10 i topp: Filmer 1992

1992Jaha, dags för ett nytt år. 1992. När jag började kolla in filmer från det här året så insåg jag att jag nog har lite av en blind fläck vad gäller tidiga 90-talsfilmer. Det är väl främst amerikanska filmer jag tänker på, även om jag förmodligen har ännu sämre koll på resten av världen. Jag tittade på andras listor på nätet och stämde av vad andra tyckte om 1992. Det flesta filmer hade jag förstås hört talas om men antingen inte sett eller sett för eeeeevigheter sen. De filmer som jag till slut hittade och bestämde mig för kändes ganska så jämnbra och skulle nästan ha kunnat placera sig på vilken plats som helst på listan.

Men då kör vi!

 

10. Singles
Singles
Denna Cameron Crowe-film hamnar på listan nästan enbart för att jag såg den på bio när jag pluggade i Uppsala. Då var filmen het. Det var Seattle, det var grunge, det var Matt Dillon och Bridget Fonda. Quiz: Identifiera mannen till höger.

9. A Few Good Men
A Few Good Men

Rättegångsfilmer är alltid bra, i alla fall om man kan hantera sanningen. Jack Nicholson dominerar. Cruise är mest gullig, precis som Demi. Code red!

8. The Crying Game
The Crying Game
Ytterligare en film som sågs på bio i Uppsala. Eftersom det här var innan Internet och nästan innan spoiler existerade som begrepp (känns det som nu i alla fall) så kom filmens twist som en smärre chock precis som för rollfiguren spelad av Stephen Rea.

7. Passion Fish
Passion Fish
En trevlig John Sayles-film klämmer sig in på plats sju. Donnie Darkos mamma (Mary McDonnell) spelar rullstolsbunden (nybliven i det tillståndet efter en olycka) bitch som behöver muntras upp. Till hennes räddning kommer till slut sköterskan Alfre Woodard.

6. Alien 3
Alien 3

Alien i kubik blir ibland utskälld men jag tycker den är riktigt bra. Undvik dock den förlängda s.k. Assembly Cut.

5. Howards End
Howards End
Brittiskt kostymdrama med Anthony Hopkins och Emma Thompson kan ju inte gå fel. Dock inte i klass med The Remains of the Day som kom ’93.

4. Twin Peaks: Fire Walk with Me
Twin Peaks: Fire Walk with Me

Lynch är alltid Lynch även när han flummar på som mest. Läskiga tavlor, demonen Bob på nattligt besök, drömsekvenser med apor, änglar, röda draperier, dvärgar och rutigt golv. Japp, it’s Lynch allright!

3. Deep Cover
Deep Cover

Larry Fishburne gör en klockren insats som en undercover-cop som tappar bort sig själv när han går föööör djupt undercover. En psykotisk Jeff Goldblum gör den slemmigaste av korrupta advokater (se bild). En crime-film med mörk, udda och galen men ändå på nåt sätt rolig stämning.

2. Reservoir Dogs
Reservoir Dogs

Ja, givetvis måste Tarantino vara med på listan och det blir på plats två. Au revoir les enfant!

1. Bram Stoker’s Dracula
Bram Stoker's Dracula
Jag överraskar nog många, inklusive mig själv, med att ha den här Francis Ford Coppola-filmen högst upp på listan. Vad ska jag säga? Jag gillar den skarpt. Härligt stämning. Mustig film. Oldman kör med en skön transsylvansk brytning.

 

Har jag några bubblare? Nja, knappt några. Det skulle i såna fall vara Benny’s Video och White Men Can’t Jump.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1992 (och mina gissningar):

Filmitch (Dracula)
Fripps filmrevyer (The Player)
Fiffis filmtajm (Candyman)
Movies – Noir (Den siste mohikanen)
Rörliga bilder och tryckta ord (Passion Fish)
Flmr (Basic Instict)
Absurd Cinema (kan Twin Peaks: Fire Walk with Me vara med här tro? #ingenhögoddsare)

Twin Peaks: Fire Walk with Me


Titel: Twin Peaks: Fire Walk with Me
Regi: David Lynch
År: 1992
IMDb
| Filmtipset

Långfilmsversionen av Twin Peaks är en prequel och utspelas alltså tidsmässigt innan tv-serien. Vi får följa FBI-agenten Desmond (Chris Isaak) utreda ett mord på servitrisen Teresa Banks. Mystiska ringar, mikroskopiskt liten papperslapp med bokstav under fingernagel, och andra konstigheter dyker upp (en märklig och typiskt Lynchig cameo av David Bowie t ex). Det går dock inte så bra för Desmond, han försvinner nämligen spårlöst. Efter detta hoppar vi ett år framåt i tiden och får träffa Laura Palmer & Co i Twin Peaks och följa Lauras sista veckan i livet och träffa superonde demonen Bob. Muahahaha.


Lynch + dvärg

Det var en trevlig känsla att åter komma in i lite Twin Peaks-stämning. Fan, jag måste säga en sak direkt: Lynch är en jävel på att skapa obehagliga och läskiga stämningar. Med en blandning av surrealistiskt (skumt!) bildspråk och suggestivt (typ en susande vind!) ljud så blir det riktigt läskigt bitvis. Vissa delar av serien Twin Peaks var även den läskig. Jag vet inte hur han gör riktigt men man tänker ungefär ”What’s wrong with this picture?!” när man kollar på vissa scener. Allt känns fel på nåt sätt, och så den där vinden som susar hela tiden, och de svajande granarna i den mörka skogen. Burr.


Laura + Bob

Ok, själva filmen är väl egentligen sisådär. Jag har läst att den blev ett dunderfiasko när den visades i en 3-timmarsversion på Cannes-festivalen. Efter det klipptes den ner rejält till drygt två timmar, och ändå känns en hel del scener ganska onödiga och segdragna. Början av filmen är bitvis mycket sevärd. Det är typisk Lynch-känsla med lustiga personer och händelser som man liksom inte kan tänka sig. Det är udda på ett sätt som bara kan vara Lynch. Skönt. Inledningen på delen av filmen som utspelas i Twin Peaks är även den riktigt bra, och här blir det dessutom, enligt mig i alla fall, ganska obehagligt. Läskiga tavlor, demonen Bob på nattligt besök, drömsekvenser med apor, änglar, röda draperier, dvärgar och rutigt golv. Japp, it’s Lynch allright!


Eeh… ok?

Sen urartar (tyvärr) filmen lite med ett alltför långdraget slut med droger, sex och våld i en ganska tråkig soppa. Tur att den klipptes ner kan jag säga. Men jag tycker ändå inte det är dåligt. Lynch är för bra för det men det är inte nån av hans bättre filmer (dock hästlängder bättre än sci fi-kalkonen Dune). Eftersom det är Twin Peaks och eftersom vi får höra lite klassiskt baklängestal framlänges av dvärgen i rummet med röda draperier och rutigt golv så måste jag ändå ge filmen en svag fyra.

4-/5

PS. Just det, musiken av Angelo Badalamenti är suuuuuverän! 🙂

%d bloggare gillar detta: