Inför Prometheus: Aliens

Titel: Aliens
Regi: James Cameron
År: 1986
IMDb
| Filmtipset

Nu vet jag inte hur mycket Ridley Scotts kommande film Prometheus är sammankopplad med resten av Alien-filmerna. Det spelar ingen roll, jag har tänkt se och skriva om alla ändå, precis som Sofia gjorde för ett tag sen. Hur skulle nu Alien från 1979 följas upp? Jag har ingen aning om historiken kring uppföljaren, om det förekom många namn när det gällde vem som skulle regissera, var Scott själv intresserad? Slutsatsen jag drar är ändå att det blev rätt person för jobbet och dessutom att filmen kom ganska så rätt i tiden.

Varför tycker jag att James Cameron är rätt person och varför var 1986 ett lämpligt tillfälle att släppa en uppföljare? Jo, att det väntades till 1986 tyder på att filmbolag och andra i branschen har haft en stor respekt för Scotts banbrytande rymdskäckis. Man ville inte stressa fram en uppföljare och kanske har man tänkt några varv extra. I James Cameron hittade man i mitt tycke den perfekta kandidaten som regissör till uppföljaren. Cameron känns lite mer bombastisk än Scott även om 1982 års ”lågbudget-sf-actionthriller” The Terminator kanske inte är så bombastisk. Men han är annorlunda än Scott, det är min poäng. Och i det här fallet är annorlunda bra eftersom vi inte vill ha samma film en gång till fast lite sämre.

Jag har aldrig recenserat Aliens tidigare men jag vet att jag har gett filmen en fyra på Filmtipset. Dessutom har jag ett trevligt minne från början av 2000-talet från en visning på Cinemateket där Aliens visades ute på Filmhuset vid Gärdet i en 70 mm kopia. Det var maffigt vill jag säga och den filmupplevelsen är fortfarande en fyra. Vad tyckte jag då den här gången? Ja, som ni kanske förstått är jag lite besviken. Aliens är inte en dålig film på något sätt men det är bara en helt ok actionrulle som utspelas i rymden. Magin från 1979 års Alien är borta, tyvärr.

Sigourney Weavers Ripley är i Aliens den uttalade huvudpersonen vilket känns helt rätt. Den här gången får även det stora företaget, FIRMAN, ett ansikte i form av Paul Reiser som gör den slemmige företagsrepresentanten Burke. Förutom dessa två är huvudpersonerna marinsoldater, en android och så Alien-monstren. Efter att ha återvänt till Jorden lockas Ripley med till planeten LV-426 för att slutligen göra slut på monstren. Till Ripleys stora förskräckelse har planeten koloniserats och nu har man tappat kontakten med sina ”terraformers”. Ripley följer bara med om uppdraget är att en gång för alla ta kål på de monster som hon drömmer mardrömmer om. Givetvis är det så, ”That’s the plan”, säger Burke (yeah, sure säger vi andra).

Varför är magin borta? Ja, för det första, Aliens är bara en actionrulle i mängden. Den har inget speciellt. Det speciella fanns i Alien. Där fanns mystiken, rädslan och spänningen. Aliens är fylld med fler efffekter. Tyvärr är det effekter som inte riktigt håller måttet. Exempelvis ser inflygningen mot LV-426 inte speciellt bra ut. I Alien var effekterna nedtonade och det var stämningen som gjorde spänningen så att säga. Här har vi ett gäng snackiga marines med Bill Paxtons Hudson i spetsen och det blir mer av spex än spänning av det hela. Nu ska det sägas att jag inte stör mig specifikt på just Paxtons toköverspel. Det jag stör mig på är jargongen bland soldaterna som känns fånig. Nu är väl Paxton mest fånig av alla i och för sig…

”Well that’s great, that’s just fuckin’ great, man. Now what the fuck are we supposed to do? We’re in some real pretty shit now man…”

En förklaring till Paxtons rollfigur kan vara att man ville ha en kontrast till Michael Biehns karaktär Hicks som efter ett tag bondar med Ripley (om än inte fysiskt, till det finns ingen tid). Tyvärr så hjälper inte denna förklaring. Paxton är irriterande fast mest för de andra rollfigurerna i filmen, kanske inte så mycket för mig. Jag har i och för sig svårt att förstå är hur en person som är så instabil och nervös som Hudson ens från början kunnat få tjänsten som marinsoldat. Kul också hur han hånar den nye oerfarna löjtnanten Gorman (William Hope) när han själv skiter på sig så fort det börjar hetta till. Nu säger jag inte Gorman skötte sig mer stabilt för det gjorde han inte förrän fram till hans sista scen.

En detalj som gjorde mig lite besviken var att jag mindes Lance Henriksens roll som större. Nu visade det sig att han inte är med speciellt mycket även om man faktiskt är med till slutet. Här hade man kunnat utforska lite mer när det gäller skillnaderna mellan Ash i Alien som är farlig för människor och Bishop i Aliens som har inprogrammerat att inte skada människor. Nu är det egentligen bara en scen där ämnet berörs. Men, men, nu är Aliens ju en actionrulle så då får man kanske släppa såna här saker.

Det jag gillar bäst i filmen är vissa over the top-scener som förekommer som t ex när Ripley ska rädda flickan Newt precis innan allt ska explodera. Hon börjar likt Rambo göra i ordning sina vapen, hon förvandlas till en mean killing and saving Newt machine, hon åker ner i hissen och kliver ur, redo för strid. Coolt. Eller när Ripley klivit in i den där robotlyftaren (i skönt motljus) för att möta Alien-honan i slutet. Här har man gjort en snygg plantering också då Ripley visar upp sina lyftarskills i början av filmen. Jag gillade även Bishop. Hmm, det är nåt med androider som jag gillar. En av favoriterna från Star Trek-världen är Data, den konstgjorda människan som strävar efter att bli mänsklig.

I slutändan är Aliens ändå bara ett reguljärt actionflyg med lite för mycket skjuta skjuta, lite för mycket monster och lite för lite stämning för att det ska bli ett riktigt högt betyg. En stark trea är filmen ändå värd denna gång. Min filmupplevelse när jag såg Aliens på Cinemateket är emellertid fortfarande värd en fyra.

3+/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Inför Prometheus: Aliens

  1. Du sammanfattar mina känslor ganska bra. Detta är som du säger en actionfilm och på ett sätt kan jag tycka att det är bra att man inte gjort en Alien-kopia. Denna får leva sitt eget liv. Sen om man föredrar denna eller originalet är självklart en smakfråga. Men stämningen finns inte riktigt här.

    Sen är jag en som vill försvara Bill Paxton då jag tycker hans karaktär är för rolig. Hade filmen varit mörk och stämningsfull, men förstörts av honom, ok. Men nu är ju hela jargongen på en nivå som gör att hans karaktär faktiskt känns nödvändig. Fast jag kan förstå om man stör sig på honom. Själv stör jag mig mer på Vasquez.

    Här finns givetvis en del bra scener, men jag har alltid stört mig på Newt. Tempot sänks ofta när hon är med och hon känns helt enkelt onödig.

    Här har jag skrivit lite mer om Aliens. Betyget ligger nog på en svag fyra…

  2. Just det, Terminator är från 1984, inte 1982 som det står i texten (tänkte nog på Blade Runner, av Ridley Scott, som är från 1982). Det roliga är att Terminator ju är mörk och mer åt Alien-hållet medan Aliens går en annan väg.

    • Jojjenito says:

      Tyckte nog Newt fyllde en funktion. Dels kontrast mot de ”tuffa” marinsoldaterna. Newt har klarat sig utan vapen, genom att vara smart. Dels är hon det som Ripley ska rädda, det som driver henne. Newt blir filmens insats. Och utan Newt hade ju Newt inte kunnat utropa ”Mommy!” när hon kastar sig i Ripleys famn efter att Ripley dödat drottningen i slutet. Åh, vilken scen. 😉

      Det var 1984 och The Terminator jag menade.

  3. filmitch says:

    Håller med om det mesta du skriver. Själv såg jag filmen på en jättebiograf i London och då störde jag mig inte på Paxton – filmen var för spännande för det. Näst efter Paxton kommer Vasques som också är asjobbig.
    Håller med om betyget

  4. Sofia says:

    Aliens är ”bara” en actionrulle, men en jäkligt bra sådan. Men det där med jargongen har jag funderat på i många andra filmer också — att sådana här super-duperteam oftast har en stämning inom gruppen som kanske verkar cool på film men som i praktiken sannolikt skulle göra det omöjligt för dem att utföra sitt arbete.

    Tackar ödmjukast för länken!

  5. Jojjenito says:

    filmitch: Alltså Vasquez är väl inte så jobbig. Tycker hon har ett skönt samspel med både Paxton och buddyn Rolston (från Nyckeln till frihet vilket jag noterade när jag såg filmen den här gången). 😀

    Sofia: En anledning till att jag kritiserar filmen lite extra är ju att det är en omtitt och då sätter man ju på sig de lite gnälliga glasögonen. Ja, jag tänkte faktiskt också på det där med att de faktiskt inte var nåt speciellt bra superteam. De började ju skita på sig så fort det började hetta till… och värst var Paxton, haha.

  6. David says:

    Det var hårt. Enligt eget tycke har filmen en hel del kreativa och nya inslag som fortfarande känns fräscha. Sedan är den ju både välspelad och fullkomligt briljant berättad. En del karaktärer känns dock alldeles för stereotypa och försvinner i mängden. Med tanke på hur trist och lika ”reguljär action” brukar vara tvekar jag själv inte att ge den en fyra. Definitivt inte.

    • Jojjenito says:

      Ja, möjligen ett hårt betyg. Jag var snällare när jag såg den på Cinemateket. Nu hade jag dessutom sett Alien precis innan och jag ville markera att Scotts film är en film jag uppskattar mer. De stereotypa karaktärerna är det som gör att filmen faller för mig, faller till en stark trea alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: