Hotell
3 oktober, 2013 18 kommentarer
Titel: Hotell
Regi: Lisa Langseth
År: 2013
IMDb | Filmtipset
På Malmö Filmdagar såg Henke och Fiffi den här filmen dagen före jag skulle se den. Eller, jag hade faktiskt inte bestämt att jag skulle se den, men så hyllade båda två den. Henke hyllar en svensk film, det här måste vara nåt speciellt!? Då var det bestämt, morgonfilmen under den sista dagen av Filmdagarna blev Hotell.
Jag hade inte hört talas om filmen överhuvudtaget. Jag visste att Alicia Vikander hade huvudrollen och att Lisa Langseth regisserat. De både hade samarbetat tidigare i Till det som är vackert, som jag inte hade sett eller varit sugen på att se. Det jag hörde om Hotell var att den tydligen skulle vara rolig, kanske inte en ren komedi men i alla fylld med en hel del humor. Skönt tänkte jag eftersom en hel del av filmerna under Filmdagarna var fyllda med misär. Hur började Hotell? Jo, med misär de första 20 minuterna! Vad är detta? Jag orkar inte tänkte jag.
Alicia Vikander spelar Erika som tillsammans med pojkvännen (Simon J. Berger) väntar sitt första barn. Födseln går dock inte som planerat och Erika går in i en djup depression. Hon hamnar till slut i en terapigrupp tillsammans med andra med olika typer av problem med livet. Hon är till en början en passiv betraktare, sitter bara med. Än så länge är filmen mest jobbig och jag tycker inte den är speciellt bra. Fast Alicia är bra från början. Snart tar dock filmen en vändning som jag inte riktigt hade väntat mig. Och det är här humor, livsglädje, skruvighet, finstämdhet, obekvämligheter och andra trevliga saker kommer in i bilden.
Jag blev helt såld på filmen. Den balanserar det svartaste drama med varm humor på ett underbart sätt. Filmen ryggar inte för det jobbiga men visar samtidigt att om man hjälps åt, om människor hjälps åt, så kan vi få ordning på vår tillvaro. En sak man kan göra är t ex att åka iväg till några random hotell, boka konferensrum och hålla egna terapisessioner där man utforskar sin smärta, både den psykiska och den fysiska (*host*David Dencik*host*).
Skådisarna i terapigruppen (Alicia, David, Mira Eklund, Henrik Norlén och Anna Bjelkerud) är samtliga strålande. Dencik kanske är den som är roligast men faktum är att alla i gruppen får ungefär lika mycket tid och scener att jobba med. I fokus i slutändan är ju Erika men jag tyckte det var bra att alla ”fick vara med”.
Jag pratade lite om balansen mellan humor och allvar. Ett exempel på det är en sekvens då Henrik Norléns rollfigur råkat ut för en rejäl kris en bit in i filmen. Han flyr ut från hotellet, ut på en parkeringsplats. Efter sig har han David och Mira som försöker fånga in honom. Norlén springer upp för en berghäll men halkar och ramlar. Han skriker ut av smärta och det ser ut som att han har gjort sig illa i handen. Men se, han spelar bara för att lura David och Mira så han kan smita igen. Jag kunde inte låta bli att tänka på en liknande scen från Office Space där Michael sliter sig från Peter och Samir för att fortsätta slå ihjäl den förbannade printern.
I Kinos podcast från Filmdagarna nämnde Roger Wilson att han under filmen, som han gillade, inte kunde låta bli att tänka på hur den amerikanska remaken skulle bli. Han såg den redan framför sig. Adam Sandler tillsammans med några andra invaderar ett hotell och tar ett konferensrum i besittning för terapisessioner. Ja, det är inte omöjligt att det blir en remake. Filmens idé är så bra. Min uppmaning, min starka uppmaning, är dock att absolut inte vänta på nån remake utan se Hotell omedelbums på bio.
4/5
Det är fler som checkat in Hotell idag, och Har du inte sett den? har redan checkat ut. Klicka er dit och kolla vad de tycker.
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (Henke gästar)
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Hotell (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord
Pingback: HOTELL
Ja visst, den är ju strålande härlig. Hoppas att den nu bara får den publik den förtjänar.
Under beskrivning av dina känslor från inledningen av filmen. Jag hade samma mentala resa. ”Nej, misär! Vänta nu. Vad är detta? Hahaha, det är ju bra!”
Jag påmindes lite om Elling. Har du sett den?
Ja, filmen var verkligen en resa. Jag kunde liksom inte fatta vad ni menade när ni sa att det var en komedi också, inte bara ångestdrama. I början är det ju liksom bara ångestdrama.
Nej, jag har inte sett Elling.
En remake? Hahaha, jagemendetärjusjälvklart. Solklart. Givetvis kommer detta manus att säljas till Hollywood och jag hoppas Lisa säljer det SVINDYRT!!! 🙂
Ja, jag tror inte det är så långsökt faktiskt. Det kan hända, och om jag tolkar dig rätt så tror du det också… eller inte alls. 😉
Jo, jag tror absolut att det blir en remake. Var jag luddig? 😉
Nej, du var bara så överdrivet positiv och på att jag trodde du var ironisk. 🙂
Jag är väl aldrig ironisk *blink blink*? 😉
Nej, men alla andra är det, så det är liksom defaultläget. 🙂
Haha, undrar om din bild kommer att locka eller avskräcka potentiella tittare 😀 En remake kanske det kommer att bli, men frågan är om det går att återskapa den där balansen. Castingen kommer att behöva vägas på guldvåg. Och nej, i det sammanhanget finns inte en chans att Sandler skulle passa in…
Punch drunk love?
Ja, jag tror Henke har en poäng här. Sandler är bra i Punch-Drunk Love, så om det görs en Hotell-remake (med ett l) med en vettig regissör som kan hantera Sandler så kan det faktiskt bli bra.
Mmmm, kan ha lite svårt att bedöma det eftersom jag inte gillade PDL. Risken skulle möjligen vara att Sandler ger helt fel vibbar även om han nu skulle råka göra ett ok jobb i en sådan remake. Jag känner mig ändå väligt tveksam om han skulle klara av Davids balansakt…
Jag såg iofs Sandler i Alicias roll, och att de ändrat storyn ganska rejält, hollywoodifierat ganska mycket. Fast iofs om nån som PTA ger sig an det hela, ja, då kan det bli riktigt bra. Men du är inte så förtjust i PTA får jag för mig?
Hmm, jag ser Alicias roll så tajt knuten till just moderskap, att den konflikten är så central för hela filmen, att jag hade svårt att föreställa mig en man i samma roll. Mja, ambivalent till PTA kanske jag bör säga. Men inte helt säker på att han skulle kunna föra in det humoristiska elementet… Han känns inte så putslustig.
När jag ser ”remaken” framför mig så är det mer eller mindre bara idén som är kvar. Några med psykiska problem åker till hotell, bokar konferensrum och har egna terapisessioner. Med Sandler som nån sorts informell ledare av gruppen. Vad han har för psykiska problem är oklart för mig. Han har ju redan varit arg…
Hahaha, ja, det kan man undra. 🙂 Jag ville inte ta standardbilden på Alicia, den där bilden som förmedlar vanlig svensk ångestfilm. Jag ville ha en bild som var udda, som visade att det var en mer crazy film.