Zardoz

Titel: Zardoz
Regi: John Boorman
År: 1974
IMDb
| Filmtipset

Den här recensionen kunde först läsas på Filmsnack.se i december 2007. 

Ah, det var länge sen jag såg en så här dålig film. Det är nästan ofattbart vilken fantastiskt dålig soppa det är. Den är verkligen dålig på en astronomisk skala. Regissör är John Boorman som två år tidigare gjorde den suveräna Den sista färden. Just därför känns det som om fallet blir extra tungt för det här science fiction-flummet där vi ser Sean Connery springa omkring i röda hotpants. Connery spelar en man som tillhör en ras människor som odlats fram för att döda slöddret som befolkar en söndertrasad jord. De får från sin Gud, ett flygande stenhuvud vid namn Zardoz, lära sig att ”The gun is good, the penis is evil”. Connery lyckas sen ta sig in i det av ett kraftfält skyddade The Vortex som befolkas av en liten överklass med odödliga och uttråkade människor. Filmen Zardoz är definitionen på en kalkonfilm: den lyfter aldrig, den är inte ens i närheten av att lyfta, den börjar i botten och arbetar sig sen mer och mer neråt. Jag vet inte om den nånsin når botten, det känns som om den faller hela tiden. Framförallt är den urbota tråkig. Ibland kan gamla b-sci-fi vara åtminstone charmiga. Zardoz har ingen charm, bara sanslösa mängder med prettoflum helt utan styrfart. Ofattbart dåligt helt enkelt. Det kan bara bli en etta till denna KALKON utan motstycke.

The Host

Titel: The Host (Gwoemul)
Regi: Bong Joon-ho
År: 2006
IMDb
| Filmtipset

Den här recensionen kunde först läsas på Filmsnack.se i augusti 2007

Sista insatsen från Astoria-biografen Grand (i Stockholm) var att ha en liten skräcksommar. Kanske inte nåt program som fick mig att springa benen av mig, men jag passade på att se franska Ils och även den här sydkoreanska ”skräckisen”. Skräckisen inom citationstecken pga att The Host är en salig, och typiskt sydkoreansk, blandning av det mesta: skräck (javisst), action, thriller, komedi, familjedrama.

En familj, en far och en lite trög son (spelad av Babyface Song Kang-ho) med dotter, driver ett litet matstånd (där man bl a kan få en sorts torkad, grillad bläckfisk) vid floden Han som rinner genom Seoul. Ett muterat fiskmonster dyker upp, går bärsärk och tar med sig dottern. Resten av familjen, en bågskjutande dotter och en passivaggresiv son hjälper till att leta efter dottern som kanske lever, allt medan myndigheterna försöker förhindra att ett märkligt virus sprider sig.

En film som har det mesta tycker jag (inklusive kritik mot USA:s agerande i Irak). Det är en spretig blandning. Ibland kan det vara problem med filmer som inte känns speciellt fokuserade. The Host kommer dock undan med det. Eller ”kommer undan med det”?. Den är bra, helt enkelt. Man blandar komedi och drama med vild datoranimerad action, och det är bra hela tiden. Ibland stannar liksom filmen upp och tar en helt annan vändning än man räknat med. Hollywood-formeln, om den finns, har inte regissören Bong Joon-ho använt sig av. Det är svart humor blandat med tragedi och action.

På ett sätt är det, mitt i tragedin, en sorts må bra-film. Huvudpersonen, som jag ser Song Kang-hos rollfigur som, är en happy go lucky-snubbe som kommer igen på ett skönt sätt efter motgångar. Ja, jag förstår att det verkar spretigt, men på nåt sätt lyckas man få ihop en spännande, rolig och sorglig film. Precis som när jag såg Old Boy så känns det ibland som om filmmakarna är från en annan planet. Antar att planeten heter Sydkorea. Uppfriskande är det i vilket fall som helst. Jag gillar med andra ord den här filmen som satte färg på mitt gråmulna juli.

4/5

PS. Om man har sett några sydkoreanska filmer så vet man att det brukar regna i dem — och det gör det förstås i The Host också.