget i filmbranschen att göra.
En gång i tiden? Om det tog slut här så gillade du typ bara Clerks och Mallrats. Innan det hade han väl inte gjort så mycket?
Gillar du Rock som stå-upp-komiker då?
Jo det var ungefär det jag gillade men han har gjort en thriller som inte var helt oäven på senare tid.
Rock som stand up – av det lilla jag sett – och det är lite – är det alldeles för gapigt för min smak – han skriker sig igenom sina skämt känns det som.
Red State är väldigt intressant och bra. Ligger på min topp 10 från 2011.
👍
Chasing Amy gillade jag oxå när det begav sig.
Haha, ja, Rock är gapig, lite som Chris Tucker.
Thrillern, det är den där Red State, eller hur?