Hitchcock
13 februari, 2013 38 kommentarer
Titel: Hitchcock
Regi: Sacha Gervasi
År: 2012
IMDb | Filmtipset
Den här månadens Filmspanarhäng inleddes med nåt otäckt. Innan vi skulle se biografifilmen Hitchcock om The Master of Suspense så fikade vi. Jag beställde en capuccino och en vaniljsemla. Jag fick inte en vaniljsemla. Jag fick en wienersemla och det var en grotesk sak. Ett frasigt sött och platt wienerbröd utan gott gult klegg med tre liter grädde till. Givetvis knöt jag näven i fickan och tuggade i mig styggelsen.
Efter denna skräckupplevelse blev det trevligare… ja, fast först stannade vi alltså till på en biograf och såg månadens film som visade sig vara en ganska otäck upplevelse det med, fast på fel sätt.
När man gör biografifilmer kan man göra på lite olika sätt. Ett sätt är att berätta hela historien, i princip från början till slut, som i t ex Walk the Line där större delen av Johnny Cashs liv skildras. Eller så kan man välja ett speciellt litet avsnitt som man fokuserar på som t ex i Lincoln. I Hitchcock har man valt det senare sättet och det hela kretsar kring tiden för inspelningen av Psycho från 1960.
Alfred har precis gjort succé med North by Northwest. Filmbolaget vill ha en film till i samma stil. Det vill inte Alfred. Han vill göra nåt nytt, nåt fräscht. Han vill känna den där kreativa glädjen som han tydligen inte känner längre. Faktum är att Alfred inte mår bra alls. Han hetsäter, dricker för mycket sprit, är överviktig. Samtidigt börjar äktenskapet med fru Alma (Helen Mirren) knaka i fogarna. Så läser Alfred Robert Blochs Psycho, en historia som inspirerats av den verklige seriemördare Ed Gein. Alfred bestämmer sig för att filma den upprörande historien utan att ha filmbolagets stöd när det gäller pengarna. Makarna Hitchcock tvingas belåna sin lyxvilla för att finansiera filmen som alla tror ska bli ett fiasko.
Filmen består av två parallella historier kan man säga. Dels handlar det om hur arbetet med Psycho gick till och dels handlar det om svårigheterna herr och fru Hitchcock har i sitt förhållande. När det gäller den senare historien så finns det två scener som var bra på riktigt. Den första utspelas vid Hitchcockarnas swimminpool när Alfred berättar för Alma varför han vill göra Psycho. För en gångs skull kunde jag här se en sorts människa bakom fatsuit, lösnäsa och manér. Den andra, vilket var den bästa scenen i hela filmen, var när Helen Mirren skäller ut Alfred efter noter och samtidigt spelar den vita skjortan och den svarta slipsen av Hopkins.
Den del av filmen som handlar om inspelningen av Psycho var intressant och jag hade gärna sett mer av den. Nu tyckte jag inte riktigt man fick till balansen mellan Psycho-delen och äktenskapsdelen. I en sidohistoria har Alma har en sorts flört med en manusförfattare, spelad av den som vanligt slemmige Danny Huston, men det leder inte nån vart utan rinner ut i sanden.
Det stora problemet för mig var att Hopkins inte funkade, inte på något sätt. Även fast han egentligen ser helt annorlunda ut så kan jag inte låta bli att tänka på Hannibal Lecter. Jag sitter och väntar på att han ska väsa ”…and a nice chianti, slurp slurp”. Apropå slurp så blir det upprepande och övertydligt när man ständigt och jämnt låter oss se, och framförallt höra, Hopkins slurpa rödvin och äta vaniljkräm (eller vad det nu var) direkt ur förpackningen på natten vid kylen. Sen försöker Hopkins köra med nån sorts putande mun som jag antar var ett av Hitchcocks manér. Resultatet blir en fet pratande anka.
Jag tyckte även det blev övertydligt och fånigt när Hitchcock ska visa hur den berömda duschscenen ska gå till. Han tycker inte den blir tillräckligt intensiv och tar själv hand om kniven och hugger mot Janet Leigh (Scarlett Johansson) samtidigt som han ser inre bilder av allt han hatar (chefen för filmcensuren bl a). Fast, som sagt, det var intressant att ta del av hur man arbetade med filmen och hur Alfred inte på något sätt hade full kontroll över det, om filmen nu skildrar det hela som det faktiskt gick till (sånt är ju svårt att veta).
Jag vet inte, hela filmen hade en lättviktigt känsla av tv-film vilket kanske kan förklaras av greppet att låta Alfred själv prata in i kameran som han gjorde i Alfred Hitchcock presenterar-tv-serien. Sen är filmen plötsligt slut (förvånansvärt snabbt i dessa 3-timmarsfilmtider) och allt är bra mellan herr och fru Hitchcock. Jaha?!
Både Jessica Biel, som den andra kvinnliga Psycho-stjärnan Vera Miles, och Scarlett Johansson gör ganska bleka insatser men de har å andra sidan inte några speciellt intressanta roller.
Nej, jag fick aldrig nån riktig känsla varken för Hitchcock eller för vad filmen ville säga om Hitchcock.
En annan, och mycket bättre biografifilm, som jag kom att tänka på är Capote. Det finns en parallell här med Hitchcock som blir besatt av den verklige historien om Ed Gain och ser syner av honom med jämna mellanrum. I Capote är det ju Truman Capote som blir besatt av mordet på familjen Clutter 1959. Se den istället är mitt tips!
Det finns ytterligare en koppling till Capote faktiskt. Samma år som Capote där ju Philip Seymour Hoffman spelar Capote så kom även Infamous där Toby Jones spelar samma roll. Det lustiga är att även Hitchcock med Hopkins ackompanjeras av en systerfilm, tv-filmen The Girl, som handlar om inspelning av The Birds. Vem spelar Hitchcock här? Jo, stackars Toby Jones förstås.
eller uttryckt i siffror 2/5
****
Tyckte nu min filmspanarvänner att Hitchcock var en otäck upplevelse eller hade de en trevlig filmstund? Klicka på länkarna nedan så får du veta.
Plox
The Velvet Café
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Mode + Film
Fiffis filmtajm
Filmparadiset
Har du inte sett den? (podcast)
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Hitchcock and the Making of Psycho « Har du inte sett den?
Pingback: Not getting an inch closer to Hitchcock « The Velvet Café
Pingback: Hitchcock (2012) « Rörliga bilder och tryckta ord
Pingback: HITCHCOCK
Pingback: Hitchcock gör en Capote | Plox
Bra Jojje. Betygskompassen har du rätt inställd i alla fall.
”rinner ut i sanden.” LOL
Hitch äter väl gåslever direkt ur konserven? Trodde jag i alla fall. Du har fått vaniljkrämen på hjärnan! Jag tror för övrigt att jag fick din vaniljsemla. Jag hade ju beställt en vanlig semla. Knas.
Kul att du tog upp Capote. Jag tänkte inte på att det var samma mördare. Men såklart, nu faller bitarna på plats. Jag tyckte Capote var grymt bra. Vilken prestation av PSH! Jag gav den 5/5 faktiskt…
Ja, den där kompassen börjar kalibrera sig rätt så småningom. Alla andra verkar ha gett filmen 3 eller 4 av 5 (förutom M-Noir som är utom tävlan). Och så du Henke som precis som jag anammat det här med att en tvåa faktiskt kan vara en helt ok fast totalt intetsägande mellanmjölksfilm. Fast för mig är det nog så att jag måste ogilla vissa delar för att dela ut en tvåa.
Haha, fick du vaniljsemlan. Vafan. 😉
Apropå Capote (som nog fick 4/5 av mig), det var inte samma mördare. Mordet på familjen Clutter är en helt annan historia. Det var nog inte tydligen i min text. Ber om ursäkt för det.
Hmm, såg nu din kommentar att jag är utom tävlan. Vad är nu detta? 😉
Haha, jag menade bara att din recension inte var en ”officiell” Filmspanar-recension. 🙂
Haha, japp – vi verkar ha dragit samma paralleller i slutändan. Hitchock-filmen så pass blek att jag helt snöade in i jämförelse och parallell-stadiet.
Och håller med dig Hannibal funkade inte alls, på något sätt. Gillade inte ens sminkningen.
Infamous borde fler ta och se. Bättre än Capote.
Bättre än Capote säger du? Det har jag svårt att tro. 😉 Men jag kanske ger den en chans.
Om du skulle betygsätta Hitc… nä, just det, du har slutat sätta betyg, eller hur? 😉
Det säger jag. 🙂
Hitchcock ligger på 2+/5 alt 3-/5. Så nädå, betygsätter fortfarande. Men bara på filmtipset. 😉
Ah, ditt betyg stämmer överens med mitt även om jag var så kinkig att jag inte satte dit nåt plus på min tvåa. Precis, bara på Filmtipset. Bra att man har det i alla fall så man kan kolla. 😉
När jag tänker på din min under ätningen av den kleggiga wienersemlan och samtidigt hör psycho-duschscene-musiken i öronen så blir det bara SÅÅÅ jävla läskigt i skallen.
Scary monsters… Indeed.
Haha, hoppas jag har förstört din nattsömn också! 😉 Och Henkes.
😀
Det har du! 😉
Min också!
Två flugor i en smäll. Perfekt. 😉
Ja, det är inte utan att man tycker lite synd om stackars Toby. Ett par wienersemlor till så ser du kanske också ut som Alfred? 😉
Absolut, men det kommer aldrig bli några wienersemlor mer. Kanske några vaniljsemlor dock. 😉
Vi verkar tycka ganska lika om filmen, fast ändå tar vi upp lite olika saker, intressant. Personligen hade jag svårast med hur man framställer stackars Hitch. Gillade inte alls hans syner och att de visade honom som en svag person som inte har någon vidare koll. Hade mycket hellre sett att filmen börjat någon gång när han kommer till Hollywood och kanske slutat med Psycho.
Hitchcock fick två och en halv inne hos mig.
Är två och en halv inne bättre än halva inne? Eller mycket sämre kanske? 😉
Jag visste att någon skulle höja på ögonbrynen, haha.
Och det var givetvis Henke. 😉
Hoppas knät är bättre!
LOL.
Något bättre.
Haha, att man framställer Hitchcock som en ”svag” person var ju kanske det som var det bästa med filmen. Om det nu var så att Alma faktiskt bidrog väldigt mycket till arbetet med filmerna i verkligheten så är det väl riktigt intressant att man valt att skildra det. Fast du kanske menar på nåt annat sätt. I filmen tycker jag det ändå framgår att Hitchcock en stark vilja och visste vad han ville. När nåt var bra så visste han det oavsett om han själv eller frun eller nån annan var källan till det.
Det jag främst störde mig på var att man visade honom som psykiskt labil, speciellt med hela Ed Gein-grejen. Annars att han skulle vara lite svag och frun var mer dominant, det hade jag inte problem med.
Ja, det var nog lite over the top och spekulation men inget som störde mig jättemycket direkt, i alla fall inte just det att man visade honom som lite psykiskt störd. Det är liksom inte som att de skulle ljuga om min morfar eller nåt, om du förstår vad jag menar. 😉
Jag förstår. I mitt fall var det nästa som de talade illa om min morfar, det var just det jag störde mig på 😉
Haha, ja, om du känner så då förstår jag att du stör dig på det. Du respekterar verkligen dina filmikoner.
Fånigast av alla tyckte jag scenen var mot slutet, där man fick se publikens reaktioner på duschscenen. Det skulle föreställa någon sorts rädsla antar jag, men blev bara konstigt parodiskt.
Wienersemla. Hugaligen. Sånt slapp jag på det underbara caféet på Sture!
Jo, det blev fånigt men samtidigt lite kul ändå tyckte jag.
Inget fel på fiket bara på just den semla jag fick.
Att du missade Collette, jag tycker hon är en sådan skådespelare som tar över scenerna. Jag har min gratismånad på Netflix nu så jag tänkte se ”The Girl” som finns där. Jag har faktiskt inte sett Infamous, bara Capote som jag gillar mycket!
Jag missade inte direkt Collette men jag tänkte medan jag såg den att ”det där är Toni Collette, vad gör hon i den här filmen?”. Jag har inte heller sett Infamous eller The Girl. Kan inte säga att jag är jättesugen heller. The Girl är väl den som lockar mest, det är ju som en sequel till Hitchcock. 🙂
Instämmer om Hopkins plutande… det var ett väldigt fokus att få till siluetten på bästa sätt…
Japp, och ändå lyckades de inte. Jag såg Hannibal Lecter i fetdräkt.