The Victim (1999)

23 oktober, 2020 Lämna en kommentar

För länge sen, på den tiden när man tittade på eller spelade in tablå-tv, så hade SVT nånting man kallade för Filmklubben. På tisdagkvällar visades filmer för såna som var lite mer intresserade av film än andra. Ja, det var för filmnördar, helt enkelt. Det handlade om lite udda filmer ibland eller kända klassiker ibland. Det kunde vara regissörs-teman eller andra teman. Ett av dessa teman var… Hongkong-action! Tre filmer ingick i temat och The Victim var den andra. Min text om filmen skrevs i april 2004.

Den andra filmen i SVT:s Hongkong-serie är till en del lik den första filmen, Full Allert. Regissör och huvudrollsinnehavare är samma, Ringo Lam respektive Lau Ching-wan och handlingen inte helt olik. Lau spelar en till synes normal man, Manson Ma, som blir kidnappad och torterad men hittas levande av polisen. Han blir förhörd men säger egentligen inget. Efter att han kommer hem, och träffar sin flickvän (Amy Kwok), beter han sig väldigt märkligt. Polisen fortsätter utredningen och kommer nåt skumt på spåren. Har Manson Ma verkligen rent mjöl i påsen?

Det lite lustiga med den här filmen var att den till en början hade inslag av en spökhistoria. Den kidnappad Manson Ma hittas nämligen på ett övergivet hotell i ett rum där ett fruktansvärt mord ägt rum, och det sägs spöka där. Bitvis är det riktigt bra gjort här, när polisen söker igenom rummet och en bra krypande stämning skapas. Filmen är också ganska oförutsägbar och man vet inte riktigt vad som ska hända. Tyvärr tappar man helt bort spöktråden. Varför då ha med den från början? Ja, kanske för att det blir oförutsägbart. Nja, här blir det varken hackat eller malet, tycker jag. Givetvis finns det en schysst biljakt också. Sen har vi också lite familjetrubbel för poliskommisarien (Tony Leung Ka-fai) samt lite samhällskritik instoppad. Det blev ganska spretigt till slut, men godkänt. Lite väl utdraget slut dock.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

PS. Observera att Tony Leung som spelar poliskommissarien alltså inte är den Tony Leung som figurerar i bl a Hero, Infernal Affairs och In the Mood for Love. Denne skådis, som väl är mer känd internationellt, fullständiga namn är Tony Leung Chiu-wai. Men de båda Hongkong-skådisarna går alltså under namnet Tony Leung allt som oftast. Smått förvirrande. Här gäller det att ha huvudet på skaft. Oh, well, man lär sig nåt nytt varje dag.

Arkiverad under Action, Asiatiskt, Betyg 3, Brott, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , ,

WKW: Ashes of Time

7 september, 2013 2 kommentarer

Ashes of TimeTitel: Ashes of Time
Regi: Wong Kar-wai
År: 1994
IMDb | Filmtipset

Ashes of Time såg jag i en redux-version på Stockholm Filmfestival 2008. Jag såg fram emot den väldigt mycket…

Wong Kar-wai är något av en favoritregissör. Hans filmer brukar ofta ha en känsla som jag gillar. Filmerna brukar flyta omkring i en skön känsla av poesi och romantik istället för att ha en rätlinjig handling från a till b. Det krävs nog en hel del för att få det att funka. Wuxia-svärdeposet Ashes of Time gjorde WKW 1994 (parallellt med att han gjorde Chungking Express) och nu visade han sin redux-version här på festivalen. Det visade sig vara den värsta smörjan jag sett på väldigt länge. Det var en enda lång plåga, trots att filmen inte var speciellt lång. Fotot, av min husgud Chris Doyle, är en katastrof. Handlingen upplöses i en flummig poesisession. Actionscenerna förstörs av Doyles sönderklippta och suddiga slow motion-foto som får en att må illa. Inget är bra i denna totala katastrof. Pluset i kanten får Tony Leung Chiu Wai och Maggie Cheung som nånstans ändå ger nån sorts nerv åt denna kalkon.

1+/5

Om visningen: Inte mycket att säga. Jag satt och vred mig och hoppades filmen skulle ta slut nån gång. Ingen kan ha gillat det här. Ja, jo, jag kan väl säga att jag betraktar det här som en film som heter Ashes of Time. Sen finns det två versioner. Både IMDb och Filmtipset verkar tycka att det är två olika filmer men det tycker jag inte funkar. För mig är det en film men två versioner. Och den får en etta.

Arkiverad under Action, Betyg 1, Drama, Film, Martial arts, Recension, Stockholm Filmfestival, Stockholm Filmfestival 2008 Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stockholm Filmfestival: Tai Chi 0

22 november, 2012 2 kommentarer

Titel: Tai Chi 0
Regi: Stephen Fung
År: 2012
IMDb | Filmtipset

Steampunk-kung fu! Så marknadsfördes den här filmen som blev min sista på Filmfestivalen för den här gången. Ja, steampunk-kung fu det låter ju helt underbart men problemet är att man glömde nämna att det även handlade om en datorspelsfilm. Filmen är fullkomligt fylld med spelreferenser och eftersom jag inte är en player så är det på sin höjd småkul. Det för inte nån handling framåt på nåt sätt alls. Det är liksom bara korta snabba kickar för de som snappar upp det roliga. Det blir bara en film fylld med kul grejer utan nån egentlig handling. Så tycker i alla fall jag. Jag är säker på att t ex hela Har du inte sett den?-gänget inte håller med.

Man ok, om vi ser på handlingen då. Vad handlar Tai Chi 0 om? Jo, den handlar om en ung snubbe som är föds med en talang för kung fu. En extra bonus som han fick när han föddes är en stor vårta på huvudet som är ett sorts tecken på att hans talang. Problemet är att om nån trycker på vårtan så blir han galen och utför galna martial arts-manövrar under nån minut för att sen kollapsa med näsblod. Vår hjälte blir värvad som krigare och spenderar sitt liv med att slåss. Den där vårtan blir mörkare och mörkare och när den blir svart så kommer han att dö. Detta får han reda på av en äldre kung fu-mästare. Nu måste vår hjälte ta sig till en avlägsen by för att där lära sig mental kung fu för att på så sätt bli frisk. Den där byn är dock inte så trevlig mot främlingar, speciellt inte främlingar som vill lära sig kung fu.

Nja, tyvärr alltså. Det kan inte bli godkänt till den här ganska sköna filmen. Skön i vissa avseenden. Oskön i andra. Så fort en icke-asiatisk skådis visas i bild och framförallt öppnar munnen blir det pinsamt dåligt. Efter halva filmen kommer en västerländsk kvinna in i handlingen och hon är… snygg men en fullkomligt värdelös skådis.

Steampunk? Ja, jag trodde ett tag att det inte skulle komma nån steampunk men det gör det faktiskt med besked, även om det dröjer ett tag. Det blir Wild Wild West i kubik.

I eftertexterna till filmen dyker plötsligt Peter Stormare (!) upp. Haha, helt fantastiskt. Han ska tydligen vara med i uppföljaren Tai Chi Hero. Hehe, Tai Chi Zero och Tai Chi Hero, det rimmar men att ge Tai Chi Zero mer än en starkt tvåa det skulle rimma illa med mitt betygssystem.

2+/5

Om visningen: Det här var en skön tidig eftermiddagsvisning där inte så mycket kunde gå fel. Det brukar inte vara så stort tryck med mycket folk så det är mindre chans att nåt går fel, både när det gäller gäller galen publik eller volontärer som inte har koll. Så det hände inget speciellt förutom att tjejen som satt bredvid mig drack en läsk som var nån sorts godisläsk som doftade lösviktsgodis varje gång hon kände för en klunk.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension, Steampunk, Stockholm Filmfestival 2012 Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Bodyguards and Assassins

30 april, 2011 9 kommentarer


Titel: Bodyguards and Assassins (Shi yue wei cheng)
Regi: Teddy Chan
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Till Hongkong anländer i början av 1900-talet Sun Wen, förgrundsgestalten i den rörelse som vill störta den sista kinesiska kejsardynastin, Qingdynastin. I Hongkong ska Sun Wen träffa medhjälpare från hela Kina för att planera den kommande revolutionen. Kejserliga lönnmördare skickas ut för att mörda honom. De rebellsoldater som ska agera livvakter blir mördade innan Sun wen ens hinner komma till Hongkong. Istället får en grupp udda hjältar kliva in och ansvara för Sun Wens säkerhet under det korta besöket.

Donnie Yen fanns med i den digra rollistan vilket ingav hopp om en del sköna fajtingscener. Vad jag såg fram emot var helt enkelt ett historiskt drama kryddat med skön kung fu-action.

Men… oj oj vad detta var uselt. Vad jag fick var en kinesisk totalt superjobbig översentimental propaganda-smörfilm. Det kryllar av karaktärer, alla är ointressanta. Alltså det här var så ruttet att jag höll på att gå åt. Handlingen är fullkomligt urtråkig med ett fåtal fajtingscener som jag med god vilja skulle kunna beteckna som underhållande. Givetvis får vi cgi-blod också. Gah. Däremellan är det värsta sentimentala supersmörjan. Jag hade kräkts upp min nudelsoppa om jag hade ätit nån innan. Slowmotion och grovt jobbig stråkmusik inte bara skriver mig på näsan om vad jag ska tycka. Att kalla det för nässkrivning känns som en kraftig underdrift. Nej, jag blir praktiskt taget dränkt hela jag i flera tunnor med äckelpäckel-färg som är svår att tvätta av sig.

Att se den här filmen är en två timmar och 20 minuter lång plåga. Om ni tycker amerikanska filmer kan tendera att bli smöriga, patriotiska, sentimentala, vad ni vill, så är det bara en liten liten liten vindpust som inte ens får ett asplöv att darra i jämförelse med Bodyguards and Assassins. Här blåser det från alla sentimentala håll som det överhuvudtaget kan blåsa ifrån. Det stormar in cykloner av stråkar, orkaner av slowmotion och tio monsuner av smör.

I slutet har regissören Teddy Chan dessutom lyckats klämma in en evighetslång lustmordshommage på barnvagnsscenen från Pansarkryssaren Potemkin. Jamen, kan du ta slut nån gång då snälla rara lilla långa jobbiga jävla film.

Tack till Filmitch som väckte mitt intresse för filmen efter sin hyllning. Alltid kul, eller nåt, när sågningslusten väcks till liv.

1/5

Uppdatering: Apropå barnvagnsscenen vid Odessatrappan från Pansarkryssaren Potemkin så råkade jag ramla på ett YouTube-klipp med en drös hommager och parodier som filmhistorien är full av. Ganska roligt att titta på!

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 1, Film, Kostymdrama, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , ,