Wallace and Gromit in the Curse of the Were-Rabbit
21 september, 2012 10 kommentarer
Titel: Wallace and Gromit in the Curse of the Were-Rabbit
Regi: Steve Box & Nick Park
År: 2005
IMDb | Filmtipset
Jag såg och skrev om den här animerade rullen i januari 2006.
En kompis som gillar Wallace & Gromit ville se långfilmen om de två lerfigurerna så det var bara att haka på. Själv har jag knappt sett något av skaparen Nick Parks filmer, varken kortfilmerna om W & G eller Chicken Run. Filmen handlar om Wallace och hans hund Gromit som jobbar som humana infångare av kaniner som äter upp byns grönsaker. Det är ett viktigt jobb och affärerna blomstrar eftersom den årliga grönsakstävlingen strax ska äga rum. Wallace experimenterar även med nån typ av tankekontroll på kaninerna men något går fel och man står inför ett stort problem då nån form av jättevarulvskanin går bärsärk bland grönsakerna.
Filmen känns först och främst väldigt brittisk. Språket, miljöerna och karaktärerna, alla är de så där ”jolly” brittiska. Detta ger en ganska skön stämning. Det ballaste med filmen är nog just miljöerna. Många små trevliga detaljer. Bara de brittiska knapparna på den brittiska spisen känns roliga på nåt sätt. Sen verkar Nick Park ha en kreativ fantasi. Filmen är sevärd nästan enbart för Wallace morgonrutin. Det är en sån där helautomatisk procedur (tänk Musse, Kalle och Långbens husvagnssemester på Julafton) där man åker från direkt från sängen via en snabb frukost direkt till utryckningsbilen när kaninlarmet har gått.
Så, det var väl det positiva. Problemet är kanske att det hela inte riktigt räcker till en hel långfilm. Själva historien är inte spännande nog. Det är mysigt hela tiden men känns ändå som en trevlig bagatell. De engelska rösterna är dock bra. Roligast är nog Ralph Fiennes som säkert hade kul när han gjorde rösten till Victor Quartermaine, en skjutgalen jägare/kvinnotjusare som inte är lika human som W & G när det gäller att fånga kaninerna. Nåväl, ler gör man då och då när man ser den här lerfilmen (ehe). Det är kul just att det är lerfigurer, det ger en helt annan känsla än om det är datoranimerat. Mer levande kanske, även om jag inte sett många datoranimerade filmer.
3/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Mmm, minns att jag också gav denna 3/5. Fanns en del finurliga scener och den hade en del värme.
Ja, en typisk trea.
Håller också med, en stabil trea men det känns som att Nick Park (eller åtminstone W & G) är bäst i kortfilmsformatet.
Ja, där tror jag du har rätt. Park/W & G passar nog bättre i mindre doser.
Däremot tycker jag att Chicken Run håller hela vägen som långfilm betraktat. Men då är det ju mer av story och mindre av tekniska klurigheter. Hönsen har mer karaktär än dumsnälle Wallace 😉
Ah, ok, har inte sett Chicken Run. Kanske kan vara värd en titt. Är det inte Bruce Willis som gör en av rösterna?
Ja, då tycker jag definitivt att du ska ge den en chans. Jag tycker i alla fall att den är väldigt underhållande med ett fantatsiskt score. Nästan Brucan, Mel G.
Ah, just det, Mel G var det.
Hm jag säger emot, gillade denna bättre än Chicken run men W/G är bäst i kortfilmsformat.
Hm, ja, vi får väl se. Har en känsla av att jag kommer gillade den ungefär lika mycket/lite.