10 i topp: Filmer 1989

1989Som vanligt när det gäller äldre filmår (80-talet) så har jag ganska svårt att från början hitta tillräckligt många filmer som jag tycker är listvärdiga. Först går jag in på Filmtipset och kollar vilka filmer jag har betygsatt från året i fråga. Jag började sätta betyg på Filmtipset i början av 2003. Problemet blir ju då förstås att många äldre filmer saknas, filmer som jag sett och gillat men innan 2003. Då får man titta på t ex IMDb och andra sajter som gjort listor på favoriter och efter några minuter så är det ganska lätt att få ihop den grupp filmer som man ska välja mellan. Topp 3-4, de absoluta favoriterna, är lättast. De sticker liksom ut direkt. Om en film inte gör det så är det tydligen inte en sån där toppfavorit även om jag kan tycka att den är mycket bra.

Hmm, nu när jag tittar på de filmer jag har att välja på från ’89 så känner jag att det blev oroväckande tunt efter toppfilmerna. Gahaha, jag vet knappt om jag faktiskt får ihop tio filmer som jag kan stå bakom helhjärtat den här gången. Vissa filmer har jag förvisso sett och gillat men jag kan liksom inte minnas direkt varför jag gillade dem. Hur ska jag göra? Ta med en film trots att jag inte riktigt vet varför? Räcker det med att jag vet att jag gillade den när jag såg den? Jag har ju liksom ingen annan film att välja på så…. ja, så får det bli.

Då kör vi alltså, efter en viss tvekan!

 

10. Roger & Me
Roger & Me
Säga vad man vill om Michael Moore men han har gjort några underhållande dokumentärer i alla fall.

9. Back to the Future Part II
Back to the Future Part II

Visst är det i den här de åker till framtiden och åker hoverboard?

8. Star Trek V: The Final Frontier
Star Trek V: The Final Frontier
Ja, men det förstår ni väl att en Star Trek-film ska vara med. Det är default, förutsatt att det finns en Star Tre-film tillgänglig för året.

7. Indiana Jones and the Last Crusade
Indiana Jones and the Last Crusade
Det här tycker jag nog är den bästa av Indy-filmerna då Sean Connery bidrar med både tyngd och humor.

6. Dead Calm
Dead Calm

Billy Zane är insane in the membrane, insane in the brain!

5. Parenthood
Parenthood
Steve Martins bästa film. Kanske för snäll och ostig mot slutet (med dubbla födslar och allt) men en rejäl film och Jason Robards dominerar. Keanu Reeves?! Joaquin Phoenix?! ”Daaaaaaaave!”.

4. Dead Poets Society
Dead Poets Society

Minns fortfarande (från när den sågs på bio på 1990) klumpen i halsen när en viss händelse inträffar (inte den på bilden). Robin Williams! Ethan Hawke?!

3. The Abyss
The Abyss

Bästa sortens undervattensäventyr. Är slutet over the top? ALIENerande?

2. Do the Right Thing
Do the Right Thing

Fight the power! We’ve got to fight the powers that be!

1. Kikis expressbud
Kikis expressbud
En otroligt mysig Ghibli-anime om världens charmigaste häxa. Plus en talande katt. Plus att den utspelas i Hayao Myazakis version av Stockholm/Visby.

 

Har jag några bubblare? Egentligen inte eftersom det handlade om att välja vilka filmer som skulle komma med på listan snarare än att välja bort filmer som inte skulle få vara med, men det här var några av de filmer som jag bollade med: Pet SemataryBorn on the Fourth of JulyThe KillerMystery Train och Den sjunde kontinenten.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1989. Inga gissningar den här gången, sorry.

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Absurd Cinema
Spel och Film
Filmedia

Star Trek-sommar – Star Trek V: The Final Frontier

Titel: Star Trek V: The Final Frontier
Regissör: William Shatner
År: 1989
IMDb
| Filmtipset

Tjoho! Då är jag tillbaka efter semester med ytterligare en recension av en  Star Trek-film och denna gång är det Kapten Kirk himself som regisserar. Jag vet att ni har väntat. 😉

I denna den femte långfilmen om våra warp-flygande vänner blir Enterprise besättning avbrutna under en av sina få semestrar (eller ”shore leave” som man kallar det). En vulcan, Sybok, som blivit känslosam har nämligen lett ett uppror på en planet och där tagit gisslan, däribland en människa, en vulcan och en romulan. Kirk kallas dit för att lösa situationen, vilket var precis vad Sybok hoppades på eftersom han vill stjäla ett stjärnskepp som han behöver för att resa till planeten som enligt Sybok ska vara Edens lustgård, gudars boning, paradiset.

En sak jag noterade direkt i den här filmen var fotot som bitvis var riktigt snyggt. När eftertexterna rullade fick jag förklaringen då jag såg att det var Andrew Laszlo som var ansvarig filmfotograf (Laszlo har fotat t ex First Blood tidigare). Nu kanske Laszlos teknik mest kom till sin rätt i de utomhusscenerna, i vackra ökenlandskap, som förekommer i filmen. När det handlade om lite mer vanliga Star Trek-miljöer och scener med rymdskepp så var det faktiskt sämre än vanligt. Detta gällde även effekter, explosioner och dylikt. Det var riktigt dåligt faktiskt, speciellt om man jämför med t ex The Search for Spock som hade riktigt snygga och genomarbetade effekter.

Själva historien var ok. Det är matinéaktigt och småtöntigt. Som vanligt är det samspelet mellan McCoy, Kirk och Spock som driver filmen framåt. Det är alltid kul när McCoy och Spock gnabbas och McCoy t ex anklagar Spock för att inte vara riktigt mänsklig och Spock svarar lugnt ”Why, thank you!”. Visst, det är torr och töntig humor, och man bör nog ha kännedom om Star Trek och karaktärerna för att uppskatta filmen. Vissa scener är ganska dåliga, rentav pinsamma. Det är William Shatner själv som har fått regissera filmen och ibland märker man att han inte är nån större regissör. Tempot, tonen, känslan, det mesta, känns ibland helt fel, och det blir pinsamt. Värst var det när Uhura skulle dansa på en sanddyn för avleda uppmärksamheten under ett överfall. Då var det nästan så kudden åkte fram för att slippa se eländet.

Delar av miljöerna känns plagierade från andra filmer: i början befinner vi oss på en stökig bar med märkliga danserskor i en ökenstad, och det har vi sett förut. Handlingen är bitvis lite hoppig och man har klippt ganska dåligt vilket medför att det känns som om vissa scener saknas. Skurken i filmen är relativt tråkig, men några klingons fanns också med vilket höjde stämningen lite (alltid kul med lite klingon: Qapla’!). Nja, som helhet en ganska blek historia men det finns ändå några ljusglimtar, främst i form av sköna enradare från Spock. Sen är det ju en Star Trek-film och nu när jag har kommit in min retrospektiv med dessa filmer så är liksom varje film rolig att se trots uppenbara brister. Det här var nog ändå den näst sämsta av de filmer jag sett hittills (sämst är den första).

3-/5

%d bloggare gillar detta: