Paddington (2014)
21 maj, 2023 4 kommentarer
Under filmens första tio minuter hinner man vara så politiskt korrekt att det nästan blir löjligt. Vi hinner med skövling av regnskogen, båtflyktingar och tiggare. Det blir kanske inte övertydligt men för mycket på en gång. Jo, förresten, det blev övertydligt. Paddington var för mycket av ren barnfilm för min smak. Det bjuds på en radda visuella gags snarare än en historia. ”Katten på råttan, råttan på repet”-humor kan man kalla det. Jag blir påmind om Pee-wee’s Big Adventure, Wallace and Gromit och Wes Anderson. Där tror jag att jag fångar känslan rätt bra, och det är inte riktigt min stil (även om delar är det). Nicole Kidman spelar en typisk barnfilmsskurk som påminner om Magica de Hex. Ja, jag förstår, det är en barnfilm men när Paddington under en del av filmen är uteliggare och får mat av en vakt vid Buckingham Palace samtidigt som ”Rule, Britannia!” spelas… Ja, jag är nog snäll när jag delar ut betyget 2/5.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Har iofs bara sett tvåan men är böjd att hålla med, jag ser inte riktigt den stora behållningen med Paddington
Mm, vi får se vad jag tycker om tvåan. Text om den ligger i pajpen (pipen?).
Ah sicka surkartar ni är. Jag älskar båda filmerna och jag är så aningslös att jag inte ser en enda pekpinne – jag bara myser ikapp med Paddington.
Jag vet inte om Sofia såg några pekpinnar men jag gjorde det definitivt.