Meek’s Cutoff
9 september, 2012 10 kommentarer
Titel: Meek’s Cutoff
Regi: Kelly Reichardt
År: 2010
IMDb | Filmtipset
Meek’s Cutoff är en annorlunda western som bl a Henke har skrivit om. Det är en sån där perfekt indiefilm (inte indianfilm alltså… heh) som jag gillar att se på Filmfestivalen i Stockholm. Den hade passat perfekt där. Nu såg jag den mellan sportsändningarna mitt i OS-sommaren.
Vi kastas direkt in i handlingen då en grupp immigranter i USA försöker hitta nya mark att slå sig ner på. Nybyggarna har anlitat en viss Stephen Meek som lett dem bort från huvudvägen på en genväg till det förlovade och frodiga landet. Fast grejen är att Meek inte har speciellt mycket koll. Han genomskådas ganska snabbt av Emily (Michelle Williams), en ung kvinna med skinn på näsan. Det är männen som tror de styr men Emily är den som nånstans kontrollerar skeendet. Meek, han skryter om hur han dödat indianer och känner till landet som sin egen ficka, men nåt vatten, det kan han inte hitta.
Filmen är långsam och vi får ej heller nån backstory. Den börjar och sen slutar den och lämnar mig sugen på att se mer. Ljudspåret är mycket bra, en sorts ambient electronica som ger en perfekt ödsligt stämning. För mig var det något av meditation att se filmen. Lite annorlunda med så moderna musik gjord av datorer och syntar i en westernfilm. Här var det liksom inga fioler och munspel, men det funkade alltså perfekt och gjorde inte att man tappade den historiska känslan som väl annars kan vara en risk.
Under filmens gång hade jag ingen aning om vem som spelade Meek, han var fullkomligt dold i ett buskigt skägg och långt hår. Paul Dano är med också och han är som vanligt en något obehaglig, nästan slemmig, person, precis som i There Will Be Blood.
Meek’s Cutoff är en nedtonad film men den är ändå spännande och det är nånting som gör att jag tänker på den efteråt. Fotot och miljöerna i filmen är vackra. Åh, vad jag önskar att jag hade haft möjlighet att se den på bio. Nåt som är lite speciellt är att den är filmad med det gamla tv-formatet 4:3 vilket regissören valde för att ge en känsla av utsatthet och ensamhet.
4-/5
PS. IMDb upplyste mig om att det var Bruce Greenwood som spelade Meek, och han har jag ju faktiskt sett i en hel del storfilmer, t ex National Treasure: Book of Secrets.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Ja detta är sannerligen en magnifik film, lyrisk i sin långsamhet. Kul att du också drabbades av den. Jag som du tänkte på den en hel del efter jag sett den. Och tack för länkningen!
En långsam finfilm som du uttryckte det.
Den gick väl på SiFF? Var nog där jag först hörde talas om den, och sen hos Henke. Men det är något som tar emot trots allt. Får jag en chans att se den ska jag dock ta den.
Det gjorde den säkert, det känns som en sån film. Ja, det är ju en lågbudgetfilm och jag kan egentligen inte utlova nåt spektakulärt men den är sevärd.
Jag blev nyfiken på den här redan när Henke skrev om den — tack för påminnelsen! Ditt omdöme gjorde inte suget mindre i alla fall 😉
Klart sevärd som sagt, och två Filmspanare kan väl inte ha fel. 😉
Filmspanare har alltid rätt 😀
True dat!
Ja, här är ännu en filmspanare som kanske inte hyllar filmen men ändå ger den full godkänt. 3/5 är inte så pjåkigt, speciellt inte för en film som saknar början, slut och handling 😉
Haha, en bra beskrivning av filmen, varken början, slut eller handling. Men ändå så bra, tycker jag. 🙂