Bedevilled

23 november, 2010 2 kommentarer

Titel: Bedevilled (Kim Bok-nam Salinsageonui Jeonmal)
Regi: Jang Cheol-soÅr: 2010
IMDb | Filmtipset

Sydkoreanska filmer, åtminstone de som kommer till Sverige och som jag har sett, är ofta ganska speciella. Det brukar vara en märklig blandning av humor och allvar där det ofta kan skifta mitt i en scen och man vet ibland inte om man ska skratta eller gråta. Början av Bedevilled var mest konstig och väldigt svart. Inte mycket är gott och jag bryr mig inte om någon av karaktärerna. Hae-won (Ji Seong-won) är en kvinna som inte trivs på sitt jobb som socialarbetare i Seuol. Hon tar semester och återvänder hem till en svårtillgänglig ö där hon växte upp som barn. Kvar på ön finns hennes barndomskamrat Bok-nam (Seo Yeong-hie) som blev kvar när Hae-won flyttade/flydde till staden. Bok-nam behandlas som en slav av sin man och alla andra öbor inklusive öns äldre kvinnor. Inom Bok-nam finns tanken på att bli fri. Hae-wons ankomst sätter igång saker och avslöjar dessutom några av öns mörka hemligheter.

Det är ganska snart uppenbart att den lilla byn på ön inte helt frisk. Bok-nam misshandlas, betraktas som en slav. De äldre kvinnorna styr med hjälp av männen. När stadskvinnan Hae-won dyker upp vill Bok-nam ta chansen att fly till Seoul. Saker eskalerar. Länge är filmen mest konstig, som sagt. Mot slutet blir det dock plötsligt ultravåld vilket känns helt naturligt och rätt av den mobbade Bok-nam. De äldre kvinnorna på ön var hemska och förtjänade sitt öde, liksom männen. Lustigt med asiatiska filmer som blandar drama, humor, ultravåld i samma film på ett sätt som ofta inte förkommer i ”västerländsk” film. De udda våldsscenerna höjde filmen väsentligt. Jag blev alldeles upphetsad pga att det stack ut jämfört med mer normala filmer. Det kändes annorlunda. Just själva blandningen av drama och våld. Det är ingen ren genrefilm med bara våld. Jag tror faktiskt detta kan vara den första rape-revenge-film som jag har sett.

4-/5

Om visningen: Allt logistiskt funkade perfekt. Det var fullsatt på Grand 2. Regissören Jang Cheol-so och hans tolk var på plats på sätena bredvid mig och min bror. Sen hade jag en tjej bredvid mig på andra sidan som HELA filmen satt och flätade sitt hår. Helt otroligt. Vad håller människan på med? Men kan du sluta? Jag hade hela tiden detta i ögonvrån. Smått irriterande om man stör sig på sånt (check!). I slutet när våldet drog igång blev hon dock så chockad att hon slutade med sitt flätande. Haha, detta gjorde att filmen höjdes för mig. Face2Face: Lågmäld regissör, något som nog gäller många asiater. Han tyckte det var kallt i Sverige och tyckte själv att han och hans film tillhör underground-scenen i Sydkorea. Hans nästa film kommer att handla om Nordkorea (förhållandet mellan Nord- och Sydkorea men ur nordkoreanernas synvinkel) och kanske västerlandet.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 4, Film, Recension, Skräck, Stockholm Filmfestival 2010, Thriller Tagged with , , , , ,

Snatch

9 november, 2010 1 kommentar


Titel: Snatch.
Regi: Guy Ritchie
År: 2000
IMDb | Filmtipset

Nja. Inte helt oväntat var Snatch en bagatell med mycket våld. Det är en gangsterkomedi där man ska tycka att det är roligt att folk inte dör trots att de har fått tio pistolskott i sig. Till en början är jag ganska anti till det hela, men efter ett tag har jag anpassat mig till filmen. Jag gillar de tre svarta, varav en fet, amatörerna som strular till det mesta. Till slut uppskattar jag alla förvecklingar där en stor diamant byter ägare ett antal gånger. Jag gillade även den sista boxningsmatchen med Brad Pitt, riktigt snygga slomo-sekvenser här (liknande scener finns i Sherlock Holmes).

Just att göra en film snygg och cool är nåt som Guy Richie är bra på. Speciellt bra eller minnesvärd i övrigt är dock inte Snatch. Det är upprepningar, där samma typer av grejor körs om och om igen (ja, vi vet att hunden käkat upp den där pipande leksaken nu!). Den absoluta slutscenen är ändå bra och knyter ihop det hela fint. Jag tror Snatch är ganska lik Ritchies Lock, Stock and Two Smoking Barrels som jag inte kan minnas att jag sett, i alla fall inte hela. Det känns inte som ett måste. Eller?

3-/5

Arkiverad under Action, Betyg 3, Boxning, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , ,

Impostor

4 november, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Impostor
Regi: Gary Fleder
År: 2001
IMDb | Filmtipset

Känslan är att det är en direkt till video-film eller ett pilotavsnitt för en tv-serie som aldrig blev av. Miljöerna är fula, även om man har försökt att få dem snygga. Istället för snyggt så blir det tv-studio-mässigt med ful ljussättning och märklig klippning och lika märkliga slowmotion-scener. Handlingen, eller snarare idén, är intressant. Det beror väl på att filmen bygger på en kort historia av Philip K. Dick vars böcker ju ligger som grund för mängder av sf-filmer. Jorden är under attack från rymdvarelser. Gary Sinise spelar en forskare som plötsligt misstänks vara en klon som arbetar för rymdvarelserna.

Man känner igen temat med en jagad (oskyldig?) man från Dick-historier som Total Recall och Minority Report. Det finns en del scener där man lyckats få till en hyfsad spänning, när Sinise tillsammans med Mekhi Phifer är på ett sjukhus för att bevisa att han inte är en klon. Madeleine Stowe är med i en alldeles för liten roll som Sinises fru; hon är typ bara med i början och slutet. Däremellan är Gary Sinise jagad. Det förekommer många klyschor som man sett femtielva gånger tidigare. Sen är filmen plötsligt slut. Jaha, där kom eftertexterna noterar jag och konstaterar att filmen inte gav mig nånting.

2/5

PS. I Sverige går filmen under det lökiga namnet Enemy of the Earth.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Thriller Tagged with , , , , ,

Jindabyne

21 oktober, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Jindabyne
Regi: Ray Lawrence
År: 2006
IMDb | Filmtipset

Jag kände direkt att det var en typ av film som jag gillar. Jag gillade även regissör Lawrence förra film Lantana. Skådisarna i Jindabyne får verkligen briljera. Laura Linney och Gabriel Byrne är strålande. Trots en viss ytlig spänning så är det personerna och deras relationer som är det mest spännande. Vissa kan säkert tycka att det inte händer så mycket (jag har sett det klagomålet på bl a Filmtipset). För mig var det en snygg och långsam film med en något obehaglig stämning.

Precis som i Lantana så finns något mystiskt över filmen. Karaktärernas bakgrund spelar stor roll. Det har hänt saker som vi inte vet alltför mycket om, ibland får man små ledtrådar. Naturen, naturmystik spelar en stor roll. Naturen i Australien ser speciell ut; det är nåt med klipporna, träden som inte liknar något annat. Mystisk musik också. Jag fick en del vibbar av Deliverance, Lantana (duh), Short Cuts (förstås) och Picnic at Hanging Rock. Det är egentligen mest ett familjedrama, ett drama om relationer i en litet samhälle. Och sen är också rasfrågor är en del av handlingen.

4-/5

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Hyperlänkfilm, Recension, Thriller Tagged with , , , , ,

Le doulos

20 oktober, 2010 9 kommentarer


Titel: Le doulos (Ställd mot väggen)
Regi: Jean-Pierre Melville
År: 1962
IMDb | Filmtipset

Möjligen är det här en lite för smart film för sitt eget bästa. Den innehåller en hel del grepp som man känner igen från dagens ”smarta” filmer. Det förekommer vändningar i historien som man inte räknar med. Saker som har hänt tidigare som man som tittare inte fått reda på, men som man får reda på just när dessa händelser har betydelse. Detta gör att det blir spännande just då när vändningen kommer, men helhetsintryck är ändå något något kallt. Filmen är riktigt snygg med en del sköna tagningar och bilder. Det var kul att se en ganska ung Jean-Paul Belmondo som anti-hjälte. Min huvudperson är ändå Maurice (Serge Reggiani) som den ”ärliga” tjuven som kommit ut från fängelset och är redo för en ny kupp, men vem kan han lita på? Nåt jag saknade var kanske en kuppsekvens. Nu får vi bara en inledning på en sådan men den avbryts ganska snabbt. Musiken var ganska bra med schysst elorgel-easy listening. Jag gillade de sköna miljöerna på rökiga jazzklubbar. Visst är det lustigt att det alltid finns en perfekt plats vid baren, eller ett perfekt bord, när personer i filmer kommer in på en bar. När man själv gör det finns det ju aldrig plats eller så är det ett helt öde ställe, haha.

3+/5

PS. Detta var min första film av regissören Jean-Pierre Melville, och lite mersmak har jag nog fått. Ska försöka se fler av hans filmer, i alla fall de som anses bäst.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , ,

Gone Baby Gone

16 oktober, 2010 17 kommentarer

Titel: Gone Baby Gone
Regi: Ben Affleck
År: 2007
IMDb | Filmtipset

Jag hade hört en hel del gott om filmen, men av någon anledning var jag ändå skeptisk, kanske för att träfoten Ben Affleck stod för regin. Det visade sig vara en riktigt bra film. Eftersom det är en film med en rå känsla plus att två skådisar (Amy Ryan (strålande!) och Michael K. Williams) från The Wire är med – så fick jag The Wire-känsla. Jag gillade i princip hela filmen, från första stund. Ben Affleck ska tydligen sitta i regissörsstolen och låta sin bror Casey stå framför kameran.

Man känner igen Dennis Lehane-känslan: Boston, nakna, ”äkta”, människor. En Mystic River 2 kan man kalla den. Trots att det är ett sorts kidnappningsdrama så är det liksom andra saker det handlar om. Eller: det handlar om betydligt mer saker än just det försvunna barnet. Människor, människors beslut, människors hemligheter.

Affleck har fått till många bra scener där skådisarna får briljera, bl a riktigt bra standoff-scener där Casey Affleck har en lite speciell återhållen stil som ändå inger säkerhet. Det handlar ofta om rent mentala uppgörelser där inte någon har en pistol eller nåt sånt utan det är enbart en mental strid. Det förekommer många sköna långa repliker. Man har helt klart jobbat en hel del med texten. Även här får jag lite The Wire-vibbar. Affleck hade passat som regissör till några avsnitt av den serien. Oh well, tillbaka till Gone Baby Gone.

Filmen är lite annorlunda då fokus egentligen inte är just den lilla flickans försvinnande utan människorna som är inblandade i det hela och hur de beter sig. Lite annorlunda är också att filmen liksom tar slut några gånger. Tror man. Sen fortsätter den med nya saker som kommer fram där man bit för bit avslöjar mer om vad som egentligen har hänt. Nä, när man har ett bra manus och skådisar som Ed Harris, Morgan Freeman, osv så är det svårt att misslyckas. Ja, och så gör väl Ben en bra insats som regissör.

4/5

Arkiverad under Betyg 4, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , ,

The American

10 oktober, 2010 4 kommentarer


Titel: The American
Regi: Anton Corbijn
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Jag hade en del förväntningar på det här. Anton Corbijns förra rulle Control var helt ok (väldigt snygg men med en del brister i berättandet). Sen var George Clooney med och många av de rullar som han har varit med i på sistone har varit riktigt bra (Syriana, Up in the Air, Michael Clayton t ex). Men nej, jag blev besviken. Det här var tyvärr inte bra. Jag vet inte riktigt hur Corbijn har tänkt här. Filmen känns som en pretto-Bourne.

Jag får även lite vibbar av Yrke: Reporter. Det finns bitvis lite av samma känsla: en man utan identitet som liksom lever i ett vakuum. Det hade kunnat vara en bra film, kanske om Tom Tykwer stått för regin. Nu håller filmen inte ihop. Det är inte tillräckligt mycket Bourne-spänning, och det är inte tillräckligt mycket bra pretto-känsla heller. Clooney har några få filosoferande samtal med en präst i den lilla italienska bergsbyn som han flyr till efter debaclet i ”Dalarna”, men det räcker inte.

Ett lite roligt fel var när man fick se ett tidningsurklipp från en svensk tidning. Där stod det ”tree döda kroppar har hittats”. Ett så enkelt fel borde ha upptäckts. Jag noterade att det var ganska många svenskar med i eftertexterna och det verkade inte bara vara såna som hjälpte till just under inspelningen i Östersund. För övrigt, hade jag gärna sett fler scener från Sverige; snö är alltid trevligt på film. Kul dock med Björn Granath som ju fick vara med i en kort kort stund.

Filmens problem är att det inte finns någon spänning. Clooney går mest omkring och inte vet vad han ska göra (fast han gör det helt ok rent skådismässigt). Det finns ingen nerv, varken psykologisk eller mer fysisk. Scenerna mellan prostituerade Clara och Clooney var INTE bra. Det fanns några riktigt dåliga scener här, som t ex när Clara får för sig att hon ska bada. Lite gubbsjukevarning på Corbijn här. Njae, filmen kommer inte fram till något alls, och den där historien med prästen leder inte heller någonstans alls.

2/5

PS. Visningen som jag var på var, i alla fall i början, en katastrof. När man filmen började efter reklamen hade man glömt vrida på nåt objektiv på projektorn vilket gjorde att bilden var alldeles ihoptryckt och dessutom klippt nedtill ovanför textremsan. Dessutom släntrade några lallare in med popcorn och cola i mörkret för sent samtidigt som vi andra i salongen försökte komma ut och göra nån i personalen uppmärksam på bildfelet. När till slut bilden var rätt efter kanske två-tre minuter så var dörren kvarlämnad öppen. Jag själv sprang ut och stängde dörren eftersom det läckte in ljud utifrån. Det är ju för att få det tyst i salongen som man har en dörr, men det funkar ju inte så bra om den är öppen, gah.

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , ,

Ond tro

6 oktober, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Ond tro
Regi: Kristian Petri
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Som så ofta efter att jag har sett en film med foto av Hoyte van Hoytema kan jag bara konstatera att han är filmfotografernas kung, åtminstone i Sverige. Förmodligen kommer han snart att även ansvara för fotot i stora utländska produktioner. Att jag nämner fotot direkt beror på att det var det första som slog mig. Jag kände direkt att om filmen nu skulle vara medioker i övrigt så visste jag att jag i alla fall skulle få en visuell upplevelse av högsta klass.

Mona, spelad av danska Sonja Richter, blir besatt av en mördare som härjar i en stad. Hon har sett, eller tror, inbillar sig ha sett mördaren. Filmen är en sorts närgången betraktelse av en människas psyke, eller psykiska kollaps. Fast när filmen är slut känns det som vi varken vet mer eller mindre om Mona. Miljöerna som det hela utspelas i är parkeringsgarage, industriområden, öde gator med opersonlig mörk stämning. Filmens ljud är skarpt. Allt från fräsandet när nån tänder en cigarett till när nån går med högklackat i en korridor.

Ond tro är en något udda upplevelse, alltså om man jämför med en standard-thriller från Hollywood. Däremot kan man säga att det är en ganska typisk europeisk art-farty-thriller. På gott och ont. Istället för att vara lite spännande hela tiden har den en lågmäld stämning för att plötsligt mot slutet bli riktigt spännande.

En sekvens som utspelas i ett ensligt beläget hus är bland det bästa jag har sett i suspense-genren och dessutom den snyggaste. Ljussättningen här fick mig att tänka på en sekvens från Coen-brödernas Blood Simple. Ni som har sett Blood Simple kommer att förstå vilken scen det är jag tänker på.

Nånstans i mitten av filmen dyker det också plötsligt (återigen plötsligt) upp en spänningssekvens som är riktigt bra. Ja, det är märkligt, när Petri väl vill så gör han stilren, enkel, effektiv spänningsfilm. Jag tänker en del på österrikiska Jessica Hausners film Hostel – och även en del på Haneke. Filmen rekommenderas om man är redo för en ganska långsam pretentiös hårdtuggad psykthriller med ett fantastiskt foto där det röks oproportionerligt mycket cigaretter.

3+/5

PS. Ja, mycket riktigt visar det sig att van Hoytema fotar de kommande stora produktionerna The Fighter (med bl a Christian Bale) och Tinker, Tailor, Soldier, Spy (med regi av Tomas Alfredson)

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, Svensk film, Thriller Tagged with , , , ,

Nyare inlägg →