Moonrise Kingdom
29 augusti, 2012 10 kommentarer
Titel: Moonrise Kingdom
Regi: Wes Anderson
År: 2012
IMDb | Filmtipset
Precis som Filmitch så fick jag trevligt nog biljetter till Wes Andersons senaste film hemskickat till mig och jag var inte så kräsen att jag gav bort dem. 😉 Nej, jag hittade första bästa visning och gick och såg filmen. En annan trevlig sak var att filmen gick på min favoritbiograf Sture i Stockholm. Så allt var upplagt för en trevlig (ja, just det, trevlig!) biokväll. Levererade Anderson? Well, det kan man säga att han gjorde. Han levererade sin mest Andersonska film nånsin.
Eftersom jag är, vad det känns som, sist på bollen i det här fallet (speciellt när det gäller en recension) så tar jag handlingen i korthet bara. Föräldrarlöse Sam rymmer från ett scoutläger på en ö tillsammans med den på ön bosatta och jämnåriga Suzy. Scoutledaren (Edward Norton), öns polis (Bruce Willis), Suzys föräldrar (Bill Murray, Frances McDormand) och socialtjänsten (Tilda Swinton) försöker hitta dem.
Njaaaaae, vad är det med Wes Anderson?! Är det inte dags för honom att komma ut ur pojkrummet snart? Kan han inte göra en riktig film nån gång? Allt ska ju bara vara som en saga, som en pjäs med perfekt scenografi och i förväg strikt uppgjorda positioner för skådespelarna. Inget som händer är inte genomtänkt och konstruerat och för mig blir det ytligt och det känns inte som det är på riktigt. Bäst är Moonrise Kingdom i början och när det bara är Sam och Suzy. När det handlar om de andra karaktärerna och framförallt mot slutet så tappar jag intresset. Alla scener känns som vykort. Det är så perfekt musik, alla står uppställda perfekt, men var är det som ska beröra mig? Tyvärr saknas det. Det finns guldkorn här och var, speciellt i några scener mellan Sam och Suzy men som helhet så känns det som en dockfilm fast med riktiga skådisar.
2/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Dockfilm fast med riktiga skådisar är ungefär vad jag kände också!
Och det är väl inte riktigt det man vill känna. Iofs var det ganska snyggt i början när kameran sakta sveper genom huset som kändes som ett dockhus.
Kan inte annat än hålla med. Man känner att Wes Anderson har mycket potential, men det blir bara upprepande. Precis som jag skrev i min text så hoppas jag han gör en vuxen, allvarlig film snart. Då kan det bli hur bra som helst. Frågan är om han klarar av det?
Nja, jag är tveksam om han klarar det. Han har ju ändå gjort ett gäng filmer vid det här laget. Har läst din recension igen. ”Nästa Scorsese”. What?!?!?! Inte ens nära.
Nej, jag håller med dig. Man blir nästan lite arg när man ser hur mycket potential han har. Kanske var det just det Scorsese såg i honom när han sa så. Paul Thomas Anderson hade jag förstått bättre…
Hmm, jag tycker faktiskt inte Anderson har så rackarns mycket potential. Visst, det är snygga, detaljerat genomtänkta filmer… men det är liksom just det som är problemet.
Fast jag tycker just det är den potential han visat upp – det visuella. Problemet är att han inte tagit nästa steg och utvecklat sin berättarteknik och annat.
Hmm, förstår vad du menar. Jag vill hellre säga att regissörer har potential när de gör intressanta filmer med bra teman men inte riktigt får till det mer hantverksmässiga, som det, vad jag tror, är lättare att lära sig än att plötsligt bli en intressant berättare. Fast man vet ju aldrig med Anderson och faktum är att jag gillade The Darjeeling Limited.
Vill nog inte kalla mig kräsen, skulle nog hellre definera det som en överlevnadsinstinkt 😉 Dottern var nöjd över att få gå på gratis bio 🙂
En vinn-vinn-situation med andra ord. 🙂