Månaden med männen (2000)

Månaden med männen (Maussim al-rijal eller La saison des hommes på arabiska respektive franska) är ytterligare en sån där finkulturell film som jag såg på SVT när det begav sig. Min preblogg-text om filmen skrevs i juni 2007.

Månaden med männen är en film från en annan kultur, nämligen den tunisiska. Den handlar om en familj där mamman och två döttrar bor isolerat på ön Djerba i Medelhavet medan pappan jobbar 11 månader om året i Tunis. En månad om året är det smekmånad då papporna kommer tillbaks från Tunis till sina familjer på ön. De övriga 11 månaderna är ett ganska tråkigt liv för mamman och döttrarna som måste lyda sin stränga svärmor. Efter att mamman har fött en son får dock mamman och döttrarna flytta till pappan och bo i Tunis. Efter några år kommer de dock tillbaka till Djerba för att få lugn eftersom sonen har psykiska problem.

Ofta gillar jag filmer från andra kulturer än den västerländska (eller kanske filmer som visar hur det var förr i tiden i vår kultur). Det kan vara intressant att få en inblick i ett liv som man inte känner till själv. Månaden med männen en hyfsad skildring av en hierarkisk familj där mannen och svärmor bestämmer. Familjehierarkin är dock på väg att rämna när fru och döttrar vill välja själv vad de ska göra med sina liv. Konflikter uppstår. Lite kul är att mannen framstår som nåt av en tönt. Han har liksom ingen aning hur han ska hantera sin frus fria vilja. Filmen blir kanske aldrig riktigt gripande och intensiv men den puttrar på relativt bra och får betyget tre av mig. Bra var bl a att vi genom tillbakablickar med snygga övergångar mellan dåtid och nutid får förklaringar till rollfigurernas sätt att vara.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

The Yacoubian Building (2006)

The Yacoubian Building såg jag under Stockholm Filmfestival 2006 och den tillhör en genre som jag kallar hyperlänkfilm. I min lilla text så nämner jag Short Cuts som en referens. Nu kommer jag även att tänka på den svenska Leva livet (regi: Mikael Håfström) som handlar om ett antal personer som bor i samma hyreshus, precis som The Yacoubian Building gör.

Även det här var en mäktig film, i alla fall i betydelsen lång, 3 timmar (min kommentar: jag hade precis sett Darren Aronofskys The Fountain på samma festival). Fast tiden går ganska fort då vi får följa ett gäng olika personer som bor i The Yacoubian Building i Kairo (min kommentar: en byggnad som finns på riktigt). Inte vet jag, kanske är filmen en egyptisk Short Cuts, eller? Bitvis är det riktigt rolig. Arabiska är ett väldigt roligt språk att lyssna på. Främst dominerar skådisen Adel Imam som den coola (fusk)pashan bl a i bråken med sin helgalna syrra. Jag kan tycka att det hela dras ut lite väl länge och att regissören inte riktigt visste hur han skulle avsluta filmen. Vissa historier avslutas lite ologiskt och abrupt, utan riktig tanke, tyckte jag. Det förekommer kanske vissa övertydliga poänger också. Ändå är detta klart sevärd.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

%d bloggare gillar detta: