Tinker Tailor Soldier Spy
23 november, 2011 15 kommentarer
Titel: Tinker Tailor Soldier Spy
Regi: Tomas Alfredson
År: 2011
IMDb | Filmtipset
Jag ber om ursäkt för den låga inläggsfrekvensen och att jag varit dålig på att kommentera på andra bloggar den senaste tiden. Jobbresor och Filmfestivalen har satt käppar i hjulet. Nu hoppas jag att jag ska vara uppe på banan igen med inlägg lite tätare.
Efter den internationella framgången med Låt den rätte komma in fick Tomas Alfredson chansen att göra en internationell storfilm. Valet (om det nu var hans val) föll på en filmatisering av John le Carrés spionroman Mullvaden som den heter på svenska. Eftersom vi numera inte översätter filmtitlar från engelska, inte ens när det finns en känd översatt bok som förlaga, så är det originaltiteln Tinker Tailor Soldier Spy som gäller.
Jag tror jag skippar att skriva så mycket om själva handlingen utan går direkt in på vad jag tyckte. I korthet handlar det om den luttrade spionen George Smiley (Gary Oldman) som får i uppgift att reda ut om det finns en mullvad (dubbelagent) högst upp i den brittiska underrättelsetjänsten.
Vad tyckte jag då? Mmm, jag ser faktiskt en likhet med Låt den rätte komma in. Precis som Alfredsons förra film är det ruggigt snyggt men det blir kanske för mycket yta. I filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists vampyrroman så räckte den snygga ytan till att ge filmen en fyra men i fallet Tinker Tailor Soldier Spy är jag nog inte lika snäll, vilket kan bero på att jag väntade mig mer efter all hype (eller hajp om man skriver för DN).
Fotot är alldeles strålande vilket inte förvånade mig alls eftersom min fimfotografguru Hoyte Van Hoytema stod för det bildmässiga. Han gjorde mig inte besviken. Om ni vill se en annan ruggigt snygg film där Hoyte stått för fotot så kan jag rekommendera Flickan.
Skådespelarinsatserna är alldeles strålande. Det dyker upp erkänt duktiga skådisar i praktiskt taget alla roller. Det är en hel kader med grymma skådisar: Gary Oldman, John Hurt, Colin Firth, Mark Strong, David Dencik, Stephen Graham, mm. Det är faktiskt så jag tycker det är lite slöseri.
Handlingen däremot kan jag inte kalla strålande. Jag gillar mycket. T ex att det aldrig blir en standardmässig thriller med biljakter eller shootout-scener. Istället skulle jag säga att det mer är ett drama om hur det är att vara spion. Problemet är väl kanske att det här dramat aldrig riktigt blir intensivt. Jag tror bara det finns en scen med ett känslomässigt utspel av nån större magnitud. Det är faktiskt David Dencik som står för den insatsen. Well, om jag tänker efter så finns kanske nån mer scen, men överlag är det återhållet brittiskt och ganska känslolöst. Och nånstans gillar jag ändå just det. Det finns t ex en underbar scen i början av filmen när en minister pratar med några agenter samtidigt som han äter frukost, rostad bröd som han mumsar på på ett väldigt brittiskt sätt.
Allt som händer händer liksom i smyg, lite dolt. Det finns t ex en del antydningar om homosexuella förbindelser hos agenterna men det är liksom inget som skildras så uppenbart alls utan det antyds bara att det kan vara ett problem för de inblandade personerna. Förutom att saker händer lite så där i smyg så är det som händer även ganska invecklat. Det gäller att inte sitta och sova utan ha huvudet på skaft. Mot slutet tycker jag ändå alla lösa trådar om vem som gjorde vad och vem som var agent åt vilket land reddes ut.
I slutändan kan jag ändå inte ger mer än en stark trea till filmen trots att jag gärna skulle vilja. Alfredson måste helt enkelt lära sig att ta med lite mer ”feeling” i sina filmer.
Några andra som har sett och dessutom tyckt om filmen är Fiffi och Movies – Noir.
3+/5
Om visningen: Eftersom jag visste att det skulle vara utsålt så var vi ganska tidigt på plats, vilket var tur eftersom kön på Grand gick ändå ut till entrén. Precis när vi anlände så började man släppa in. Perfekt timing och vi fick helt ok platser. Som vanligt placerar sig folk med ett säte mellan sig och sin granne vilket bara ställer till problem när det är utsålt. För att det ska bli smidigare att fylla salongen är det ju bättre att de lediga platserna är ute på kanterna. Men, men, så är det alltid. Och jag ska kanske inte kasta sten i glashus eftersom jag själv brukar försöka få en plats där inga sitter bredvid mig (när det inte är festival) eftersom det i normalfallet är på tok för trångt mellan biofåtöljer. Det finns undantag när det gäller det trånga, t ex på Filmstaden Råsunda i Stockholm där man faktiskt får två helt egna armstöd (halleluja!).
Innan visningen hälsar volontären välkommen efter att ha lyckats få igång den andra mikrofonen hon testade. Efter mic-strulet ska det räknas lediga platser eftersom man ska ha ett andra insläpp för folk som chansat trots att det varit utsålt. Hon får räkna två gånger (högt i micen dessutom) och kommer fram till 19 platser. Nu tänker jag att man låter det vara tänt och att man släpper in de 19 lyckliga. Gör man så? Nej, man släcker ner så det blir beckmörkt och så startar man filmen. Haha, lycka till med att hitta de lediga platserna.
Nu var det faktiskt inte så svårt för de 19 att hitta platserna eftersom de i princip bara fanns på första raden men roligt ändå hur ofta det strular med logistiken på Filmfestivalen. Charm.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Då var vi på samma visning 🙂
Och vi tyckte lika om filmen också, för en gångs skull. Tänker på *host*Vinslöv*host*. 😉
Då var vi alla tre på samma visning 😀
Jag har nu skrivit on sju av sexton filmer så jag har några kvar, och denna kommer upp sist av alla, men jag kan teasa er reda nu om att jag kommer ge den ett högre betyg!
Jag har läst det mesta du skrivit om festivalen men tyvärr inte riktigt haft tid att kommentera. Ser fram emot din recension av Tinker… och även om du upplevde nåt roligt under själva visningen. Sånt är ju alltid kul… att läsa om.
Trevligt, trevligt. Jag gick på premiärvisningen, men jag tror det gjorde detsamma vilken man gick på, var fullt på alla. Typiskt det där med efterinsläppet och att inte kunna sköta det lite bättre. Gillar inte det där med ”chansa-på-biljetter”, riktigt dumt. Är det slutsålt så är det. Och om det inte är det, ja var där i tid (de som chansar alltså). Borde inte ta ytterligare tid att försöka lösa det.
Och sen det där med att lämna platser mellan sig. Varje halvintelligent människa borde fatta att en sådan visning kommer vara slutsåld och då är det bara att sätta sig intill någon 😀
Filmen då ? Jo, vi tycker nog ganska lika. Håller med att det som saknades nog var ”feeling”. Man hade det mesta på plats, men man vill känna något också, någon form av spänning som sällan infann sig, trots att det är en spionfilm.
Förresten, du skrev att man numera inte översätter från engelska titlar. Det stämmer väl inte helt och hållet ? Ta t.ex. filmen ”The Help” som jag såg här om dagen, den har den (enligt mig) korkade titeln ”Niceville” på svenska. Möjligt att det finns en bok som heter så, men den titeln känns helt fel.
Eftersläppet är väl till för volontärer som släpps in gratis för att fylla de platser som blir över när folk med biljetter (slutsålt) inte dyker upp. Så var det förr i tiden i alla fall.
Det kanske är som Henke är inne på, att det bara är till volontärer det här med eftersläppet. Fast jag tror man även kan chansa och se om det finns platser kvar även om man inte är volontär. Det spelar mindre roll. Det kan ju ändå lösas utan så mycket strul även om man alltid måste räkna hur många lediga platser som finns. Misstaget var ju att man släckte ner och startade filmen istället för att låta volontärer/chansare gå in och ta sina platser medan det var tänt.
M-Noir, nej, nuförtiden så översätter man väl endast engelska filmtitlar just när filmen bygger på en känd bok med en vedertagen svensk titel. Då väljer man ofta att ge filmen den översatta svenska boktiteln, som t ex The Lovely Bones som fick heta Flickan från ovan eftersom boken hette så.
I fallet Tinker… så är ju Mullvaden en ganska inarbetad titel men det blev ändå originaltiteln. Vilket för mig är helt ok. Det är egentligen bara en notering. Hmm, fast lite tråkigt kan det vara ändå just det här med att allt ska vara på engelska. Milou t ex… Snowy, wtf.
Ja, du har rätt. Boken The Help heter tydligen Niceville på svenska. Varför har jag ingen aning om. Men där har vi förklaringen till filmtiteln.
Jo, det är sant som du säger. Sen är det inte helt omöjligt att Tinker… får den svenska titeln Mullvaden när den har svensk premiär i slutet av december. Inte troligt, men det har hänt tidigare att filmer fått svensk titel efter festivalen. I det här fallet mindre troligt då originaltiteln matats in i allas hjärnor och om den plötsligt skulle heta Mullvaden vet en del inte att det är samma film.
Angående The Help så nämner de Niceville i filmen också så det är inte taget ur det blå, men personligen gillar jag det inte hur det än är. Men vad göra 😉
Ah, det har du rätt i. Jag tänkte inte på att den inte haft riktigt svensk premiär ännu. Men troligen så blir det originaltiteln. Nu hette ju tv-serien Mullvaden när den visades och det skulle möjligen göra att man går på Mullvaden som titel fast det känns osannolikt. Som du säger Tinker Tailor… är inarbetat nu.
Haha, nähä, du personligen gillar inte Niceville som titel men då finns det trots allt nån logik bakom. 😉
Haha, ja jag menade eftersom originaltiteln är The Help. Hade originaltiteln varit just Niceville, ja då hade det varit ok 😀
Alltså, som boktitel så känns ju faktiskt Niceville mer lockande än den märkliga The Help. I alla fall om jag försöker se det ur ett bokförlags perspektiv.
Pingback: The Spy Who Came in from the Cold (1963) « Rörliga bilder och tryckta ord
Jag håller med om att den är återhållen och känslolös (förutom Denciks scen), jag håller med om att man kanske velat ha lite mer känslor, men jag håller samtidigt med om att jag gillar att det är som det är. Märkligt!
Och jag håller med dig och vi satte samma betyg också. Jag uppskattar sättet filmen är gjord på men uppskattar inte filmen i sig fullt ut. Som sagt, märkligt. 😉