Belle de jour (1967)
12 januari, 2022 6 kommentarer
Under fyra onsdagar framöver blir det ytterligare ett litet regissörstema. Den här gången kommer det att handla om spanjoren och surrealisten Luis Buñuel. Först ut är Belle de jour (eller Dagfjärilen på svenska) och min korta preblogg-text om den skrevs i maj 2008. Jag funderar även på om jag kanske borde passa på att förstagångstitta på Un chien andalou och L’âge d’or, Buñuels två första filmer och även samarbeten med Salvador Dalí. Ja, så får det bli!
Dagfjärilen är den första filmen i fyrklövern med filmer av Luis Buñuel som SVT visade nyligen. Undersköna Catherine Deneuve spelar Séverine som börjar jobba på bordell för att uppfylla sina sexuella fantasier (eller kanske för att komma över sina sexuella problem hon har med sin helyllemake). Det är en skön fransk stämning men det blir aldrig riktigt bra ändå. Det är så där ibland i franska filmer: mysigt men lite snackigt utan att det riktigt tar fart. Nu är väl kanske just det här mer av en Buñuel-film än en fransk film. Det som sticker ut är en del drömscener och surrealistiska sekvenser. Mmm, som sagt, det är sköna franska miljöer och en Deneuve som passar perfekt i rollen men jag får aldrig riktigt grepp om filmen. Även om de inte är många eller så långa så är det drömsekvenserna som ger filmen godkänt.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Det kan ha varit du som tipsade mig om denna film! Men vem vet, jag känner en handfull filmintresserade personer som lystrar till namnet Johan… 🙂
Jag fann den fascinerande mest för att den var så svår att förstå sig på. Jag jämför den med en lök men många lager… Blev samma betyg i alla fall, 3/5:
https://fripp21.blogspot.com/2015/08/belle-de-jour-1967.html
Jo, jag var tydligen också något konfunderad över filmen. Lökliknelsen får mig att tänka på om det blev dammigt i rummet. Vilket det inte blev.
När jag läser din text och kommentarerna så står det väl klart att det är Filmitch-Johan som är tipsaren.
Mmmm, en text från den tiden när det var minst sagt full rulle på bloggkommentarerna 🙂 Lite magsurare än du men vi har en gemensam uppskattning om Deneuve i alla fall
Haha, ja, det var tider det! 😉
Var ett tag sedan jag såg den men gillade den. Vill minnas att de plingade klockorna markerar att det är Séverine som drömmer vilket om jag minns rätt gör slutet tvetydigt.
Plingande klockor. Det känns som att det har använts i andra filmer för att markera drömmar.