10 i topp: Filmer 2012

2012Som jag nämnde när jag gjorde min topp-10-lista över mina favoritböcker av Stephen King så fick lite blodad tand för just det här med listor. Även om jag har gjort listor tidigare så har jag varit lite skeptisk men nu mer eller mindre lovade jag att komma med årsbästalistor när det gäller filmer. Jag hade väl tänkt att komma med en lista med mina favoritfilmer från 2012 så småningom. Nu kommer den listan lite tidigare än planerat och det skyller jag på Fiffi och Henke som lurade med mig i detta listfrenzy.

Här nedan kommer alltså mina favoritfilmer från 2012. Men vänta nu? Vilket år gjordes en film egentligen? Det är en ganska klurig fråga. Ska man räkna med den första gången den visades, kanske på en ”obskyr” festival i Grekland? Eller ska man räkna med när den hade biopremiär i Sverige? Själv har jag kommit fram till att jag räknar med när den har sin biopremiär på en bredare skala världen över, och framförallt i Europa. Det må vara en ganska trubbig skala men den funkar. Om filmen i fråga har haft bred premiär (filmfestivaler borträknade) i fler än fem länder 2012 så är det en 2012-film.

Tillägg: Om den har blivit nominerad i nån kategori i Oscarsgalan så är det en 2012-film. Om den haft premiär i Sverige 2012 så räcker det för att göra det till en 2012-film.

****

10. Prometheus
Prometheus
Jag försökte se den här Alien-föreföljaren två gånger. Första gången gick min ena kontaktlins sönder. Den delades helt enkelt i två delar och föll ut ur ögat under förtexterna. Jag fick lämna salongen. Andra gången gick det bättre och jag sögs in totalt av filmen. Ni får plocka hur många löss ni vill, jag gillar Prometheus.

9. The Raid
Mad Dog
The Raid: Redemption, som den lite krystat egentligen heter, är helt galen martial arts som bara måste platsa på min lista. Förutom tokaction fick jag dessutom lära mig att indonesiska är ett vackert språk, en sorts blandning av spanska och thailändska.

8. Avalon
Avalon

Avalon är en den första svenska filmen på listan och jag har inte recenserat den än. Johannes Brost vann en Guldbagge för sin roll och det är han värd. Det är möjligt att filmen är en lite trött skildring av trötta män som försöker leva upp en sista gång men jag blev gripen av stämningen. Slutscenen med helt fantastisk musik av Johan Berthling and Andreas Söderström är trollbindande.

7. Snabba Cash II
Snabba Cash II
Här hittar vi den andra svenska filmen på listan. Precis som i Snabba Cash så är stämningen i filmen desperat. Faktum är att stämningen är än mer desperat i tvåan. Joel Kinnaman, Matias Varela och Fares Fares (of Zero Dark Thirty fame) imponerar.

6. Palme
Palme
Oavsett hur gammal man är eller vilken koppling man har till Olof Palme så tror jag dokumentären Palme är en film som man kommer att uppskatta. Det är en bild av hur Sverige såg ut under Palmes, och senare i filmen även min, uppväxt, samtidigt som det är en film om Palme själv.

5. The Master
The Master

The Master är en stor film. Den greppar över mycket och känns episk. Även rent tekniskt är det en stor film eftersom den är inspelad i 70 mm och oj vilken grej det hade varit att se den i det formatet. Nu var det vanlig 35 mm som gällde i Sverige men filmen är ändå förstås underbart vacker och förbryllande.

4. Sinister
Sinister

Jag tyckte det var en härlig känsla att se den här Sinister, och speciellt att se den på bio i en fullsatt salong där alla är på helspänn. Det var lite som att vara på tivoli och åka en superläskig berg-och-dal-bana. Bitvis hade jag rysningar i hela kroppen. Vissa scener är långa utdragna skräckuppvisningar.

3. Cloud Atlas
Cloud Atlas

Jag såg Cloud Atlas i torsdagskväll och den åker direkt in på topplistan. Hur den här filmen inte kunde få en Oscars-nominering i kategorin Bästa klippning är för mig ett mysterium. Cloud Atlas är en unik film. Det är sex filmer samtidigt men ändå en film. De tre timmarna flög fram.

2. Searching for Sugar Man
Sugar Man

Det har pratats väldigt mycket om den här filmen. För mig är det är inte en historia om Rodriguez utan en historia om hans historia ur andras synvinkel och då är det en fantastisk historia… värd en Oscar.

1. Zero Dark Thirty
Zero Dark Thirty
Det här är var min givna etta på listan och den hamnade även etta till slut (se varför i kommentarerna). Zero Dark Thirty är en film jag känner för att se om. Det är inte ofta det händer, kan jag säga. Om jag hade fått bestämma så hade den vunnit en Oscar för Bästa Film och Kathryn Bigelow hade vunnit Bästa Regi.

****

Några bubblare: Lawless, Killer Joe, Argo.

Vilka filmer har jag inte sett? Ja, här är några: Silver Linings Playbook, Weekend, Compliance, Les Misérables, Oslo 31 augusti, The Sessions, Amour, A Royal Affair. Det finns säkert fler och vilka dessa är hoppas jag bli påmind om i kommentarer till detta inlägg!

Vill ni ha en ännu mer nyanserad bild av 2012? Kolla in Henkes och Fiffis listor som publiceras samtidigt som min lista. Listigt, eller hur? Fler 2012-listor hittar du här: Movies – Noir, Flmr och Rörliga bilder och tryckta ord.

Filmspanar-tema: Barndom – tv-upplevelser från förr

VebisÅrets andra filmspanartema är Barndom och just den vinkling som jag bestämde mig för har jag snuddat vid förr. Det var i samband med ett tidigare tema, nämligen En film som jag ångrar att jag sett, då jag skrev om hur jag upplevde The Haunting så olika som barn och vuxen. Den här gången lämnar jag mitt vanliga format med först lite allmänt snack och sen fokus på en speciell film. Jag kör en lista à la Henke. Det blir en lista på tv-upplevelser från förr. Främst handlar det om tv-serier men det kommer slinka med en del filmer också. Gemensamt är dock att jag såg alla som barn framför teven och fick en upplevelsen som etsade sig kvar i minnet.

****

Chocky
Chocky var en brittisk sf-serie som jag har vaga minnesbilder av. Jag minns bara att jag var fascinerad och lite skrämd av den och att den handlade om en pojke som blev besatt av en utomjordisk varelse. Haha, ja, och den där vinjetten är ju lite obehaglig faktiskt. Lite research visade att serien bygger på en sf-historia av John Wyndham och att det gjordes tre serier under 80-talet: Chocky, Chocky’s Children and Chocky’s Challenge. Och vet ni vad? Det planeras en ny filmversion med Steven Spielberg som regissör.

Det var en gång (Il était une fois…)
Den här tecknade serien är det kanske fler som kommer ihåg. I efterhand har jag förstått att det är ett franskt original men det är ju sånt som man inte tänker på som barn. Jag minns att det fanns olika upplagor av serien. Först en från stenåldern, sen en framtidsversion i rymden och så en som utspelades inne i människokroppen. Härlig fantasi, lärorikt och vilken musiken av Bach i den första vinjetten (jag var helt besatt av den där musiken minns jag nu)!

Flykten från New York (Escape from New York)
Oj, den här filmen har jag inte vågat se om eftersom jag är livrädd att den ska blekna rejält. Jag såg den ensam hemma en kväll när mina föräldrar var på nån fest och det var nog det bästa jag nånsin hade sett. Snake Plissken!

Lace
Vet ni vad? Vi kastar in en överraskning här också. Eller? Lace var en sån där klassisk miniserie som man gjorde på 80-talet. Den utspelas under en ganska lång tidsperiod, innehåller mysterium och är proppfull med romantik, främst i form av en arabisk prins. Haha, underbart. Nedan hittar ni en sanslös trailer, kolla in den!

Sinkadus
Första svenska serien på listan. Jag minns i princip ingenting från den förutom att jag gillade titeln (Sinkadus!) och så var Mona Seilitz med. Research visade att Sinkadus var en uppföljare till en tidigare serie, Ärliga blå ögon, som jag har ännu vagare minnen av men jag minns att mina föräldrar gillade den. Kolla nu in detta underbara klipp på inledningen av ett Sinkadus-avsnitt inklusive en introduktion av hallåan Arne Weise.

Dubbelstötarna
Vi kör ytterligare en svensk kriminalare med radarparet, studierektorn (Björn Gustafson som alltid cyklar) och läkaren (Frej Lindqvist), som ska råna en bank tillsammans. Jag minns serien som både spännande och rolig. Skulle den hålla idag? Ja, klippet nedan kanske ger svaret.

En härlig tid (The Wonder Years)
En mysig och supernostalgisk serie. När Fred Savage, i huvudrollen, blev äldre tappade jag nog intresset har jag för mig. Det var liksom inte samma mysiga känsla längre. Kolla in seriens vinjett för att få en känsla av stämningen. Savages syrra i serien spelas av Olivia d’Abo vars pappa är kusin med Maryam d’Abo som spelade Bondbrud i The Living Daylights, så nu vet ni det. 😉

Fripassageraren (Blindpassasjer)
På förra filmspanarträffen pratade vi lite om gamla tv-serier eller filmer som man såg som barn och bara vet att man gillade. Man kanske inte minns namnet på dem och man kanske inte minns så många detaljer men ändå minns man dem tydligt. Den norska sf-serien Fripassageraren var en sådan för mig. Jag minns några scener som skrämde mig, en med en bonde (?) med ett helt blankt ansikte utan några drag på en okänd planet och så en scen med avfallskvarn med ett läskigt ljud. Några googlingar senare visste jag serien hette. Blindpassasjer heter den i original.

All Summer In A Day
På ovan nämnda filmspanarträff nämndes en annan sådan serie. Det skulle vara en science fiction-historia om en framtid där det regnar hela tiden. Vi träffar några barn som är inomhus och det bara regnar och regnar. En flicka ritar dock en sol. Och så plötsligt kommer solen fram för en kort stund och barnen springer ut och njuter och leker. Det ringde en klocka för mig direkt. Det här hade jag sett och gillat. Google är bra att ha. Det handlar om kortfilmen All Summer In A Day som bygger på en korthistoria med samma namn av Ray Bradbury. Hela filmen finns på YouTube!

V
Vi avslutar som sig bör med 80-talsseriernas 80-talsserie för min del. Härlig 80-talskänsla och dessutom science fiction. Det kan inte bli bättre. Det här var årets snackis. Klassiska scener: första gången vi får se en ödlas rätta ansikte bakom människomasken + när Diana slukar en hamster hel + när människoödlebebisen föds och räcker ut tungan. Jag minns också att det var en del rabalder kring seriens avslutning, nånting med att de sista delarna slogs ihop till en enda där en massa hade klippts bort. Och var det inte snack om att barn inte skulle få se den då den var för läskig och våldsam också?

****

Några andra klassiker som jag funderade på, eller som jag blev påmind om i kommentarerna nedan, men som hamnade utanför listan:

The Incredible Hulk
Professor Balthazar
Röd snö
Ålder okänd
Tillbaka till Eden (Return to Eden)
Automan
Det stora skogsäventyret (Brendon Chase)
Pojken med guldbyxorna
Shogun
Törnfåglarna (The Thorn Birds)
Den osynlige mannen (The Invisible Man)
Vilse i pannkakan (uh-uh, burr, storpotäten)
Apkungen/Kung Markatta
Bröderna Dal och professor Drövels hemlighet
Knight Rider
Doktor Snuggles
Familjen Macahan
Lilla huset på prärien

****

Minns mina filmspanarkompisar sin barndom i ett nostalgiskt skimmer eller hade de en tuff uppväxt? Kolla in här:

Rörliga bilder och tryckta ord
Moving Landscapes
Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Fiffis filmtajm
Filmparadiset
Mode + Film
Addepladde
ExceptFear
Filmitch
Flmr

10 i topp: Stephen King

Filmitch postade en lista med sina tio favoritböcker av Stephen King och Sofia var inte långsam att haka på. Jag kunde inte heller låta bli att göra min egen lista trots att jag inte är så förtjust i att sätta ihop listor. Men jag vet att andra gillar det så here we go. Jag försökte att inte titta för noga på Filmitch och Sofias listor för undvika att bli påverkad. Jag kommer fuska en hel del också eftersom det är jag själv som bestämmer reglerna. 😉

****


10. The Dead Zone, Christine & Firestarter
Dessa tre böcker var de första av King som jag läste. Jag kan faktiskt inte minnas vilken som var den allra första men jag minns att jag fullkomligt älskade Kings stil och jag var fast. Jag minns fortfarande en hel del scener ur alla tre som om jag hade läst dem igår. Jag klumpar ihop alla tre på tionde plats.


9. Dolores Claiborne & Rose Madder
På plats nio placerar jag Kings kvinnoböcker som jag gillade skarpt. Dolores Claiborne har kommit som en bra film med King-bekantingen Kathy Bates i huvudrollen. Det finns en del till i ”kvinnotrilogin”, nämligen Gerald’s Game som var den första King-bok (och bok överhuvudtaget) som jag läste på engelska och tyckte var astråkig. Nån som kan svara på om det berodde på att den faktiskt är seg eller om det var engelskan som gjorde det? Numera läser jag alla King-böcker på engelska utan undantag.


8. The Drawing of the Three & The Waste Lands
The Dark Tower är en helt sagolik fantasyserie som spänner över sju delar och dessutom vävs in i många av Kings andra böcker. Det är ett sant nöje att läsa DT-böckerna samt att hitta DT-referenser i andra böcker. Jag är en sann DT-junkie. Efter den något torra första delen The Gunslinger var det del två och tre som drog in mig fullkomligt och gjorde mig beroende. Det är med skräckblandat förtjusning som jag ser fram emot en kommande filmatisering. Tyvärr är det vaniljregissören Ron Howard som ska styra DT-skutan.


7. The Shining
King själv hatar Kubricks filmatisering. Eller ja, jag tror faktiskt han gillar den (den är med i Danse Macabre som en favoritfilm) men han tycker inte filmen riktigt är samma historia som boken är. Ett av Kings klagomål är att Jack Torrance (Jack Nicholson) är galen från början. I boken ska det enligt King mer handla om en gradvis förändring. Tyvärr gjorde King en egen fullkomligt usel tv-version som är mer trogen boken. Men det betyder alltså inte att det är en bättre film. Åh nej, det är precis tvärtom. Boken däremot är kanon och en favorit.


6. The Green Mile
The Green Mile är med på listan eftersom det var en av böckerna som fick mig tillbaka in i Kings värld. När jag läste den hade jag haft ett längre King-uppehåll under mina universitetsstudier men då jag fick The Green Mile i min hand insåg jag att King är en rackare på det han gör: att skriva historier som verkligen får en att känna för karaktärerna och leva sig in i miljöerna.


5. The Talisman
Det här är en fantasyfavorit som King skrev tillsammans med Peter Straub. Det är fascinerande parallellvärldar som målas upp och boken är en spännande roadmovie med en vackert skildrad vänskap. Dessutom är det här en av få böcker som har fått mig att gråta. Ni som läst boken vet vad jag syftar på för avsnitt. Varg!


4. The Long Walk
En gastkramande thriller om en förrädisk gångtävling där deltagarna ska gå i en viss hastighet så länge de kan. Går de för långsamt blir de skjutna. Det kan bara finnas en segrare. En sjukt obehaglig stämning. Boken är lite av en kusin till The Running Man som det ju blivit film av (och så nämner jag inte ens Battle Royale eller The Hunger Games). Jag väntar på Michael Hanekes filmatisering av The Long Walk med Andrew Garfield i huvudrollen. Fast jag läste hos Rörliga bilder och tryckta ord att det är Frank Darabont som filmrättigheterna och det låter ju också bra. Både The Running Man och The Long Walk skrevs av King under pseudonymen Richard Bachman.


3. The Stand
Jag gillar postapokalyptiska historier och The Stand är inget undantag. Det är en fascinerande historia där vi får följa en grupp överlevande efter att en förkylning som inte går över utan istället blir dödlig har slagit ut större delen av jordens befolkning. I USA delas de som klarat sig upp i två grupper där den onda fraktionen leds av Kings eviga skurk The Walkin’ Dude aka Randall Flagg. En episk historia som ändå fokuserar på det mänskliga.


2. Wizard and Glass
Den fjärde delen i The Dark Tower-eposet är min favorit i serien.  Den var efterlängtad, det gick sex år mellan den tredje och fjärde delen, men den som väntar på nåt gott. I Wizard and Glass får vi träffa Roland som ung och nykläckt revolverman när han skickas iväg långt bort från hemmet i Gilead till en avlägsen del av Mid-World. Här kommer en romantisk, sorglig och tragisk kärlekshistoria att utspela sig då Roland träffar Susan. Jag köpte en specialutgåva av boken med finfina annorlunda illustrationer av Dave McKean.


1. It
Etta på min lista blir Kings tegelsten på över tusen sidor som verkligen har… det (ehe). I Derry härjar Det i clownen Snåljåps skepnad, först på 50-talet då de sju i The Losers Club träffas första gången och sen på 80-talet då ”förlorarna” blir tvungna att möta sin värsta innersta skräck igen (det är nämligen så Det ger sig till känna). Just nu läser jag Kings senaste 11/22/63 och det är mycket trevligt men lite obehagligt att återigen lära känna Derry och några av dess innevånare igen.

****

Efter att ha gjort den här listan så har jag fått lite blodad tand så jag nog lova att det kommer listor med mina favoritfilmer från olika år. Jag börjar med 2000-2011. Men det kan dröja ett tag då diverse andra projekt ligger i pipen.