Breakheart Pass (1975)

Charles Bronson är som en nallebjörn. Han är timid och mjuk men stenhård när det verkligen gäller. Breakheart Pass är inget undantag från den bilden. Här spelar han en mystery man som hamnar på ett tåg med soldater och medicin på väg till ett fort där difteriepedemi har brutit ut.

Förutom att vara mjuk och hård samtidigt gör Bronson en hel del stunts själv. Jag får mig att han var gymnast eller liknande tidigare i livet.

Det är alltid kul att känna igen skådisar. Här dök kaptenen från The Hindenburg, Charles Durning, upp som en av de civila passagerarna på tåget. Richard Crenna, Rambos styvpappa, spelade en guvernör. Roligast var ändå att se Ed Lauter som en major som jag instinktivt trodde skulle vara på den onda sidan. Varför trodde jag det? Jo, för att jag som barn hatade honom i Familjen Macahan där han spelade skurk som var ute efter Luke.

Tåget tuffar på mot Fort Humboldt (svensk title drop!) och filmen utvecklar sig till en sorts Agatha Christie-deckare. En efter en av passagerarna på tåget går en ond bråd död till mötes. Charles Bronson, eller John Deakins som hans mystiska rollfigur kallar sig, anar oråd och börjar nysta. Är han en konspiration på spåren? Ja, vi har bokstavligen en konspiration på järnvägsspåren.

Jag tyckte det här var en riktigt mysig matinérulle. Miljöerna och (tåg)detaljerna är underbara med gamla träbroar, telegrafistolpar, dynamitgubbar, ånglok, vedeldning, vattenpåfyllning, en tender och bromsar som gnisslar. Ja, vi får till och med snö! Snö OCH tåg, ja, ni fattar ju.

Filmens manus är skrivet av en viss Alistair MacLean och bygger på hans egen roman med samma namn. Vi känner igen MacLeans stil då vi som så ofta får följa en grupp personer men där det finns en förrädare bland dem. Frågan är vem?

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_helsep

The Wild Bunch (1969)

The Wild BunchEn gammal recension av en film som jag skrev om på ett s.k. Internet-forum (ett numera utdött fenomen).  Anledningen till att den kommer just nu? Ja, ingen speciell anledning alls, förutom att det handlar om en riktigt bra film samt att jag vill få in gamla recensioner på bloggen och det var dags för den här. Och så tror jag filmspanarbrodern Joel gillar den här?

Oj, oj, vilken överraskning! Jag vet inte hur många filmer av Sam Peckinpah jag har sett men det är inte speciellt många. Jag har sett The Getaway med Steve McQueen och den var hyfsad… Nu när skriver det här i ”realtid” så upptäckte jag att jag även har sett Balladen om Cable Hogue. The Wild Bunch har en del av den sorgliga stämning som jag fann i Balladen om Cable Hogue. William Holden spelar en åldrad rånare i början av 1900-talet som tillsammans med sitt gäng försöker föra en rånartillvaro (fast det är givetvis alltid den sista kuppen det är frågan om). De är jagade av män lika giriga som de själva.

Jag säger det direkt: The Wild Bunch är bättre än samtliga av Sergio Leones västerns. Filmen har en matinékänsla som är svärtad med ett allvar och en sorg som Leone inte lyckades hitta. Det är spännande samtidigt som man vet att ”det här aldrig kan sluta lyckligt”. Skådisarna gör sina åldrande karaktärer suveränt. Det enda jag kan sakna är en stark kvinnlig karaktär. Men det känns lite som Peckinpah handlar om våld, sprit och kvinnor som objekt (inget annat). Hur som helst, filmen är grym och grymt bra och jag saknade inte Clintan ett ögonblick. En klockren fyra.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Läs även Roger Eberts recension av The Wild Bunch.