The X-Files (1998)
3 september, 2021 4 kommentarer
Av nån anledning var jag inget jättefan av Arkiv X (ja, eller The X-Files som ju serien hette i original). Jag borde ha varit ett jättefan då det känns som att serien är gjord för mig. Mystiska fenomen, science fiction, konspirationer, etc, det är ju mumma. Troligen hände det mycket annat i mitt liv när serien gick så jag kanske missade tåget. Å andra sidan skriver jag nedan att jag verkligen gillade Arkiv X så jag kanske minns fel. Det jag minns kanske är att jag slutade titta och då är det den känslan som finns kvar. Min preblogg-text om filmen The X-Files skrevs i september 2003.
FBI-agenterna Mulder och Scully försöker bevisa konspiration på hög nivå som handlar om att rymdvarelser vill kolonisera jorden.
Jag gillade Arkiv X när den gick som tv-serie. Den kanske går fortfarande men jag tittar inte nu. Jag tyckte den var perfekt som serie. Ingen egentlig action behövdes utan det var mer mystiskt och lite kvasivetenskap samt rolig dialog mellan Mulder och Scully. Ofta var M och S på gränsen att lyckas bevisa nån sorts konspiration men i slutändan försvann bevis eller så dog nåt vittne och så var det bara att börja om från början. Jag gillade det konceptet på nåt sätt. Nu skulle det göras film och då ska det vara lite mer storslaghet (tydligen), vilket gör att känslan från tv-serien försvann en del. Men jag tycker ändå de har lyckats ganska så bra. Samspelet mellan Duchovny och Anderson är bra och precis som i serien så är de hela tiden på vippen att bevisa något, hitta nåt avgörande bevis, men konspiratörerna hinner alltid undan. Jag gillade Martin Landau som dök som paranoid konspirationsteoretiker. Det var kul att se denne hjälte från kultserien Månbas Alpha (oj, oj, det är en gammal favorit).
Filmen var lite uppbyggd på att man redan känner till personerna från tv-serien. Dessa dyker liksom upp och då antas man tänka ”Aha, där är ju han. Ok, då blir det spännande”. Om man inte sett serien så funkar detta nog inte så bra, tror jag. Mitt betyg till filmen blir precis godkänt men det är ingen höjdare. 3/5.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Att serien inte funkande för många var nog för att den var en så tydlig rip-off av framgångsrika filmer. Ett avsnitt var ”Omen”, ett annat ”Humungus” osv, och originalen var såklart alltid bättre. FIlmen var dessutom ett antiklimax. Förutom några filmiska sekvenser i fjärilshuset fanns det inte mycket till feature prime images. Den var som ett genomsnittligt tv-avsnitt. Även om sanningen fortfarande fanns därute när filmen gjordes, fick vi inte reda på något om den.
Hm, mitt intryck är snarare att väldigt många gillade serien när det begav sig. Den var ju rejält hajpad. Misstaget seriemakarna gjorde var nog att dra ut på den för länge och då tappade nog en del intresset (inklusive jag själv).
Huruvida du gillade serien eller inte kanske hänger på att den faktiskt oftast var riktigt bra fram till denna första film men sedan gick ned sig successivt? Jag är också svag för denna film. Den andra suger dock…något onämnbart 🙂
Jo, jag gillade ju absolut serien men tappade intresset av nån anledning där under de sista säsongerna som jag inte ens såg. Men det här var ju på linjär-tv:ns tid så det var ju lite bökigare att följa serier då. Kanske spelade jag innebandy just de kvällar som den visades eller nåt sånt? Jag minns inte.