10 i topp: Filmer 2012
3 mars, 2013 42 kommentarer
Som jag nämnde när jag gjorde min topp-10-lista över mina favoritböcker av Stephen King så fick lite blodad tand för just det här med listor. Även om jag har gjort listor tidigare så har jag varit lite skeptisk men nu mer eller mindre lovade jag att komma med årsbästalistor när det gäller filmer. Jag hade väl tänkt att komma med en lista med mina favoritfilmer från 2012 så småningom. Nu kommer den listan lite tidigare än planerat och det skyller jag på Fiffi och Henke som lurade med mig i detta listfrenzy.
Här nedan kommer alltså mina favoritfilmer från 2012. Men vänta nu? Vilket år gjordes en film egentligen? Det är en ganska klurig fråga. Ska man räkna med den första gången den visades, kanske på en ”obskyr” festival i Grekland? Eller ska man räkna med när den hade biopremiär i Sverige? Själv har jag kommit fram till att jag räknar med när den har sin biopremiär på en bredare skala världen över, och framförallt i Europa. Det må vara en ganska trubbig skala men den funkar. Om filmen i fråga har haft bred premiär (filmfestivaler borträknade) i fler än fem länder 2012 så är det en 2012-film.
Tillägg: Om den har blivit nominerad i nån kategori i Oscarsgalan så är det en 2012-film. Om den haft premiär i Sverige 2012 så räcker det för att göra det till en 2012-film.
****
10. Prometheus
Jag försökte se den här Alien-föreföljaren två gånger. Första gången gick min ena kontaktlins sönder. Den delades helt enkelt i två delar och föll ut ur ögat under förtexterna. Jag fick lämna salongen. Andra gången gick det bättre och jag sögs in totalt av filmen. Ni får plocka hur många löss ni vill, jag gillar Prometheus.
9. The Raid
The Raid: Redemption, som den lite krystat egentligen heter, är helt galen martial arts som bara måste platsa på min lista. Förutom tokaction fick jag dessutom lära mig att indonesiska är ett vackert språk, en sorts blandning av spanska och thailändska.
8. Avalon
Avalon är en den första svenska filmen på listan och jag har inte recenserat den än. Johannes Brost vann en Guldbagge för sin roll och det är han värd. Det är möjligt att filmen är en lite trött skildring av trötta män som försöker leva upp en sista gång men jag blev gripen av stämningen. Slutscenen med helt fantastisk musik av Johan Berthling and Andreas Söderström är trollbindande.
7. Snabba Cash II
Här hittar vi den andra svenska filmen på listan. Precis som i Snabba Cash så är stämningen i filmen desperat. Faktum är att stämningen är än mer desperat i tvåan. Joel Kinnaman, Matias Varela och Fares Fares (of Zero Dark Thirty fame) imponerar.
6. Palme
Oavsett hur gammal man är eller vilken koppling man har till Olof Palme så tror jag dokumentären Palme är en film som man kommer att uppskatta. Det är en bild av hur Sverige såg ut under Palmes, och senare i filmen även min, uppväxt, samtidigt som det är en film om Palme själv.
5. The Master
The Master är en stor film. Den greppar över mycket och känns episk. Även rent tekniskt är det en stor film eftersom den är inspelad i 70 mm och oj vilken grej det hade varit att se den i det formatet. Nu var det vanlig 35 mm som gällde i Sverige men filmen är ändå förstås underbart vacker och förbryllande.
4. Sinister
Jag tyckte det var en härlig känsla att se den här Sinister, och speciellt att se den på bio i en fullsatt salong där alla är på helspänn. Det var lite som att vara på tivoli och åka en superläskig berg-och-dal-bana. Bitvis hade jag rysningar i hela kroppen. Vissa scener är långa utdragna skräckuppvisningar.
3. Cloud Atlas
Jag såg Cloud Atlas i torsdagskväll och den åker direkt in på topplistan. Hur den här filmen inte kunde få en Oscars-nominering i kategorin Bästa klippning är för mig ett mysterium. Cloud Atlas är en unik film. Det är sex filmer samtidigt men ändå en film. De tre timmarna flög fram.
2. Searching for Sugar Man
Det har pratats väldigt mycket om den här filmen. För mig är det är inte en historia om Rodriguez utan en historia om hans historia ur andras synvinkel och då är det en fantastisk historia… värd en Oscar.
1. Zero Dark Thirty
Det här är var min givna etta på listan och den hamnade även etta till slut (se varför i kommentarerna). Zero Dark Thirty är en film jag känner för att se om. Det är inte ofta det händer, kan jag säga. Om jag hade fått bestämma så hade den vunnit en Oscar för Bästa Film och Kathryn Bigelow hade vunnit Bästa Regi.
****
Några bubblare: Lawless, Killer Joe, Argo.
Vilka filmer har jag inte sett? Ja, här är några: Silver Linings Playbook, Weekend, Compliance, Les Misérables, Oslo 31 augusti, The Sessions, Amour, A Royal Affair. Det finns säkert fler och vilka dessa är hoppas jag bli påmind om i kommentarer till detta inlägg!
Vill ni ha en ännu mer nyanserad bild av 2012? Kolla in Henkes och Fiffis listor som publiceras samtidigt som min lista. Listigt, eller hur? Fler 2012-listor hittar du här: Movies – Noir, Flmr och Rörliga bilder och tryckta ord.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: FILMÅRET 2012
Ojoj, här var det också variation jämfört med min lista. Bra lista, eller intressant lista, eller hur man nu borde uttrycka sig. Jag har sett hälften av dina toppfilmer i alla fall. Endast en film finns med på våra tre listor, det är givetvis 0D30.
Jag har ännu inte inte sett; 8,7 , 5, 4 samt 1.
Intressant det där med vilket år filmerna ska tillhöra. Jag har följande system. För alla år till och med 2009 kör jag med imdb-årtalet rakt av. Så detta gäller alla gamla årslistor etc. Men för årslistorna från och med 2010, dvs när jag haft bloggen, räknar jag året som filmen hade premiär på vanlig bio någonstans i världen, dvs jag tar bort filmfestivalvisningar. Därmed hamnade tex The cabin in the woods i året 2012 trots att den visats på en festival redan 2011.
Ja, ZD30 verkar vara en film som de flesta är överens om att det är en toppfilm.
Ja, jag har kommit fram till samma system när det gäller nutida filmer så att säga. Enbart filmfestivaler räknas inte utan det ska vara en ”riktig” biopremiär.
Vad kul att så många svenska filmer dök upp på din lista! Den filmen jag _trodde_ att du skulle ha med, den jag var rätt säker på, är Call Girl men där hade jag fel.
Jag har sett alla filmer du valt ut och jag håller med dig om mycket. Extra intressant är det såklart att du inte skrivit om ett par av filmerna som du uppenbarligen gillar som tusan (Avalon och Kevin), det gör överraskningsmomentet större för oss som följer din blogg 😉
Men visst är det kul med listor? 🙂
Ja, jag valde faktiskt medvetet den svenska filmen om det stod mellan två filmer och den ena var svensk. Lite kul att visa att det faktiskt finns bra svenska filmer tycker jag. Mm, Call Girl platsade inte riktigt, en stark trea fick den och på listan finns bara plats för filmer med minst betyg 4/5.
Haha, ja, det är roligt. 😉
Har även du bitits av listlusen nu? 😉 Få filmspanarfilmer på listan innebär få filmer som jag har sett än så länge. Men jag håller med Fiffi om att din etta var en spännande överraskning och skulle vilja skicka med samma fråga som till henne: tror du att Cloud Atlas kommer att kännas lika stark om ett år? Om två år?
Haha, ja, det verkar inte bättre (listsjukan). 😉 Själv då?
Cloud Atlas, lika stark om ett, två år? Ja, det tror jag faktiskt. Det finns så otroligt mycket att se i den filmen att det är galet.
Vi hade ju samma etta du och jag, så jag kan bara nicka och hålla med på den punkten.Håller även ZDT, Cloud Atlas och The Master högt, men de kommer på min 2013-lista. Glad också att du inte har fallit för backlashen mot Searching for Sugar Man. Jag tycker den var suverän och helt värd en topp 10-placering såväl som en Oskar.
Nej, faktum är att ju mer klagomål jag hört om Sugar Man desto mer så har jag insett vad jag tycker det är för historia som berättas. Att Rodriguez turnerade i Australien 1980 är oväsentligt för historien.
Tack för att du gjorde mig uppmärksam på att ZD30 faktiskt inte är 2012-film enligt mina regler (och inte enligt Henkes heller kanske). Den hade bara en begränsad biopremiär i december 2012 och enbart i USA. Det räcker inte för min del. Bredare premiär i USA och övriga världen fick den i januari. Jag får helt enkelt ta bort den från listan och en ny film kommer in på plats 10. Spännande, vilken film ska jag välja? 🙂
We Need to Talk About Kevin måste jag se. Eller läsa. Vet inte i vilken ordning än. Lutar åt att läsa.
Annars har du många intressanta filmer, jag har bara sett Palme och The Master (båda gillade jag), Jag har en del att se, helt enkelt.
Ja, det måste du. You need to see and then we need to talk about We Need to Talk About Kevin.
Och ja, du har en del att se. 😉
Hmm, först det där med ZD30. Undrar om de var lite för sena (eller snabba) med att komma med den innan Oscarsgalan. Verkar som den inte fick det genomslag den annars hade fått om den kommit lite tidigare. Tror faktiskt det kan vara en förklaring till att den inte vann.
10. The Raid – Gillade den och i genren är den mycket bra. Stark trea.
9. Avalon – Ej sett.
8. Snabba Cash II – Inte alls pjåkig, men svagare än ettan. Trea.
7. Palme – Ej sett.
6. The Master – Strålande prestationer, riktigt stark inledning, men tappade bort magin. Tvåa.
5. Sinister – Kul att den tog sig in på din lista. Håller med om att den var bra. Bästa skräckfilmen från året är det iaf. Stark trea.
4. Cloud Atlas – Visst är den snygg och matig. Men ändå väldigt tom kände jag, ojämn. Trea.
3. Searching for Sugar Man – Med en mer sympatisk regissör (och regi) hade det nog blivit ett högre betyg, haha – Stark trea.
2. Zero Dark Thirty – Ohotad etta. Fyra.
1. We Need to Talk About Kevin – Den är från 2011. Men kul överraskning att den dök upp från ingenstans, haha. Blev inte så tagen som jag trodde att jag skulle bli. Kanske ”skyddade” jag mig mot att den skulle vara tung, jag vet inte. Stark trea (men som sagt, 2011 är det i min bok).
Skön blandning hur som helst, även om bara ZD30 återfinns på min framtida lista (fast Sinister kan möjligtvis ta sig in, vi får se).
Ja, fattar inte heller hur de hanterade ZD30. Den var väl klar i god tid före årets slut men man väntade länge med premiären. Undrar om tortyrkontroversen gjorde att man väntade så länge som möjligt med premiären (och bara gjorde den begränsad) för att försöka dämpa den diskussionen men ändå göra filmen Oscars-berättigad (eligable).
Alla podcasts jag lyssnat på om Oscarsgalan är överens om att den var chanslös just pga den negativa uppmärksamheten pga tortyrpratet (vilket är synd och orättvist enligt mig).
Jaså, har du träffat Malik? Är han osympatisk? 😉
Kul med matiga kommentarer, tackar! 🙂
Ja, det är synd att politik och film ska gå hand i hand, åtminstone när det kommer till Oscarsgalan och liknande. Just att man vågade ta med tortyren (noterade själv inte att det skulle vara något fel med att visa den, men uppenbarligen klev man på lite tår) tycker jag bara gör Bigelow mer imponerande som regissör i mina ögon. Synd att det inte delas med alla.
Malik: Nej, får den känslan när jag hör honom prata plus att han inte riktigt gjorde Rodriguez rättvisa. Men det är så klart bara en personlig känsla jag har 😉
Malik: Ok, jag förstår. Som jag har förstått det så är ändå Rodriguez nöjd med filmen och jag skulle vilja påstå att filmen är en stor orsak till hans revival. Med det sagt, så förstår jag helt och fullt att man stör sig på hur filmen valde att berätta historien. Man berättade inte hela sanningen, så är det. Men för mig var det helt rätt beslut. 🙂
Absolut, Rodriguez har mycket att tacka dokumentären för att han nu gjort sig ett namn världen över. Det är trots allt så att hans musik och han som person är bra, och det ser människor när de ser dokumentären. Sen om allt inte stämmer eller utelämnas, det är en annan sak…
En detalj är ju t ex att Rodriguez själv inte ville vara med på Oscarsgalan för att det skulle ta fokus från filmen. Hyfsat ödmjukt. Sen var Malik också lite blyg, har jag hört, när han lämnade scenen för snabbt när en av hans producenter pratade i samband prisutdelningen då han typ borde stå bredvid och njuta.
Vidhåller alltså att det var rätt beslut att inte berätta allt, att utelämna vissa saker, men förstår om man inte tycker det.
Litet tillägg: We need to talk about Kevin är en 2011:a även i min bok.
http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-2011/
Åh, en lista från 2011. Spännande. Jag ska nog göra en sån jag med. Men jag tror jag börjar med 2000 först. Och angående WNTTAK så är det en 2011 för mig med. Se nedan.
Det verkar som att We need to talk about Kevin är en 2011:a enligt ditt sätt att räkna. Den hade vanlig biopremiär i åtta länder enligt imdb. Du får addera ännu en ny film till din lista! The Avengers kanske? Nehe, inte det. Eller? 😀
Japp, det visade sig att WNTTAK är en 2011 även för mig. Jag var lite för snabb när kollade på IMDb när den hade premiär i olika länder. Lite kul är att jag bara höftade till det där med att den skulle ha haft premiär i fem länder för att räknas som en film från ett speciellt år. Nu skriver jag in de reglerna i Jojjenitos stadgar. En skillnad är att det ska vara fler än fem länder. Reglerna lyder som följer (exempel för 2012):
”För att räknas som en film från 2012 måste filmen i fråga ha haft premiär i fler än fem länder under 2012. Premiären ska vara en bred premiär. Enbart en begränsad premiär (limited som det står på IMDb) räknas inte. Visning på filmfestivaler räknas inte heller”
Med dessa regler så är Zero Dark Thirty en film från 2013 (enbart begränsad premiär i ett land, USA, 2012) och We Need to Talk About Kevin en film från 2011 (premiär i åtta länder under 2011).
Skönt. Nu vet jag hur jag ska avgöra vilket år en film är ifrån. 🙂 Nu ska jag bara fundera på vilka två filmer som kommer in på listan, haha.
Underbart med stringenta regler. Härligt nördigt. Hobbies med byråkratiska och komplicerade regler. I like.
Så, med tongue in cheek, här kommer en liten, liten nål som sticker ett litet, litet hål i din regel (ballong). Hur många år tror du vi får vänta innan filmer som Avalon och Palme kvalificerar sig på någon årslista hos dig?? Muahahaha!
Men ta det lugnt, det finns en räddning i eländet. Jag hörde om en veteran inom ämnet (ok, det är jag) som kör med att det räcker att filmen ska haft bred premiär i ett enda land (tex Sverige) för att kvalificera sig på en årslista. Så, med den regeln är 0D30 med i 2012-matchen igen!
😀
Egentligen borde det väl vara när filmen hade premiär där den kommer ifrån? Om man inte går efter världspremiären så klart… Sen är det frågan om man ska gå efter festivaler och liknande… Inte så lätt det där. Själv går jag efter året som står på IMDb (även om det kan ändras).
Ja, där har du en bra poäng. Hmm, nu stack du faktiskt ett hål i min regelballong. Att gå efter när den hade premiär i det land den kommer ifrån känns som en tilltalande regel. Jag får fundera på det. Kolla på vad det skulle innebära för mina filmer, om det blir för konstigt eller om det funkar. Men det lutar åt att jag kommer använda ”mitt” system.
Åh, glömde jag säga att Sverige är undantaget som bekräftar regeln. 😉 Då räcker det att den haft premiär i Sverige.
Och nej, även om det skulle räcka med ett land så är inte ZD30 tillbaka i matchen. 2012 hade den bara limited premiär i USA. Den breda premiären i USA kom 11 januari 2013. Sorry to break the news, Henke, men den ska bort från din lista. 😉
Aha, you turn the tables! Nice played, sir.
Hehe, min regel uppdaterades just i denna sekund till att inkludera limited released, men icke enstaka visningar som sker på filmfestivaler, dvs det ska gå att se filmen på vanlig bio någonstans… Egentligen uppdaterade jag regelen endast för att 0D30 redan är inetsad som en 2012:a i mitt sinne. Jag är för simpel för att kunna tänka om, härom!
Hehe, vet ni vad? Min regel uppdaterades också precis. Om en film nominerats för en Oscar för bästa film så är det det året som gäller, dvs ZD30 är en film från 2012.
Men WNTTAK åker ut från listan. Då ska vi se vad som åker in. 😉
Bra val av ny film på listan! 🙂
Tycker jag med! 🙂
Tycker jag med!
Bra val av förstaplats! Nya filmen har jag inte några invändningar emot heller, åtminstone inte på den platsen.
Men om Prometheus plötsligt hoppat in som etta? 😉
Har sett ungefär hälften och visst var det smärre skandal att Atlas inte var nomiberad för bästa klippning.
Lite skräck också på listan – personligen fann jag Sinister var bra men det fanns bättre filmer i genren jag såg under 2012.
Roligt att The Raid fick en plats på din lista också. Ska nog se om den så småningom.
En jätteskandal skulle jag säga. 😉
Ah, vilka skräckfilmer var bättre än Sinister? Upplys mig (oss) gärna!
The Innkeepers & Cabin in the woods samt In my skin iofs från 2011 o tidigare men jag ”räknar” alla filmer jag ser för första ggn i mina årslistor.
Ja just det, du räknar så. Well, The Cabin in the Woods har jag sett och den slår i alla fall inte Sinister. De andra två får jag kolla upp. Har lovat mig själv att se en Ti West-film.
Många gillar The House of the devil jag tyckte den var ok men tror att jag skulle gilla den bättre vid en omtitt.
Ait, gotcha.
Pingback: Flmr vs Filmåret 2012! | Flmr - subjektiva synpunkter om film & tv-serier
Pingback: Årets bästa filmer 2012 | FILMITCH
Har samma som på Fiffis lista, bara två filmer som överlappar. Vi har dock rankat Prometheus på samma placering!
Alltid nåt. Prometheus är lite underskattad kan jag tycka.