Det blåser upp en vind (2013)
4 januari, 2015 9 kommentarer
Jag och min torsdagsbiokompis Anders gick i våras och såg Hayao Miyazakis sista (?) film Det blåser upp en vind. Jag, som man väl ändå får säga är ett ganska stort fan av anime i allmänhet och Miyazki i synnerhet, såg givetvis fram emot filmen. Tyvärr levererade den inte. Jag fann filmen tråkig och förvånansvärt oengagerande. Kanske var det det faktum att filmen bygger på verkliga händelser, att det den här gången inte var en fantastisk film, som ställde till det? Jag vet inte. Jag försöker komma på om det finns någon Miyazki-film som inte har de där övernaturliga sagoelementen och jag kommer bara på en: Slottet i Cagliostro, och den är jag inte heller speciellt förtjust i (fast det var ju å andra sidan Miyazkis filmdebut).
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Vad lustigt. När jag såg Eldflugornas grav härom dagen slogs jag av likheterna mellan den och Det blåser upp en vind. En liknande känsla, flygplansscenerna som påminner väldigt mycket om varandra och – såklart – klumpen i magen (min alltså) som inföll sig i båda. Jag tänkte att du måste ha gillat Det blåser upp en vind. Så gjorde du inte det, inte så mycket. Det förvånar mig litegrann.
Eller mindre lustigt. 😉 Det förvånade mig också en hel del att jag inte gillade den. Men för mig föll filmen platt. Blev inte blown away om man säger så. Nej, det var stiltje.
Jag håller med om att den är tråkig. Förstår inte hyllningarna som den fått, helt klart en av Miyazakis sämsta i mina ögon.
Japp, för mig är det också en av hans minst bra filmer. Visst, en hel del snygga plan men historien var tråkig.
Där ser man, jag tyckte att den både var bra och intressant. Men jag var väl iofs inställd på att det skulle vara en mer realistiskt Miyazaki. Omtitt?
Om du frågar om jag vill se om den så är svaret: nej, det tror jag inte. Om du frågar om jag skrev texten efter en omtitt så är svaret: nej, jag har bara sett den en gång.
Jag menade om det kanske skulle kunna ligga en omtitt i den berömda pajpen 🙂 Men nu slipper jag ju undra
👍
Pingback: Kaze tachinu (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord