Source Code
23 augusti, 2011 16 kommentarer
Titel: Source Code
Regi: Duncan Jones
År: 2011
IMDb | Filmtipset
Om ni fortsätter läsa den här texten om filmen Source Code så kommer ni garanterat att läsa spoilers. Bara så ni vet. Kom nu inte och säg att jag inte varnade er!
Alltså själva konceptet funkar inte. Filmen verkar inte ens själv förstå hur det hela hänger ihop rent logiskt, för det hänger nämligen inte ihop. Med det sagt så är det ändå underhållande att se Jake Gyllenhaal försöka lära sig mer och mer under sina åtta minuter för att försöka avslöja en terrorist som har sprängt ett tåg i Chicago. Han försöker. Han försöker. Försöker igen. Varje gång får han reda på lite mer information och ganska snart har han koll på allt som händer.
Men hur hänger egentligen allt ihop? När Jake är klar med sina åtta minuter befinner han sig i en märklig kapsel. Hans enda kontakt med omvärlden är en liten datorskärm där Vera Farmigas ansikte visar sig. Hon ger honom instruktioner och sen är det bara att lyda och kastas in i de där åtta minuterna igen.
Nu kommer jag avslöja vad det hela handlar om. En i det närmaste galen, eller åtminstone världsfrånvänd, professor (Jeffrey Wright) har uppfunnit en manick kallad… tada: Source Code. När en människa dör så lagras hennes sista åtta minuter i livet i hjärnan, ett sorts eftersken. På nåt märkligt sätt har man fått tag i hjärnan, som av nån märklig anledning tydligen var intakt, från en av passagerarna på tåget som sprängdes i småbitar. Sen tar man en amerikansk soldat från kriget i Irak som dött, i det här fallet Gyllenhaal som förlorat livet och bägge benen. Han placeras i sorts kuvös och sen kan man använda hans hjärna som en minneskrets där man trycker in tågpassagerarens åtta minuter och sen startar man upp det hela som en simulering som Jake får uppleva om och om igen.
Jake åker alltså INTE i tiden utan han är med i en simulering. Denna simulering äger rum efter tågkraschen. Enda anledningen till att man låter Jake köra den här simuleringen är att man vill få reda på vem som är bombmannen eftersom han hotar med att spränga fler bomber. Får man reda på mer information har man en chans att gripa honom innan det sker. Den kapsel som Gyllenhaal tror sig befinna sig i är inget annat än hans hjärnas skapelse.
Det är en sagolikt krystad handling. Och på slutet bryter man mot sina egna regler när Gyllenhaal plötsligt lyckas ändra verkligheten vilket inte ska vara möjligt eftersom han inte reser i tiden. Man kan möjligen hävda att det man får se på slutet bara är nåt som händer i Jakes fantasivärld men det blir krystat i vilket fall eftersom filmen försöker vara smart utan att det funkar med filmens egna uppställda logik.
Jake Gyllenhaal är bra och rolig när han är på tåget. Hela idén är egentligen bra, den funkar. Det blir aldrig tråkigt att det upprepas om och om igen, det är bara intressant att se vad han ska göra. Det är kul när han är oförskämd mot de andra passagerarna eftersom han liksom inte bryr sig och vet en massa om vad som ska hända under de där åtta minuterna.
Jeffret Wright spelar över nåt enormt som professorn. Vad i helvete håller karln på med? Duncan Jones (regissören), var höll du hus under dessa scener? Muggen? Du måste ju se att Wright såg ut och lät som ett berusat troll på kryckor? Jag gillar Vera Farmiga. Michelle Monaghan var ganska blek och ganska tråkig, fast det var å andra sidan de flesta andra passagerarna på tåget. Det var liksom Gyllenhaal som var i fokus.
Jag skulle vilja ge filmen ett högre betyg eftersom jag gillar stora delar. Tyvärr förstör det tillrättalagda och ologiska slutet det mesta — och Jeffret Wright resten.
2+/5
PS. Andra som har sett Source Code, och där de flesta inte verkar haka upp sig på smådetaljer som jag utan mer njuter av åkturen, är bl a: Fiffi, Fripp, Flmr, Filmitch, Movies – Noir, The Velvet Café, Royale with Cheese.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Haha, jag var iaf en av de som starkt ogillade Jeffrey Wrights prestation. Hans överspel var verkligen något som störde mig. Däremot var jag inte lika kritisk till filmens handling då jag helt enkelt accepterade, redan innan jag såg filmen, att det skulle vara overkligt. Men jag håller med om att det fanns brister.
Japp, hehe, förstod nästan att du skulle vara en av de som insåg att Wright inte var bra. 😉 Normalt brukar jag gilla Wright. Han brukar kunna spela nedtonat lite obehagliga personer, t ex i Syriana.
Jag tyckte som sagt om den, även om slutet drog ner. Men så är jag också helt galen i tidsparadoxfilmer, så jag är inte riktigt objektiv.
Jag lyssnade för övrigt på en över timslång intervju med manusförfattaren i podcasten Q & A, som jag verkligen kan rekommendera. http://www.theqandapodcast.com/ om du inte känner till den. Var fascinerande att få en inblick i hur filmskapandet går till i praktiken…
Grejen är att jag också gillar tidreseparadoxer. Jag kan se hur många Star Trek-avsnitt där de reser i tiden, hamnar i ett tidsvortex osv. MEN i Source Code var det ju inga tidsresor, fast sen var det kanske det i alla fall. Mja, nja, det gick inte ihop.
Tack för tips om podcast. Ska försöka lyssna. Kan vara intressant att se hur manusförfattaren förklarar sig. 😉
Jag minns inte ens Jeffrey Wright.
Är det nåt positivt eller nåt negativt, Fiffi? 😉
Härlig sågning!
Well, som vanligt blev det mest en uppräkning av det som störde mig i filmen, liksom en förklaring till varför den inte fick högre betyg. Fast kul om det blev kul läsning. 🙂
Gillar också hur du formulerar dig så konkret. Jag håller helt med dig. Om slutet är Gyllenhaals hägring så måste det skildras som en sådan.
Tackar, Joel. Ibland är konkret bra. 🙂
Ja visst, hela logiken gick ut på att det inte var en tidsresa, och sen var det plötsligt det.
Fast nu kom jag att tänkte på en annan förklaring, krystad förstås… Hmm. Jag återkommer med den om ett tag, har inte tid just nu.
Mja, tycker Mr Jones har kommit undan förhållandevis billigt med den här filmen faktiskt. Visst, halvhärlig på sina ställen, men på det stora hela alldeles för mycket Hollywood och på tok för standard. I närheten av Moon – pfft – inte en chans.
Får se om jag får lust till en egen recension, inte jätte peppad. Lägger nog hellre min tid på att se om Moon faktiskt. 🙂
Mr Jones kom inte undan min lilla lövsåg i alla fall. 😉 Håller med om Moon, det var en riktigt bra och framförallt mer personlig film. Nu är han inne i Hollywood-maskineriet känns det som.
Håller med om att Moon var en mer personlig film men då jag är aningens svag för filmer som rör tidsresor och alternativa verkligheter är jag mer förlåtande till Source Code.
Jag älskar också filmer med tidsresor, alternativa verkligheter, simulerade verkligheter osv MEN jag störde mig för mycket på att det helt enkelt inte gick ihop i Source Code. Det var ju bara en simulering, ingen tidsresa, men sen var det plötsligt en tidsresa. Joel är på min linje i alla fall. 😉
Japp det var inkonsekvent. Skulle inte förvåna mig om de spelade in alternativa slut där man testade båda varianterna.
Tack för support. 😉
Ja, det där med alternativa slut låter inte alls omöjligt. Det slutet som vi fick se kändes som nåt man liksom hängt på i efterhand.
Förresten, min teori/förklaring jag trodde mig ha tidigare gick ut på att Gyllenhaal faktiskt åkte i tiden varje gång han upplevde de där åtta minuterna. Om han lyckades ändra på skeendet så bildades en annan alternativ verklighet där tåget INTE sprängdes. Om han inte lyckades så avslutades Gyllenhaals försök och den verklighet där tåget sprängdes blev sann. Att man faktiskt åkte i tiden skulle då på nåt krystat sätt vara en bieffekt av den haltande professorns device, vilket känns vääääldigt långsökt då detta inte alls var nåt som man ville eller försökte göra. Man körde bara en simulering och använde Gyllenhaals hjärna som RAM-minne och tågpassagerarens sista åtta minuter som program.
Nej, hur jag än vrider och vänder på det så går det inte ihop.