Before Midnight

19 september, 2013 8 kommentarer

Malmö FilmdagarBefore MidnightTitel: Before Midnight
Regi: Richard Linklater
År: 2013
IMDb | Filmtipset

Jag tror så här: om jag hade sett de två första filmerna i Before-trilogin när de kom så hade jag nog gjort till mig i byxan när det var dags för den tredje. Som det var nu så hade jag sett delar av Before Sunrise och Before Sunset på nån reklam-tv-kanal nära mig. Jag minns speciellt att slutet av Before Sunset fascinerade mig, då när Céline sjöng en vals (?) för Jesse. Så rackarns romantiskt att jag inte kunde värja mig. Det var egentligen det enda som jag gick in med när jag dagarna innan Malmö Filmdagar såg till att se de två första filmerna från början till slut. Mina korta omdömen av dem: Before Sunrise och Before Sunset.

Det är svårt att bedöma Before Midnight som en vanlig film, och det trots att jag alltså sett de två föregående filmerna alldeles nyligen till skillnad från andra som har ”levt” med filmerna. Men faktum är att filmerna är så pass ihopkopplade att det inte funkar att bortse från de två första. Men med det sagt så tänker jag ge mig på att se filmen som en fristående film.

Spoilers för Before Midnight börjar nu.

Jesse och Céline är nu ett par och har två små lintroll till döttrar. De har semestrat i Grekland i sex veckor. Filmen inleds med att Jesse på en flygplats tar farväl av sin son från sitt tidigare äktenskap. Sen tar Jesse och Céline bilen tillbaka till den gamle författaren Patrick där de har bott. Därefter bjuds det, kanske lite överraskande, på en klassisk middagsscen med många gäster, alltså inte bara Jesse och Celiné själva. Under slutdelen av filmen är det dock Jesse och Celiné för hela slanten.

Jag gillade inledningen med Jesse på flygplatsen med sonen. Ethan Hawke och sonen (Seamus Davey-Fitzpatrick) bjöd på ett lågmält spel i en sekvens som funkade som upptakt för resten av filmen. I den långa scenen i bilen bjuds vi på dialog, dialog, dialog och Hawke och Delpy visar hur samspelta de är. Jag gillar filmen. Tyvärr (kanske beroende på att jag blev trött?), så tyckte jag filmen tappade lite när det blandades in en massa andra personer. Den långa middagsscenen är helt ok men jag brukar inte vara så förtjust i den här typen av scener. En och en av de olika personerna säger sin smarta grej, och alla har jättekul, men jag sitter mest och tittar på, utanför.

Som tur var så har deras vänner ordnat med barnpassning och en hotellnatt så att de kan få lite egentid. Eller kanske otur för Jesse och Celiné men tur för oss. Under promenaden till hotellet i turistmiljöer så får vi lite samma typ av känsla som i de två föregångarna, en sorts duellerande dialog. Än så länge är det mysigt. Sen kommer de båda in på hotellrummet och efter några förlupna ord i ett telefonsamtal så ändras stämningen, och grälet är i full gång. Här är filmen briljant i mina ögon. Det går i vågor, nån har vunnit, men den andra kommer igen, grälet är slut, är inte slut, fortsätter. Det påminner mig lite om Polanskis Carnage. Folk försöker lämna ett rum men kommer liksom aldrig iväg.

Slutet av filmen är ungefär lika öppet som i de tidigare filmerna fast den här gången känns det som att det är meningen att det ska vara slut. Gott så tycker jag även om det kul att spekulera i hur en film med Jesse och Celiné med rullatorer kan bli.

4-/5

Det är fler som skriver om Before Midnight idag, och Har du inte sett den? (med Fiffi och Jessica plus en hemlig gäst) har redan pratat om den. Klicka er dit och kolla in vad de tycker.

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension, Romantik Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Malmö Filmdagar 2013 – Filmerna

31 augusti, 2013 9 kommentarer

Malmö Filmdagar Malmö Filmdagar är slut och jag med dem. Jag fortsätter att sammanfatta och nu med fokus på filmerna. Jag tar dem i den ordning som jag såg dem.

Fast det är lustigt det där med att vara slut. Just nu, efter två nätters sömn, så känns det som jag har fått en filminjektion som bara ökat suget att se på film (på bio) och att skriva om filmerna. Tack för det SFI, och tack för inbjudan och jag hoppas verkligen att filmdagarna fortsätter och att jag kan och får vara med nästa år. Det är oslagbart!

****

Monica ZRushFruitvaleMud

Monica Z (Regi: Per Fly, Premiär: 13 september)
En riktigt välgjord biopic om Monica Zetterlund. Edda Magnason i titelrollen kommer att bli nominerad för en Guldbagge, trust me. Att det här var den enda film som lockade fram en tår hos mig säger en del om filmens kvalitet och att Kjell Bergqvist var bra i rollen som Monicas pappa.

Rush (Regi: Ron Howard, Premiär: 4 oktobber)
Rush-embargot är över och vad tycker jag då om Rush? Hmm, det är väl just det som är problemet. Jag tycker inte speciellt mycket. Det är hyfsat spännande, mest beroende på att jag inte visste hur kampen mellan Lauda och Hunt slutade i verkligheten. I övrigt konstaterar jag att Ron Howard är en av de mest framgångsrika och samtidigt mest ointressanta regissörerna.

Fruitvale Station (Regi: Ryan Coogler, Premiär: 3 januari)
En imponerande debutfilm som är baserad på verkliga händelser. Michael B. Jordan spelar den unge svarte Oakland-killen Oscar som onödigt och idiotiskt sköts till döds av polis på nyårsnatten 2009. Jobbig och välgjord med en domedagskänsla hängande över sig från början skildrar filmen Oscars sista dygn i livet.

Mud (Regi: Jeff Nichols, Premiär: 15 november)
Regissören av den strålande Take Shelter är tillbaka med Mud där pånyttfödde Matthew McConaughey imponerar. Filmen blir en sorts saga eftersom den är berättad ur 14-årige Ellis (fyndet Tye Sheridan) perspektiv. White trash-miljöerna kring Mississippi-floden älskar jag förstås och filmens foto gör det inte svårare. Det är så skönt med en film som faktiskt bygger på ett originalmanus (av Nichols).

Before MidnightDon JonThe Summit

Before Midnight (Regi: Richard Linklater, Premiär: 19 september)
Äntligen är den här. Vissa har längtat länge. Själv såg jag de två första delarna (Before Sunrise och Before Sunset) för en vecka sen. Kanske är det därför som jag aldrig blir riktigt riktigt riktigt berörd, även om jag blir imponerad av Ethan Hawke och Julie Delpy och tycker filmen är hur bra och mysig som helst.

Don Jon (Regi: Joseph Gordon-Levitt, Premiär: 25 oktober)
Joseph Gordon-Levitts regidebut är en klart sevärd film som nånstans ändå kanske är en bagatell. JoGo spelar titelrollen som porrsurfberoende Don som först träffar ScarJo och sen Julianne Moore i sin önskan att förlora sig själv i något eller någon. Filmen känns bitvis som en skruvad SNL-sketch på repeat. Under sista tredjedelen byter den skepnad.

The Summit (Regi: Nick Ryan, Premiär: 1 november)
Historien som berättas i The Summit är fascinerande. 2008 dog 11 klättrare under 48 timmar när de försökte bestiga berget K2. Tyvärr är den här dokumentären taffligt gjort. Den är för lång, dåligt klippt med onödiga tidshopp och upprepningar à la amerikanska reklam-tv-filmer.

HotellThe GrandmasterAfter LuciaMig äger ingen
Hotell (Regi: Lisa Langseth, Premiär: 4 oktober)
Oj! Det här var utan tvekan filmdagarnas överraskning för min del. Det är dessutom den film som dröjt sig kvar mest så här några dagar efteråt. Det börjar med misär men precis när man tycker att man har fått nog så tar filmen en vändning som innefattar svärta, obevämligheter, humor och skratt. Alicia Vikander och David Dencik har redan sina Guldbaggenomineringar klara.

The Grandmaster (Regi: Wong Kar-wai, Premiär: 13 september)
Jag såg fram emot den här filmen med viss förväntan blandad en stor portion skepsis. WKW hade nämligen tidigare i och med Ashes of Time stått för ett episk misslyckande i martial arts-genren. Hur lyckades han nu? Ja, säg så här: trots skådisar som Tony Leung och Zhang Ziyi så byttes min förväntan ganska snart ut mot förfäran.

Smärtgränsen (After Lucia) (Regi: Michel Franco, Premiär: 13 september)
Under filmdagarna såg jag en del jobbiga filmer och kanske var här min smärtgräns nådd när det gäller misär. Trots ett starkt ämne och ett bra hantverk så blev jag aldrig riktigt berörd, i alla fall inte hjärtat, bara i hjärnan. Kanske bidrog en statisk betraktande Haneke-lik kamera och frånvaron av ljudspår till min relativa kallsinnighet. Ett mästerverk jämfört med The Grandmaster dock.

Mig äger ingen (Regi: Kjell-Åke Andersson, Premiär: 8 november)
En film gjord efter formuläret Svensk Film 1A. Det är inte en dålig film egentligen men för mig kändes den för konventionell och lite tråkig. Den överraskade inte alls, speciellt inte eftersom vi bara för några år sen sett i princip samma story i Svinalängorna. Jag gillade dock Mikael Persbrandt som alkad pappa samt Saga Samuelsson som spelade den tonåriga Lisa.

Arkiverad under Film Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Before Midnight but not Before September

8 juni, 2013 7 kommentarer

Before MidnightI den numera globala filmvärlden har det under den senaste tiden har det pratats vääääldigt mycket om Before Midnight, den tredje och avslutande delen i Richard Linklaters s.k. Before-trilogi. Eller ja, det kanske inte har pratats så mycket om den egentligen. Alla har mest sett fram emot den och alla har gjort sitt bästa för att undvika spoilers. Hur har det gått för Jesse och Céline? Alla vill veta men ingen vill veta innan de ser filmen. Under juni månad har den premiär… eller ja, det gäller inte Sverige. Här får den nämligen inte premiär förrän 20 september.

Jag skickade ut frågor till SF Bio och till distributören NonStop Entertainment för att få veta varför.

****

Här är först min konversation med SF Bio:

Jojjenito: Vi är förundrade över varför man (filmbolag/distributör) väljer att lägga den svenska premiären fyra månader efter resten av världen. Just Before Midnight känns som en omtalad film och en av de mest efterlängtade under senare år. När det gäller de riktigt stora blockbustrarna är det bättre ställt. Där kan vi t.o.m. ibland få filmerna nån vecka innan de öppnar i USA. När det gäller de ”mindre” filmerna verkar det dock fortfarande vara som förgjort.

SF Bio: Det finns många olika anledningar till vilket premiärdatum en film får. Det är främst filmbolagen som bestämmer när olika länder får visa deras filmer. Ofta vill de kolla hur filmen går i produktionslandet och något annat land först. Storfilmer (t.ex. James Bond och Harry Potter) bedöms som säkra kort och har därför ett datum för världs- eller europapremiär. När filmen väl får tillstånd att visas i Sverige måste biografägarna förhandla med filmbolagen om vem som har tillstånd att visa den. Därefter måste Statens Medieråd granska filmen för att den ska få en åldersgräns och visningstillstånd i Sverige.

Jojjenito: Att man vill kolla hur det går för en film i produktionslandet först, det kan jag förstå. Men man måste ju ändå visa lite fingertoppskänsla. När det gäller en helt ny okänd film, då finns det kanske en poäng. När det gäller en film som Before Midnight så är det ju en efterlängtad avslutning på en trilogi. Man måste veta att den kommer att gå bra (ett säkert kort). Det finns ingen som helst anledning att vänta med premiären i det fallet. Nu vet jag att det inte är ni (SF Bio) som har bestämt sig för detta men ni måste ju ändå hålla med i det här fallet och har ni inget inflytande alls?

SF Bio: Det är många faktorer som spelar in, ibland kan det rentutav vara så att Sverigepremiären ligger före många andra länder som i fallet med t.ex. The Hobbit och Iron Man 3. Det ska även passa in med andra premiärer då vi har ett begränsat antal salonger. Ibland kan en premiär senare/tidigareläggas om det finns många andra filmer på samma tema eller i samma genre.

Programläggningen för biograferna är en väldigt komplex process då vi visar över 300 filmer om året och samordnar schemat för över fyrtio biografer. Beslut om premiär tas i samråd med SF Bio och distributörerna och det är hemskt trist att du är besviken på premiärdatumet som blivit, men hoppas att du kan ha förståelse för biografbranchen och allt vad det innebär med att få såväl biografer och besökare som distributörer och filmbolag nöjda.

****

Jag fick även svar från NonStop Entertainment via Twitter.

NonStop Entertainment: Hej, väldigt kul att ni är så peppade på Before Midnight! Premiärdatum sätts i samarbete med biograferna där man tar hänsyn till en mängd faktorer som säsong (är folk lediga/hemma), vilka andra titlar som går (konkurrens) hur långt från ursprungslandets premiär man hamnar, när kan man få bäst pressgenomslag och framför allt när man tror den kan dra flest besökare. Lite oväntat så var varken Bara en natt (Before Sunrise) eller Bara en dag (Before Sunset) några större bioframgångar i Sverige och vi ville ge Before Midnight den allra bästa chansen att nå en så bred publik som möjligt och för en aningen vuxnare film som Before Midnight är höst mycket bättre än sommar. Förstår dock att det frestar på att vänta!

****

Vad har vi lärt oss av detta? Ja, kanske att nyckelorden i det hela förmodligen är ”när man tror den kan dra flest besökare” och ”en så bred publik som möjligt”. Det handlar som vanligt om pengar.

Vi har också lärt oss, eller åtminstone noterade jag det nu, att filmen kommer få behålla originaltiteln Before Midnight. De tidigare filmerna fick ju svenska titlar men Bara en eftermiddag kanske lät tråkigt? 😉 En annan sak jag lärt mig eller snarare insett är att jag faktiskt inte ens sett de två första filmerna, vilket kan tyckas märkligt med tanke på det här inlägget. Men det är principen jag är ute efter, hur det fungerar och hur filmbolag och distributörer tänker.

Arkiverad under Film, Funderingar, Kommande Tagged with