Possessor (2020)
22 februari, 2023 6 kommentarer
Äpplet faller inte långt från trädet. Sådan far, sådan son skulle man också kunna uttrycka det. David Cronenbergs son Brandon verkar nämligen gå i sin fars filmiska fotspår. Possessor inleds omedelbart med (o)behaglig body horror. En perfekt castad Andrea Riseborough spelar Vos, en lönnmördare som tar över andra personers kroppar för att utföra mordet. När mordet är genomfört tvingar hon den övertagna personen att skjuta sig själv. Det perfekta mordet typ.
Att ta över andra personers kroppar tar dock på de mentala krafterna. Vos kan knappt leva ett normalt liv med sin familj, som inte har en aning om vad hon sysslar med när hon är på ”tjänsteresa”. Vos får svårare och svårare att hitta sin egen identitet.
Filmen påminner mig om Inception, Strange Days, Source Code och pappa Cronenbergs eXistenZ. Jag känner även lite The Neon Demon-vibbar. Apropå eXistenZ så är Jennifer Jason Leigh med och spelar Vos chef. Possessor är en iskall, steril film. En stilistiskt fulländad psykologisk thriller med ultravåldsinslag som tog sig in under skinnet på mig.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Usch då. Verkar äckligt.
Äckligt bra!
Hmm, betyget lovar ändå lite gott. Nu är kanske inte body horror-Cronenberg min favorit, men jag måste väl ändå försöka mig på en av grabbens filmer också
Jo, helt klart värd att se. I klass med far sin, om man nu gillar Davids filmer.
Gillar iofs Cronenberg o som du skrev faller inte äpplet långt från trädet. I det här fallet tänkte jag på filmens kyla vilket gjorde att jag brydde mig inte ett dyft om hur det skulle gå fanns liksom ingen att heja på. Premissen är däremot top-notch
Filmen är iskall, steril, som jag skriver. Där håller jag med dig. Men för mig bidrog det positivt snarare än negativt. Inte så att jag brydde mig om rollfigurerna mer men det var nåt med stämningen som jag fann lockande.