Inför Prometheus: Alien³
29 maj, 2012 11 kommentarer
Titel: Alien³
Regi: David Fincher
År: 1992
IMDb | Filmtipset
Obs! Som vanligt när jag skriver om en Alien-film så förekommer det spoilers, bara så ni vet.
Om ni ser del två i Alien-serien, alltså Aliens från 1986, så ska ni se till att kolla igenom hela eftertexterna. I slutet av den version jag såg så förekommer precis i slutet av eftertexterna när musiken har tystnat ett ljud. Det är ett ljud som man känner igen. Det är ljudet av ett Alien-ägg som öppnar sig. När jag hörde det, och det var första gången jag hörde det nu när jag såg Aliens, så blev jag ganska exalterad. Det kändes som om jag hade avslöjat en hemlighet, fått en förklaring till det som sen händer i Alien³. Just den känslan är ett tecken på att det var en bra post-credits scene. Jag tror inte det var första gången, men det var också lite ovanligt med en scen efter eftertexterna som bara består av ljud.
Nåväl, då lämnar vi Aliens och går över till David Finchers försök att göra de tidigare filmerna i serien rättvisa. Eftersom jag hade sett, eller snarare hört, den där ”efter eftertexterna”-scenen så visste jag att någon eller några av personerna ombord på räddningskapseln som kraschlandar på fängelseplaneten Fiorina 161 förmodligen hade blivit infekterade med en liten bebis-Alien i sina bröst. Dessutom såg jag den förlängde versionen av Alien 3 där vi faktiskt under förtexterna får se en spindel-Alien krossa glaset på Ripleys kryokammare för att sätta sig på hennes ansikte.
Kapseln kraschar alltså på en fängelseplanet som endast bebos av män. Den enda som överlever kraschen är Ripley och hon tas om hand av läkaren Clemens, spelad av en personlig favorit i form av Charles Dance. Dance är som en blandning av Anthony Hopkins och Ben Kingsley. Eller så är han bara britt, helt enkelt. Hur som helst, jag gillar hans sätt att prata. På den isolerade planeten har det uppsått en religiös rörelse ledd av Dillon (Charles S. Dutton). Att hänge sig till en tro kan väl vara ett sätt att hålla sig vid liv i sådana jobbiga förhållanden, rent mentalt, som männen lever i. Läkaren och vetenskapliga Clemens är förstås skeptisk men låter (också förstås) de troende hållas.
Den tredje dominerande personen på planeten är fängelsedirektören Andrews (Brian Glover). Han är en ganska ointressant karatär. Han vill inget annat än att hålla ordning. Ripley som ju till skillnand från alla männen på planeten är kvinna måste helt enkelt hålla sig på sitt rum tills det anländer ett skepp som kan hämta henne. Annars kan ju våldtäktsmännen och mördarna få idéer.
”Given the nature of our indigenous population, I would suggest clothes. None of them have seen a woman in years… Neither have I, for that matter”
Hur skulle Fincher nu tackla det hela? Skulle det bli vapen och monster i kubik (ehe)? Nej, Fincher går tillbaka till ettan i serien i viss mening. Vi får inte se speciellt mycket av monstren eller snarare monstret i singularis. På planeten finns inga vapen. Det hela är egentligen ett sorts kammarspel i ett fängelse. Och jag tycker det funkar. Fincher har fått till en ganska bra lite klaustrofobisk stämning. Dessutom finns det en ny vinkling då Ripley dels vet att hennes tid i livet är räknad samtidigt som hon inte kan attackeras av monstret eftersom hon bär på dess avkomma.
Den version jag såg nu var den förlängda versionen, kallad Assembly Cut. Tidigare har jag bara sett bioversionen. Det finns några skillnader, t ex räddas Ripley av Clemens efter att ha spolats i land från havet (i bioversionen räddas hon från den kraschade kapseln). I den förlängda versionen känns hennes förhållande till Clemens därmed lite starkare. Det finns flera skillnader. I bioversionen så är det en hund som råkar ut för en spindel-Alien och blir värd för ett monster som sen föds ur hunden. I Assembly Cut är det istället en oxe. För övrigt är just dessa scener riktigt bra. Fincher klipper mellan monstrets födelse och begravningen av de som omkom i kraschen med räddningskapseln.
En sak som slog mig när jag såg slutet i Assembly Cut är att bioversionen är så himla mycket bättre just här. I bioversionen så faller Ripley ner i den brinnande smältugnen precis när monsterdrottningen föds och hon håller kvar monstret för att se till att hon verkligen förintas tillsammans med henne i lågorna. Effektfullt. I Assembly Cut — så faller hon bara ner i lågorna. Just det här var en av mina favoritscener i filmen när jag såg den första gången och att den var ändrad till det sämre i den förlängda versionen kändes skumt. Hmm, inte bra. Jag tycker nog generellt att Assembly Cut känns lite segare, lite sämre.
Nu skulle jag gärna höra vad Henke har att säga när det gäller skillnader mellan bioversonen och Assembly Cut. Han påstår nämligen att a: i traditionell västerländsk film har man två vändpunkter och b: i bioversionen av Alien³ är den andra vändpunkten bortklippt vilket sänker filmen. Henke får jättegärna upplysa mig och andra intresserade vad det var för händelse som var den andra vändpunkten i Assembly Cut.
Nu återstår bara betyget… och en recension av Alien: Resurrection och sen är vi redo för Prometheus, förhoppningsvis i två dimensioner. 2D-biljetterna släpps imorgon onsdag enligt uppgift.
3/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jag såg själv Alien³, för första gången dessutom, för ett år sedan och valde då att se båda versionerna. Bioversionen och Extended Cut hade sina för- och nackdelar. Håller med om slutet som du nämner, klar skillnad. Förresten, Assembly Cut är möjligen en tredje version, eller är den samma som Extended Cut ? Hmm…
Bioversionen börjar bättre med hunden (oxen och effekterna i Extended Cut är sämre). Men här missar man några scener som jag tycker behövs och som är med i Extended (läs mer i mina texter). Slutet är dock bättre i originalet. Och jag såg förresten Extended Cut FÖRE originalversionen, haha. Båda har sina för- och nackdelar helt klart. Betyget blev en svag trea till båda.
Ojojoj. Då måste jag tacka för länkningen och sedan förklara. Det var länge sedan jag såg filmen och detta är taget direkt ur minnet. Filmen slutar med att fångarna lurar in alien i smältkammaren. De använder sig själva som lockbete. Resultatet blir att de springer och skriker i korridorerna och så.
Men egentligen hade de ju redan fångat in alien, fast en galen fånge, gick och släppte ut den. Det var den andra vändpunkten, då våra hjältar (protagonisten) tvingades till handling… Allt detta ser man i den långa versionen men såvitt jag minns behandlas hur alien blir frisläppt av mr crazy inte alls i bioversionen…
Jag har bara sett bioversionen men tycker nog att den vinner i längden. Man var ju riktigt besviken när den kom, men den har otvetydiga styrkor. Varav slutet är ett, så det är ju synd om man har skippat det i andra versioner. Jag gillar också att Clemens inte får vara med hela tiden, Ripley ska ju vara en ”starcrossed lover”…
Jag var besviken på trean tills jag såg den som kallas i min alienbox för directors cut, då lyfte filmen ett par hack. den blev mer spännande och just den scenen som Henke nämner gav berättelsen extra krydda.
Movies – Noir: Den version som igår i Quadrilogy-boxen ska enligt uppgift kallas Assembly Cut men den går säkert under flera namn (kärt barn har många namn…)
Om jag ska väga ihop allt så tycker jag nog bioversionen var bättre, framförallt pga hunden som är bättre och slutet som är bättre. Tyckte inte den långa versionen hade samma flyt riktigt. Ska försöka hinna hoppa över och läsa dina texter.
Henke: Aha, så i den långa (och enligt dig bättre versionen) så fångas Alien in TVÅ gånger och vändpunkten är när han som får nippran släpper ut den efter den första infångningen. Mm, just nu kan jag inte säga att jag stör mig på att det är bortklippt från bioversionen men det beror ju förmodligen på att jag såg den utan att veta hur den långa versionen var. 😉
Sofia: Ja, fram till Alien 3 så har ju Ripley inte ens varit en lover, förutom lite flirtning med Michael Biehn i tvåan.
filmitch:Mja, jag håller ju inte riktigt med om att den förlängda versionen skulle vara bättre. Vissa scener som tagit med ska säkert vara med och gör filmen bättre men sen finns det även sämre scener. Inledningen med Ripley som spolas och sen oxen, och så slutet gör att den blir sämre i mina ögon.
Jag håller med dig, hunden och slutet gör att originalversionen är bättre. Men jag gillade några scener i den längre versionen, men de var få. Eftersom jag såg originalversionen efter den längre versionen blev filmen inte så mycket bättre (då man redan hade fått den förstörd av oxen och slutet).
Jag brukar oftast inte gilla förlängda versioner av filmer. De kallas ofta director’s cut och man ska få se regissörens egentliga vision. Den film som han ville göra men som han inte fick göra. Jag undrar om det inte blir bättre då faktiskt filmbolag/producenter lägger sig i lite, gör filmen lite mer tajt, vågar klippa lite. Det gäller t ex Apocalypse Now där Redux-versionen är sämre än bioversionen.
Wow nu lugnar vi ner oss lite med assembly/extended cut bashningen härinne. Jag tycker den förlängda versionen är överlägset bättre på alla plan. Speciellt den bortklippta scenen där Alien monstret fångas in för att sedan släppas fri ger filmen en helt ny dimension.
Sen tycker jag både inledningen och framförallt slutet är mycket bättre. Bio slutet är ju väldigt hollywoodskt vad är oddsen att monstret ska hoppa ur magen precis då? (om den nu inte känner värmen såklart) Jag gillar det mer nedtonade slutet i den förlängda versionen.
En rolig detalj när det kommer till vapen användande i filmen så var det ett krav från Sigourney Weaver att filmen inte skulle bli en upprepning av Aliens med ett ton vapen, jag tror att det finns någon politisk (pacifistisk) underton hos henne i det beslutet.
/Joel B
Ah, nice, lite hugg tillbaka. Fast ärligt talat så är vi nog delade när det gäller de två versionerna. Både Henke och filmitch förespråkar den förlängda versionen.
Du tycker slutet är bättre i den förlängda?! Vad fan, jag trodde du gillade over the top hollywoodska slut? Och här funkar det ju perfekt. Det är klart den känner värmen och det är därför den triggar sin egen födelse. Du förklarar det ju själv. Hade inte tänkt på det själv men det stämmer ju in på de tidigare filmerna där de använder eldkastare. Bra, Joel, då fick jag ännu mer vatten på ”bioversionen är bättre”-kvarnen. 😉
Oavsett om det politiskt eller ej att inte ha vapen i filmen så tyckte jag det var till filmens fördel.
Angående andra vändpunkten. Problemet med att klippa bort andra vändpunkten och handlingen runt densamma är att filmen därmed hoppar oförklarat från en bit in i akt 2 till en bit in i akt 3. Det var först bara en känsla att den långa var ”rimligare”, men när jag sedan fått spaning på det filmmanus-tekniska (det om vändpunkter etc) blev det ännu mer tydligt hur mycket bättre den långa versionen är. 🙂
Se också:
http://www.voodoofilm.org/artikel/filmens-struktur#dramats-struktur
Ja, det är intressant det här men när jag såg bioversionen så noterade jag inte nåt speciellt, att det blev ett konstigt hopp i handlinger eller så. Däremot tyckte jag den längre versionen kändes lite seg och att slutet var sämre. Så för mig, just nu, så är det bioversionen jag föredrar. Kanske skulle jag ändra uppfattning om jag såg om bioversionen igen nu i efterhand.