True Romance (1993)
30 maj, 2021 8 kommentarer
Jag kollar in skådislistan till True Romance och häpnas över hur många kända skådisar man har lyckats trycka in i en film: Christian Slater, Patricia Arquette, Dennis Hopper, Val Kilmer, Gary Oldman, Brad Pitt, Christopher Walken, Samuel L Jackson, James Gandolfini, Tom Sizemore och Chris Penn för att nämna elva. Min preblogg-text om True Romance skrevs i juli 2003.
Jaha, roadie (min kommentar: en gammal filmforumkompis) har ju redan skrivit om handlingen så då kan ju jag gå direkt på omdömet. Hmm, jag vet inte, jag kanske inte var på humör men jag blev lite illa berörd av våldet som förekom. Speciellt när Clarence dödar hallicken Drexl (skönt spelad av favoriten Gary Oldman) och Alabama börjar gråta för att hon tyckte det var romantiskt. Hur kul är det att ha en man som är mördare?! Det känns inte romantiskt i alla fall. Men, men, hon var väl funtat så och det är ju en sån typ av film där våldet är realistiskt men ändå på skoj på nåt sätt.
Jag älskar Pulp Fiction. Kanske om Tarantino även gjort True Romance (min kommentar: regisserat alltså, inte bara skrivit manus) hade den varit bättre. Jag vet inte. Jag hörde att Tarantinos originalmanus är skrivet på samma sätt som Pulp Fiction, dvs med tidsomkastningar osv. Jag undrar om den hade funkat bättre då? Hur som helst valde regissören Tony Scott att berätta med en normal tidslinje. Det funkade ju också förstås.
Det var nåt som gjorde att jag inte blev helt engagerad av filmen. Det kan ha varit Christian Slater. Jag tyckte inte han var helt cool (min kommentar: nähä, men halvt kanske?). Det fanns några underbara scener förstås. Först och främst, som alla verkar tycka, är det Walken och Hopper som snackar om sicilianare. Hoppers monolog är bland det bästa man kan se och höra. Helt otroligt. Det höjer nästan filmen till en fyra men mitt betyg blir ändå 3+/5. Även scenen i hissen på väg upp till filmproducentens hotellrum var kul.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Haha, och jag som tror att jag gillar True Romance bättre för att det är någon annan som gör ett Tarantino-manus 😀
Haha, givetvis. Jag kommer att tänka på Natural Born Killers (”story by QT”) som ju Oliver Stone regisserade vilket säkert gjorde att den blev helt annorlunda än om Tarantino gjort det.
Underbar film. Skådespelarlistan är sannerligen imponerande!
Tarantinos manus hanterades med finess av Tony Scott. Jag tror att filmen funkar så bra just för att Scott valde att inte inkludera tidshoppen som Quentin tänkt sig, vilket han, QT, också håller med om på den ”audio commentary” på filmen som jag lyssnat på. Tony Scott skrev för övrigt om slutet också, ytterligare en sak som förbättrade filmen, och QT höll med där också.
Min hyllning, vilken också är en återanvändning av en tidigare text (före bloggens era):
https://fripp21.blogspot.com/2010/04/true-romance-1993.html
Oj! Jag undrar om jag inte såg 10 år för sent. Om jag sett den då när den kom kanske jag upplevt den annorlunda.
Håller med Henke här gillar filmen skarpt. Brutal film men bra. Fighten mellan Alabama och Gandolfini är makalös. Jag upptäckte Chris Isaac iom låten Two hearts som var med i filmen alltid en bonus.
Hmm, jag var av nån anledning extra känslig för våld på film just vid den här tiden så det var nog därför jag inte vajbade helt med filmen.
Lustigt. Jag trodde alla upptäckte Chris Isaac via ”Wicked Game” och Wild at Heart (en liknande film för övrigt).
Wicked game var ok men det var Two Hearts som gjorde att jag fastnade för honom.
Ska jag vara ärlig så är ”Wicked Game” den enda låt med Isaac jag har hört.