A Most Wanted Man (2014)

A Most Wanted ManJag blev lite ledsen av den här filmen. Anledningen är att Philip Seymour Hoffman spelar huvudrollen och detta blev en av hans sista filmer.

Faktum är att Hoffman gör en strålande insats som Günther Bachmann, en sliten man (mycket sliten, en tragisk form av method acting från Hoffmans sida). Bachmann är tysk agent som jobbar i Hamburg. Han bevakar småfisk, undersöker, väntar, försöker göra kopplingar till större fiskar, för att komma vidare uppåt mot de riktigt stora hajarna inom världens terrornätverk.

När en tjetjensk flykting, Issa Karpov, som misstänks vara terrorist, spottas i Hamburg börjar Bachmanns organisation bevaka honom. Bevakning leder till att teamet får chansen att få en ingång mot de där största hajarna. Det visar sig att Karpov har ärvt pengar, smutsiga pengar, pengar som han inte vill ha. Bachmann & Co vill dock försöka ”lura” honom att skänka pengarna till välgörande ändamål… eller kanske ett företag som i själva verket är en front för en terrororganisation.

Med i bilden finns också en flyktingadvokat (Rachel McAdams), en bankir (Willem Dafoe), en amerikansk attaché (en svarthårig Robin Wright) och andra tyska myndighetspersoner (varav en som hette Mohr).

Som jag har förstått det så är det här typisk le Carré. Jag har själv inte läst någon av hans böcker men jag har sett Tomas Alfredsons spionthriller/drama Tinker Tailor Soldier Spy och jag känner igen stilen, vad som berättas och hur det berättas. Nu antar jag att en regissör kan ta sig vilka friheter som den vill och lägga in två biljakter, tre maffiga slagsmålsscener osv. Men det har inte Anton Corbijn gjort. Jag är inte förvånad över det. Corbijns förra film The American var inte heller speciellt fartfylld utan mest tråkig och utan nerv.

Hade då A Most Wanted Man nerv? Nja, kanske inte så mycket. Men det som lyfte filmen lite för min del var Hoffman. Han lyckas vara intressant trots att en åldrande polis/spion som röker och dricker för mycket alkohol kanske inte känns superfräsch som idé direkt. I övrigt så är det mest en teoretisk film, det pratas mer än det biljaktas och det är väl inte nåt fel med det. Tyvärr saknas kanske någon form av psykologisk spänning tyckte jag. Flyktingen Karpov spelar en biroll i filmen och är inte det intressanta alls. Det är spelet runt omkring det handlar om.

Rachel McAdams kändes kanske lite malplacerad. Är det fel att säga att hon helt enkelt är för piffig och söt för den här rollen? Och så skulle hon vara tyska och heta Annabel Richter… Njae. Malplacerad kändes även den engelska med tysk brytning som pratades. Hoffman körde med nån sorts tysk accent som ibland hördes mer och ibland hördes mindre. McAdams pratade nog vanlig amerikansk engelska. Lite kul var att det ju förekom tyska skådisar i filmen, t ex internationellt kända Daniel Brühl. Pratade han sin vanliga engelska nu eller? Det som var bra var att man i alla fall inte la in några tyska ord då och då. Typ Nein och Danke på måfå. Gut.

Slutet är typiskt. Alla förlorar. Åtminstone de som man ”hejade på”. Men man borde ha sett det komma. Den där amerikanska attachén spelad av Robin Wright var en manipulatör av rang. Hon och Mohr ville se snabba resultat. Om det finns en misstänkt terrorist, grip honom! Fast till att börja med ger de faktiskt Bachmann och hans team tid att jobba på sitt sätt. Men det var ju givetvis bara ett spel. Eller? Mer eller mindre alla i filmen spelar ett spel, om man undantar McAdams rollfigur som var ute på djupt vatten (och det gällde nog både rollfiguren och skådisen i det här fallet).

Slutet var bra och här får även Hoffman ett sånt där vansinnigt utbrott som han ibland kan få på film. Då när man nästan blir lite rädd för hur han egentligen mår och vilka demoner han bär på… Eller mådde och bar på. Fel tempus där. 😦

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

Filmdagar smallA Most Wanted Man har biopremiär nu på fredag. Jag såg den under Malmö Filmdagar och här nedan hittar ni fler recensioner (namnen på bloggarna blir klickbara länkar när inläggen publiceras):

Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (Carl)
Rörliga bilder och tryckta ord

The American


Titel: The American
Regi: Anton Corbijn
År: 2010
IMDb
| Filmtipset

Jag hade en del förväntningar på det här. Anton Corbijns förra rulle Control var helt ok (väldigt snygg men med en del brister i berättandet). Sen var George Clooney med och många av de rullar som han har varit med i på sistone har varit riktigt bra (Syriana, Up in the Air, Michael Clayton t ex). Men nej, jag blev besviken. Det här var tyvärr inte bra. Jag vet inte riktigt hur Corbijn har tänkt här. Filmen känns som en pretto-Bourne.

Jag får även lite vibbar av Yrke: Reporter. Det finns bitvis lite av samma känsla: en man utan identitet som liksom lever i ett vakuum. Det hade kunnat vara en bra film, kanske om Tom Tykwer stått för regin. Nu håller filmen inte ihop. Det är inte tillräckligt mycket Bourne-spänning, och det är inte tillräckligt mycket bra pretto-känsla heller. Clooney har några få filosoferande samtal med en präst i den lilla italienska bergsbyn som han flyr till efter debaclet i ”Dalarna”, men det räcker inte.

Ett lite roligt fel var när man fick se ett tidningsurklipp från en svensk tidning. Där stod det ”tree döda kroppar har hittats”. Ett så enkelt fel borde ha upptäckts. Jag noterade att det var ganska många svenskar med i eftertexterna och det verkade inte bara vara såna som hjälpte till just under inspelningen i Östersund. För övrigt, hade jag gärna sett fler scener från Sverige; snö är alltid trevligt på film. Kul dock med Björn Granath som ju fick vara med i en kort kort stund.

Filmens problem är att det inte finns någon spänning. Clooney går mest omkring och inte vet vad han ska göra (fast han gör det helt ok rent skådismässigt). Det finns ingen nerv, varken psykologisk eller mer fysisk. Scenerna mellan prostituerade Clara och Clooney var INTE bra. Det fanns några riktigt dåliga scener här, som t ex när Clara får för sig att hon ska bada. Lite gubbsjukevarning på Corbijn här. Njae, filmen kommer inte fram till något alls, och den där historien med prästen leder inte heller någonstans alls.

2/5

PS. Visningen som jag var på var, i alla fall i början, en katastrof. När man filmen började efter reklamen hade man glömt vrida på nåt objektiv på projektorn vilket gjorde att bilden var alldeles ihoptryckt och dessutom klippt nedtill ovanför textremsan. Dessutom släntrade några lallare in med popcorn och cola i mörkret för sent samtidigt som vi andra i salongen försökte komma ut och göra nån i personalen uppmärksam på bildfelet. När till slut bilden var rätt efter kanske två-tre minuter så var dörren kvarlämnad öppen. Jag själv sprang ut och stängde dörren eftersom det läckte in ljud utifrån. Det är ju för att få det tyst i salongen som man har en dörr, men det funkar ju inte så bra om den är öppen, gah.

%d bloggare gillar detta: