Barbarella (1968)

Podden Snacka om film med Steffo och Fiffi pratade igår om knäppa framtidsvisioner. En film som nämndes var Zardoz (ja, det var t.o.m. Steffos numer ett) och man drog paralleller till en annan vrickad sf-rulle, nämligen Barbarella. Jag får hålla med SoF-podden då det känns som att de bägge filmerna är två konstiga kusiner. Min preblogg-text om Barbarella skrevs i februari 2010.

Detta var horribelt dåligt. Det är inte speciellt ofta jag ser b-filmer eller kalkonfilmer, och när jag gör det så brukar jag ha svårt att uppskatta det jag ser. Andra ser kanske glädjen till filmmediet, det roliga, dråpliga, charmen, att det är så b att det blir bra. Jag är inte riktigt funtad så. Om det är dåligt så är det dåligt. Senaste jag såg en så här dålig rulle var nog när jag genomled Zardoz med Sean Connery i röda hotpants. Nu var det Jane Fonda i hotpants, eller inga hotpants alls, vilket borde ha borgat för en något bättre upplevelse. Men nej, den här fullständigt intelligensbefriade sf-kalkonen är så dålig att det inte finns. Fonda får inte en enda replik att låta rätt i filmen. Eller rätt och rätt. Man märker att hon faktiskt är en duktig skådis men det passar helt enkelt inte i den här filmen eftersom den är så dålig. Den enda som faktiskt på nåt sätt känns trovärdig är John Phillip Law som ängeln Pygar.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

The Chase

Titel: The Chase

Regi: Arthur Penn
År: 1966

Jag råkade av en slump se att det gick en amerikansk film från slutet av 60-talet på svt. Medverkade i filmen gjorde bl a storheter som Marlon Brando, Jane Fonda, Angie Dickinson, en ung Robert Redford och Robert Duvall. Regissör var Arthur Penn: jag tog beslutet att spela in filmen. The Chase är en film som låter sig ta den tid det tar. Den utspelas i sydstaterna i ett litet samhälle där allt kretsar kring den lokale företagspampen Rogers. Brando spelar ortens sheriff som inte gillar att gå i Rogers ledband. När en av byns söner (Redford) rymmer från fängelset och söker sig tillbaka till sin hemby ställs alla konflikter på sin spets.

Före – efter. Vill ni se hur och varför, se filmen!

Mmm, en riktigt mysig skådespelarfilm. Att jag kallar den en skådespelarfilm beror på att det är karaktärerna som är det viktiga i filmen. Det maffiga i filmen är hur karaktärerna agerar i vissa nyckelscener. Det maffiga är inte en smart historia eller coola specialeffekter. En av anledningarna till att det är en skådisfilm är troligen att det hela bygger på en teaterpjäs. I vilket fall, så är det ett klart intressant drama som mot slutet går mer mot thrillerhållet. Alla skådisar gör grymma insatser, speciellt gillar jag Duvall som är härligt bortkommen bland alla hillbillies. Brando är också kanon, främst mot slutet då han är skönt vrång och envis.

3+/5

PS. Den töntiga svenska titeln på filmen är Den djävulska jakten. Visst, det går hett till men vad djävulen har med det hela att göra, det vet jag inte.

PPS. Även Rörliga bilder och tryckta ord har sett The Chase och gillar den inte riktigt lika mycket som jag, för att ta till en underdrift.

%d bloggare gillar detta: