The Nightingale (2018)
19 februari, 2023 4 kommentarer
Inledningsvis tänker jag: oj, The Nightingale blir en jobbig film att ta sig igenom. Den kvinnliga huvudpersonen Clare (Aisling Franciosi) befinner sig i en olösbar situation, totalt utlämnad på en ö och straffkoloni bland kåta soldater och en mördad familj. Det är genommörkt det här. Patriarkatets onda sida. Ja, eller patriarkatet är ont i sig kanske? Manlig ilska och aggressivitet som leder till våld. Är det inbyggt på nåt sätt sen stenåldern? Filmen påminner mig lite om Jungfrukällan. Vedervärdiga våldsdåd begås och det ska utkrävas hämnd. Clare är den som ska hämnas i det här fallet. Hon får hjälp av en guide från ursprungsbefolkningen som hon behandlar rasistiskt, som en lägre stående varelse. Plötsligt är hon i ”förarsätet”. Efter en tid inser de dock att de har mer gemensamt än de har olikheter. Ja, filmen var jobbig att ta sig igenom men slutet var väldigt fint och jag fick mycket att tänka på efter titten. En stark film av Jennifer Kent, regissören till The Babadook.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Föredrar utan att tveka The Babadook — jag hade svårt att bli engagerad i den här historien. Men för all del, en lite ovanlig kvinnlig-hämnar-rulle
Jag såg The Babadook på en katastrofvisning vilket kanske drog ned betyget en aning på den.
Jag kan tänka mig att det är en film som är lite känslig för sådana störningar
Nja, det är ju en skräckfilm (of sorts) så kanske mindre känslig än andra genrer. Det är snarare jag som är känslig. 🙂