Snowpiercer (2013)
14 juli, 2014 19 kommentarer
Snowpiercer genomborrade mitt frusna filmhjärta! Det gör mig glad men samtidigt ledsen. Glad för att filmens regissör heter Bong Joon-ho och han har lyckats att behålla sin personliga stil i sin första ”Hollywood-produktion” (eller om vi ska kalla det hans första amerikanskt producerade och till största delen engelskspråkiga film). Ledsen för att filmen av anledningar som gör mig trött inte kommer upp på bio i Sverige. Varför kommer filmen inte upp på bio i Sverige? Förmodligen för att svenska filmdistributörer är fega och helt enkelt inte vågar satsa på den. Man har ju alltid Transformers 4. Filmen gick upp i Finland 11 juli. Kanske skulle man ta semester där? Sverige, kom igen nu, missa inte tåget utan låt filmen komma upp bio. Idioter.
Handlingen: Efter ett misslyckat försök att lösa problemet med den globala uppvärmningen drabbas jorden istället av en ny istid. De enda (?) överlevande efter fryskatastrofen är passagerarna ombord på ett hypermodernt och självförsörjande tåg som åker jorden runt, varv efter varv. Ombord på tåget har ett eget och nytt samhälle uppstått med en tydlig klassindelning. De passagerare som klev ombord i första klass är de som styr och lever i överflöd längst fram i tåget. Längst bak lever de fattiga och här hittar vi Curtis (Captain America himself Chris Evans), Edgar (Jamie Bell) och den vise mannen Gilliam (John Hurt). Nu är året 2031, 17 år efter katastrofen, och upproret kokar.
Jag gillar filmens upplägg direkt. Det är tillspetsat, överdrivet, övertydligt, crazy och jag känner igen mig i den sydkoreanska stilen. Postapokalytiska dystopier är nästan aldrig fel för mig så redan där var filmen på plus. Ombord på tåget är tåget världen, speciellt för de barn som fötts ombord. De vet ingen annan värld än tåget. En pojke vi möter utbrister en gång ”in the whole wide train?”. För pojken är även THE BALL en dyrgrip. Japp, det är en fotboll, gjord av ihoplindade tygstycken.
Det där sydkoreanska, varför nämner jag det? Jo, för att filmen påminde mig om hur det ibland är när jag ser just sydkoreanska filmer. Det finns nåt tillskruvat, nåt extra, med filmerna. Ofta får man en udda blandning av humor och allvar. Nu var det ett tag sen jag såg en sydkoreansk rulle och därför var det så kul att se att den tillspetsade stilen som vissa sydkoreanska regissörer kan ha fanns kvar här. Den hade inte försvunnit, nedslipad av västerländska producenter. Just Bong Joon-ho är en favorit. Hans filmer Memories of Murder, The Host och Mother är bra eller mycket bra filmer.
Nu vet jag att det varit en hel del kontrovers kring Snowpiercer vad gäller just det jag nämner om att förenkla och göra filmen mer tillgänglig för en västerländsk publik. De amerikanska distributörerna The Weinstein Company ville klippa 20 minuter av filmen samt lägga till en förklarande berättarröst i början och slutet av filmen. Bong Joon-ho vägrade, filmen sattes i karantän, amerikanska fans protesterade och The Weinsteins släppte till slut filmen men som hämnd bara i en mycket begränsad ”art house cinema”-release. MEN, efter postiva recensioner och word of mouth så kommer den få en bredare release… i USA alltså, inte i Sverige. Eller?
Tilda Swinton är med i filmen. Det kan man lätt missa om man inte läser skådespelarlista eller är ouppmärksam under filmen. Hon är minst lika oigenkännlig som i The Grand Budapest Hotel. Swinton spelar en sorts tågets premiärminister och är den som med jämna mellanrum kommer på besök längst bak i tåget för att kungöra olika beslut som man tagit längst fram i tåget. Hon har haft roligt under inspelningen tror jag. Det verkar så i alla fall. Hon är ”over the top”-skön.
Andra skådisar som det var kul att se var (förstås) Babyface himself Song Kang-ho och Ewen Bremner som jag alltid kommer att se som Spud från Trainspotting.
Ju längre filmen fortskrider desto längre fram i tåget kommer vi. Det var kul att se de olika delarna av tåget. Allt är stiliserat till det yttersta. Förmodligen är allt helt orealistiskt och det finns med all sannolik hur många plot holes och ologiska detaljer som helst… Varför överlevde bara folk ombord på tåget? Var får man mat ifrån? Hur många är man egentligen ombord? Var sover alla? Hur kan man upplåta en hel vagn till att vara nattklubb? Haha, när jag tänker efter så tror jag faktiskt i slutändan filmen nästan (i princip) ger svar på alla frågor. I vilket fall så bryr jag mig inte eftersom jag redan svalt filmens upplägg och stil.
Filmens slut gav mig gåshud. Den sista varelsen i bild tittar på oss med en lugn men lite road blick som säger ”Vad håller ni på med?” och ”Här tuffar livet på som vanligt”.
Även Henke skriver om Snowpiercer idag och tidigare har Fiffi, Filmitch och Movies-Noir skrivit om den, och TNE-pod pratat om den.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Vad underbart att även ditt genomfrusna hjärta kan bli genomborrat!
Jag gillade också de bisarra elementen i denna film men blev kanske inte lika betuttad i stilen som du.
För mig saknades de riktigt starka karaktärerna för att lyfta filmen högre.
Det var härligt att känna den känslan igen. Senast var när jag såg The Grand Budapest Hotel tror jag. 🙂
Härlig entusiasm. Det låter ju väldigt lovande att Bong Joon-ho lyckas behålla sin unika ton även på engelska.
Nu när filmen börjar få upp lite ånga i USA kanske det finns hopp om att den dyker upp på en biograf i Sverige något år för sent. Jag fortsätter hålla ut lite till för det.
Tack! Jag tyckte i alla fall att den unika stilen finns där, men jag vet inte om alla håller med.
Jo, vi får väl se om framgångarna i USA kan bidra till att den möjligen kanske eventuellt kan komma på bio i Sverige men det känns tveksamt. På Twitter fick jag svaret att den kommer direkt på dvd men det var inte distributören Noble själv som som sa det så det kanske finns hopp än. Jag tror faktiskt att jag skulle se den på bio om den kommer upp.
Jag, som inte var så förtjust i The Host, blev ändå positivt överraskad. Hur var det, kom Oldboy-remaken till slut upp på bio eller inte? Var det en sådan situation man ville undvika här?
Oldboy var väl lite det motsatta. Den försvann efter att den fick dåligt mottagande på andra ställen. Snowpiercer har väl bara varit en succé överallt, men försvann ändå från bioschemat. Kanske var det The Last Stand och Stoker som inte blev så stora kassakor som man hade hoppats på och så åkte denna med av bara farten.
Positivt överraskad? Av Snowpiercer menar du? Då har du alltså sett den?
Möjligen samma rädsla för att den inte skulle gå hem, men Snowpiercer har ju överlag hyllats snarare än sågats.
Som Carl är inne på så var ju Stoker och The Last Stand exempel på koreanska regissörer som gjorde debut på engelska med kanske inte lysande resultat. Sen tror jag att kontroversen kring releasen i USA spelade in en del till varför svenska distributörer blev tveksamma.
Japp, den är sedd men ännu inte utlagd. Backloggen börjar som sagt plocka på lite just nu… Transformers står först i kön.
Ser fram emot din text!
Eftersom jag redan på förhand har svårt för dystopier hade filmen svårt att vinna mitt stelfrusna hjärta 😉 Fast när jag satte mig ner för att se filmen visste jag inte att det var en dystopi. Istället hade jag en del förhoppningar på filmen med tanke på vem regissören var.
Det var verkligen med blandade känslor jag tog mig igenom filmen. Jag gillade de olika vagnarna som man verkligen hade lyckats med. Likaså gillade jag våldet som var typiskt koreanskt. Men det som var over-the-top-cracy gick inte alls hem (som det sällan gör för mig).
En sak är dock säker och det är att alla bör se den och bilda sig en egen uppfattning.
Aha, svårt för dystopier, det hade jag inte riktigt koll på. Men du gillar exempelvis Equilibrium.
Jag gillade precis som du de olika stilarna i vagnar och det snygga våldet.
Pingback: SNOWPIERCER
Härligt att du fick The Grand Budapest Hotel-känsla av Snowpiercer. Jag fattar grejen, känner samma sak. Film när det är som bäst, man blir alldeles pirrig i kroppen. 🙂
Ja, nästan så det blev H:r Landshövding-känsla men inte riktigt. 😉
Kul att du gillade den 🙂 tack för ping!
Jag hade problem med det något svaga slutet och att jag inte kände mer för karaktärerna. Tråkigt däremot är att filmen inte går på bio hade nog blivit en ganska skön upplevelse men som du skrev vi har ju alltid Transformers 4 😉
Hmm, jag gillade slutet. Japp, vi har ju alltid Tramsformers 4. Eller hur, Fiffi? 😉
Pingback: Snowpiercer (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord
Jag var inte lika förtjust i Tilda Swinton, men annars var jag helt med på noterna. En otroligt rolig film, visuellt och konceptmässigt. Älskade framfarten i tåget vagn efter vagn i jakten på sanningen om tåget.
Härligt koncept. Enkelt men effektivt. Jag kanske är mer van med den sydkoreanska stilen och därför tyckte Swinton passade in?