Contagion

3 mars, 2012 4 kommentarer


Titel: Contagion
Regi: Steven Soderbergh
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Host host. Contagion är en sorts katastroffilm som nästan är lik en nyhetsdokumentär. Det finns ingen egentlig huvudperson, ingen vanlig handling där vi följer en grupp människor som försöker överleva i katastrofen. Regissören Steven Soderbergh berättar historien om ett virus som sprids över världen från Hongkong och som med hjälp av amerikanskan Beth (Gwyneth Paltrow) kommer över till USA. Snart finner sig Beths man (en långhårig och inte helt Bourne-i form Matt Damon) utan både fru och son. Folk dör som flugor helt enkelt. Medan världens medicinska forskningselit försöker isolera viruset och få fram ett vaccin tar konspirationsteoribloggaren Alan (Jude Law) chansen att göra sig ett namn genom att anklaga myndigheterna för att dölja fakta.

Bara i stycket här ovan nämner jag ett antal namnkunniga skådisar. Förutom dessa dyker även bl a Kate Winslet (åh, vad hon alltid är bra), Marion Cotillard, Laurence Fishburne och Elliott Gould upp i olika roller. Det är med andra ord en ensemblefilm och en film som utspelar sig på många platser och bland många olika människor. Jag vet egentligen inte vem som är i fokus. Det är nog viruset eller vad som händer med vårt samhälle när en sån här katastrof slår till. Jag tycker det är riktigt bra gjort. Just att det inte är en typisk spännande thriller med en handling som drivs fram av en plot (kan nån komma med ett förslag på en svensk översättning av plot?) gör att filmen är mer spännande.

Till spänningen bidrar även musiken som är lite udda men helt klart gör det den ska. Det förekommer ganska långa avsnitt där det inte sägs eller kanske händer så mycket rent handlingsmässigt. Istället för att det händer nåt så byggs det upp en paranoiastämning, till viss del beroende på att filmen alltså känns som en riktigt bra dramadokumentär.

En karaktär i filmen som jag dock inte tycker funkar är Jude Laws Alan. Jag vet inte om det beror på Law eller på karaktären i sig. Alan känns i vilket fall mest som en pajas som springer omkring i antingen en hoodie eller en fånig skyddsdräkt. Varje gång han är med tappar filmen i seriositet. Jag undrar om man har haft Julian Assange som förebild kanske?

Contagion är en bra epedemithriller och den skulle väl egentligen kunna få en fyra i betyg men det blir en stark trea. Kanske är den lite väl torr och vissa delar av historien är möjligen lite ointressanta (t ex den med Marion Cotillard). Och när Kate Winslet försvinner ut ur handlingen tappar filmen även en aning för min del.

3+/5

Arkiverad under Betyg 3, Film, Katastroffilm, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

The Adjustment Bureau

21 januari, 2012 13 kommentarer


Titel: The Adjustment Bureau
Regi: George Nolfi
År: 2011
IMDb | Filmtipset

The Adjustment Bureau känns lite som en sån där film som kommer i kölvattnet av andra filmer. Dark City, The Matrix, Mr. Nobody, Inception, Trettonde våningen är några filmer som jag kommer att tänka på.

Det är en film om en människas fria val. Slump ställs mot öde, är det nån skillnad? Finns det nån master plan? Matt Damon spelar en politiker som försöker bli vald till senator. Han är framgångsrik även om hans ungdomssynder sätter käppar i hjulet. Fast det verkar som om han ändå klarar sig.

Vissa bitar av filmen funkar. Men jag vet inte, det finns nåt sterilt över det hela. Det kanske hade räckt med ett romantiskt drama helt enkelt där det inte behövs några mystiska män i snygga hattar som försöker styra våra liv. Istället hade det kunnat handla om våra egna tillkortakommanden, om våra problem med att leva i nuet, att våga släppa loss och go for it.

Nu förklaras allt med nån sorts övermänniskor som jobbar med att se till att vanliga futtiga människor gör som de ska, dvs följer Planen. Och enligt den där Planen så ska Emily Blunt och Matt Damon aldrig få ihop det. Vissa har sagt att Blunt och Damon inte har nån speciellt romantisk kemi i filmen, och jag måste faktiskt hålla med. Plötsligt dyker Blunt om som gumman i lådan på en herrtoalett där Damon förbereder ett tal, och då sa det tydligen klick.

Men, det medges, ibland är det faktiskt ganska spännande. Ibland är det überromantiskt (inte nödvändigtvis romantiskt på ett bra sätt), som t ex när de mystiska männen konstaterar att om Damon hinner fram till Blunts dansföreställning och faktiskt hinner se henne dansa så är det kört. Då är han för evigt fast i henne och hon i honom. Eller om de faktiskt kysser varandra vid det där fiket. En kindpuss kan vara ok, men om det kysser varandra på munnen, ja, då har hattmännen misslyckats med sitt uppdrag. Hehe, lite spännande var det allt. En positiv detalj är Terrence Stamp som oftast är kritvithårigt cool och kul att se.

Hmm, jag kom plötsligt att tänka på: varför jobbade inga kvinnor på The Adjustment Bureau? Men jag antar att de där männen ska vara som J. Edgar Hoovers armé med FBI-agenter.

3/5

Arkiverad under Betyg 3, Fantasy, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , ,

True Grit (2010)

21 april, 2011 4 kommentarer

TrueUnga Mattie letar efter sin fars mördare och får hjälp av en enögd alkad gammsheriff och en naiv Texas Ranger… Först måste jag berätta en liten anekdot. Jag har en kompis som är ett stort fan av bröderna Coens filmer men grejen är att han inte riktigt hänger med i film- och biosvängen, vilka nya filmer som har premiär och så. Jag föreslog i ett mail att vi skulle se True Grit och beskrev den som bröderna Coens nya västernfilm. Förslaget accepterades och vi såg filmen. Det roliga var att min kompis inte hade uppfattat att det var en Coen-film (trots mitt mail) utan trodde bara att det var nån ny västernfilm. Och just västern var inte alls min kompis favoritgenre, snarare tvärtom.

Efter visningen kom det fram att min kompis en bit in i filmen hade suttit och stornjutit då han ganska tidigt började inse att det faktiskt måste vara en Coen-film. Det vi båda konstaterade efteråt var att det endast i en Coen-film kan förekomma små scener — Matties förhandlingsscener med affärsmannen i början t ex — som först inte verkar vara viktiga alls men som sen fortsätter längre än förväntat, en sorts transportsträckor som växer, pågår, fortsätter pågå med välskriven (inte realistiskt) dialog som är härlig att lyssna på.

Som ni kanske förstår tyckte jag True Grit var en ganska härlig Coen-film. Det är underhållande hela tiden och välgjort rent tekniskt (inget annat att vänta från bröderna). Filmen är matinémysig, rolig, och mot slutet riktigt spännande. Plötsligt, mitt i all mysighet, fick vi oss även lite trevligt ultravåld till livs.

Hailee Steinfeld som spelar Mattie är helt underbar. Hon leverar sina repliker med pondus och på ett härligt envist sätt. Jeff Bridges är perfekt som drucken lagman med hjärtat på rätta stället. Mellan Matt Damons Texas Ranger och Bridges U.S. Marshal uppstår ett härligt gnabb och även en plötslig skytteuppvisning på fyllan. Nä, jag kan inte låta bli att gilla detta. Skönt att bröderna är tillbaka efter den rejäla svackan med Burn After Reading.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tom

Arkiverad under Äventyr, Betyg 4, Bröderna Coen, Drama, Film, Recension, Western Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Indie i New York

3 januari, 2011 Lämna en kommentar


 
Titel: NY Indies, l’autre cinema americain (NY Indies, The Other American Cinema)

Regi: Sylvie Zade
År: 2002


I denna franska dokumentär om oberoende filmmakare i New York får vi först och främst möta regissörer och producenter, men även en del skådisar. Några av dem är: Tom DiCillo (regissör till den strålande Living In Oblivion), Robert Downey Sr, Matt Damon, Doug Liman plus en radda för mig mer eller mindre okända regissörer/producenter/skådisar.

Det som jag minns mest av filmen är ett pinsamt ögonblick när den franska intervjuaren i samband med en premiärfest för The Bourne Identity frågar Doug Liman om intresset för ”independent film” har ökat i Hollywood eftersom tv-programmet Access Hollywood intervjuade honom. Hon verkade ha missat att Liman var regissören bakom The Bourne Identity och det var därför han blev intervjuad och inte beroende på att han har sina rötter i indiefilm. Det som var bra var att man inte klippt bort det hela. Även Liman tyckte frågan var lite märklig.

Det var annars kul att höra om filmmakare som kämpar för att få göra sina filmer. Det handlar liksom inte om pengar utan om att få göra sin film utgående från en egen vision. Att inte behöva styras av ett filmbolag. En mindre apparat med mindre pengar. Ett helt annat sätt att jobba.

Någonstans tror jag ändå att om någon av dessa indieregissörer skulle få chansen att göra en blockbuster så skulle den personen förmodligen hoppa på Hollywood-tåget. Många som intervjuas hyllar europeisk film och verkar likställa europeisk film med icke-kommersiell film. Vilket känns galet. Dessutom vill alla nå ut med sina filmer och kunna leva på att vara filmmakare. Många konstaterar ändå att det finns en konflikt här: den konstnärliga visionen vs. marknadstänket. Intressant. Det finns en del kopplingar till filmen om Dogma som jag precis såg. I den här mer konventionella dokumentären så går man inte riktigt på djupet som i Dogma-dokumentären.

Något som stack ut var den kreativa glöd som råder i New York (eller verkade råda då dokumentären spelades in för några år sen). Alla är entusiastiska, och försöker hanka sig fram i den tuffa filmbranschen. Robert Redford och hans Sundance-festival ägnas en stund. Den festivalen verkar ha varit ett mecka för indie-filmmakare, även om allt större och större filmer visas där.

Jag ska också nämna att filmen är från 2002 så vissa saker är daterade. Man kommer in på digital video t ex. Då, 2002, var väl kvaliteten inte helt bra. Alla är dock överens att det är något av en revolution. Något som t ex David Lynch har insett och utnyttjat i Inland Empire.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , , , , ,

Nyare inlägg →