News of the World (2020)
27 januari, 2021 7 kommentarer
I denna västern som jag fick tips om från Henke spelar Tom Hanks en nyhetsuppläsare som åker runt från den ena hålan till den andra i 1870-talets Texas. Nyhetsuppläsare? Ja, han läser helt enkelt upp ett urval av nyheter från tidningar för folk i respektive hålas samlingssal. Den tidens CNN.
En bit in i filmen hamnar en ung flicka, Johanna/Cicada, i knät på Hanks. Hon är vit men klädd som om hon vore en infödd amerikan. Det visar sig att hon kidnappats som bebis från sina tyska nybyggarföräldrar och vuxit upp hos ursprungsbefolkningen, närmare bestämt hos stammen Kiowa. Det faller på en motvillig Hanks att föra tillbaka Johanna till sina överlevande släktingar.
Ja, här finns det ju en tydlig koppling till den mycket kända västern-klassikern The Searchers. Där är det John Wayne som ska för tillbaka Natalie Wood till ”civilisationen”. En skillnad jämfört med den är att ursprungsbefolkningen knappt förekommer i News of the World. De syns då och då i periferin, långt borta i bakgrunden. Däremot så förekommer de ju indirekt, så att säga, dels i form av Johannas språk och dels i form av de illdåd de har begått.
Jag kommer även att tänka på Coen-brödernas True Grit (ja, även där finns ju en John Wayne-förlaga) och även X-Men-filmen Logan. Både True Grit och Logan är dock klart bättre än News of the World.
Jag tycker är News of the World en bra film. Den blåste mig dock inte av banan. Relationen mellan Hanks och Johanna är intressant. Det finns ofta nåt roande och rörande när en grumpy old man får ett flickebarn på halsen och sakta men säkert mjuknar. Både Hanks och Johanna har sin beskärda del av tragik i sitt liv. Skillnaden är väl att Hanks kommer ihåg tragiken tydligt (och förtränger den) medan Johanna är en rotlös person utan att hon själv kanske är medveten om varför, eller åtminstone helt utan egen förskyllan.
Hela tiden i för- eller bakgrunden så blir vi påminda om konflikten mellan nord- och sydstaterna i USA, och Hanks är en gammal sydsstatssoldat. Det här utspelar sig ju efter inbördeskriget men sydstaterna är på intet sätt nöjda med att deras land patrulleras av yankees.
Det förekommer en del spänningsinslag, bl a en bra filmad shootout när Hanks och Johanna är jagade av tre punks som vill sälja Johanna som slav. Hanks visar prov på gamla soldattakter. Och regissören Paul Greengrass visade prov på hur man effektivt skapar en bra intensitet. Jag var förresten, av nån anledning, överraskad över att det var Greengrass som var filmens regissör. Jag har inte kopplat Greengrass med västern-genren tidigare.
Allt som allt, en bra film med ett slut som väl nånstans var oundvikligt.
Hoppa nu över till Henke för att se vad han tyckte om filmen. Goda eller dåliga nyheter?
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Goda men grymma nyheter! Hehe.
Well, my friend. Jag älskade denna film men det är samtidigt lite svårt att separera känslorna från boken och de från filmen, så jag är kanske inte en representativ åskådare av filmen kantänkas.
Jag gillar att filmen fångat känslorna från boken på ett överlag bra sätt, även om de till exempel skrev om inledningen totalt. De skippade också två centrala aspekter från inledningen på grund av, tror jag, den vanliga nedvärderingen av publikens intelligens och förmåga att ta emot komplext målade karaktärer.
Jag läser och förstår hur du tagit emot filmen. Jag tror att det är extra känsligt hur engagerad man blir i karaktärerna. Du jämför med Logan vilket är en mycket bra jämförelse. Tänk om man ser Logan och inte riktigt engagerar sig i de tre huvudkaraktärerna, ja då blir ju slutbetyget klart lägre.
Några kommentarer på din text ovan…
Jämförelsen med The Searchers funkar på en tematisk nivå men jag vill tillägga att denna film visar efterspelet av kidnappningen medan The Searchers mestadels behandlar letandet (!) och fritagningen. Jag ser en annan central skillnad mellan filmerna då Captain Kidds och Ethans bevekelsegrunder är diametralt motsatta.
Sen en detalj vilken må anses som liten men som jag tycker har betydelse är att Johanna inte var en bebis (spädbarn?) när hon kidnappades. Hon var tillräckligt gammal för att ha lärt sig föräldrarnas språk, tyska. Det hade varit bättre för henne om hon varit en bebis när det hände…
Kollade upp boken. Johanna var sex år när hon kidnappades av Kiowa-indianerna. Känns som att filmen jobbade efter den tesen också, med tanke på scenen när hon kommer ihåg hur hennes föräldrar mördades…
Håller helt med om dina synpunkter vad gäller skillnaderna mellan The Searchers och denna film. Men det går inte att låta bli att nämna The Searchers, så är det bara.
Ok, så hon pratade lite tyska vid nåt tillfälle. Jag tror jag missade det, eller så hade jag glömt det när jag skrev texten. Antingen ett tecken på att jag inte var fullt uppmärksam under titten eller att filmen var lite luddig kring detta. Och om jag inte var fullt uppmärksam så är det ett tecken på att filmen kanske inte funkade fullt ut. Men det är en bra film, det är det.
Jo, det var kanske filmens fel… För mig var det annorlunda, jag satt på helspänn hela filmen igenom.
Såvitt jag kommer ihåg pratar hon tyska vid åtminstone två tillfällen. I två centrala scener, den när Johanna börjar förnimmas tiden före kidnappningen och den när hon (tyvärr) kommer ihåg överfallet.
Första gången i scenen när hon lär Captain ord för ”buffalo” och ”rakt fram” med mera på Kiowa-indianernas språk. Captain säger orden som hon och hon svarar då ”Sehr gut, Onkel”. Captain säger då att det är tyska och uppmanar henne att försöka komma ihåg mer (tyska). Johanna tänker ett tag och så ser man att hon börjar minnas (av mörkret). Captain inser också vad hon började minnas (istället för tyskan) och säger till henne att hon inte behöver komma ihåg, det är bättre att se framåt. Stark scen. Mycket bra skådespeleri från den lilla. Det centrala lämnas dock outtalat i dialogen.
Lite senare hoppar Johanna av vagnen och springer sin väg från spåret de färdas längs. Hon har ju känt igen sig från barndomen, familjens homestead. Hon går in i familjens hus och återupplever överfallet i huvudet. Hon hittar en smutsig docka från barndomen. När hon kommer ut frågar hon ”Mama, Papa, tod?” och Captain svara ”Yes, mama and papa are dead” eller liknande. Mycket starkt det också.
Jag var ouppmärksam under min titt, det är uppenbart. Sen är det lite hönan och ägget, om det var mitt ”fel” eller filmens. En kombo troligen. Jag tror jag gick in lite fel till filmen och väntade mig en lite mysig, kanske lite rolig, film i stil med True Grit. Jag blev tyvärr aldrig riktigt indragen och engagerad på samma sätt som du blev.
Jag lyssnade förresten idag på Slashfilms podd om News of the World men jag ska inte spoila vad de tyckte. Men jag kan säga att True Grit, The Searchers och Logan nämndes. 🙂
Här fick jag lite mer kött på benen då Henke var mycket förtegen om handlingen i sitt inlägg och visst blev jag aningens mer pepp på att se filmen
Absolut sevärd. En bra western.