The Dark Knight Rises
1 augusti, 2012 22 kommentarer
Titel: The Dark Knight Rises
Regi: Christopher Nolan
År: 2012
IMDb | Filmtipset
Obs! Det förekommer spoilers för The Dark Knight Rises i texten nedan!
Jag är riktigt nöjd med att jag såg om Batman Begins och The Dark Knight innan det var dags för den avslutande delen i trilogin. Jag får bl a tacka Joel som twitteruppmuntrade mig till omtittarna. Det som förvånade mig lite med Rises var att den faktiskt knöt an till Batman Begins så mycket som den gjorde. Det kan väl till viss del (eller all del) hänga samman med att man inte kunde ha Jokern med som en viktig komponent i handlingen eftersom Heath Ledger tragiskt gick bort efter The Dark Knight. Just detta här var ändå nåt som störde mig en aning. Jokern nämns inte ens vilket känns aningen konstigt.
Jag vet inte vad det är, om det är mig eller filmerna det är fel på, men jag blir inte, kan inte bli, helt uppslukad av nån av filmerna. Det var likadant med Nolans Inception. Det finns nåt… vad ska jag kalla det… kliniskt över filmerna. Det är otroligt stora filmer, episka filmer, som imponerar. Allt samverkar: dramat, actionen, Batman-mytologin, och det borde bli en klockren film, åtminstone en fyra i betyg. Jag slår vad om att om jag hade sett Rises i en IMAX-salong så hade den fått en fyra. Jag såg den inledande fantastiska flygplanskapningen i just en salong när jag var i Montréal i vintras då den visades innan Mission: Impossible – Ghost Protocol. Grymt häftig tyckte jag den var då och jag kände hur jag sögs in i filmduken.
Nu var det inte riktigt lika häftigt att se inledningen på Rises på en lite mindre salong hemma i den svenska vardagen. Fast jag tycker ändå den är cool ehuru jag inte blir lika bortblåst (eller insvept kanske) som första gången jag såg sekvensen.
Jag tror ett problem jag har med filmen är att den gapar över lite för mycket. Det är så många karaktärer med, det är så många små handlingar som pågår, så många trådar som ska följas upp. Grejen är att Nolan (Nolan Bros kanske man ska kalla bröderna då Jonathan Nolan är med och skriver manus) ändå får ihop allting. Men jag får trots allt en sorts klinisk känsla. Jag tror jag har kommit på vad jag saknar. Det är de mindre scenerna, de där scenerna som fungerar som ett kitt, nåt som binder ihop de storskaliga scenerna, nåt som gör att filmen landar i en sorts vardag.
Filmen känns mer organisk när Michael Caine är med. Caines Alfred är nästan bindemedel nog för att göra filmtrilogin komplett. Efter att ha sett ettan och tvåan i trilogin så framstår filmerna alltmer som filmer om relationen mellan Bruce Wayne och Alfred. Filmernas fokus är Bruce Waynes problem med sig själv, att komma över sina föräldrars död, att kunna kontrollera sin ilska, att vända den till nåt positivt. Och Alfred är där för att se till att han gör just det, och inte går under.
Jag gillar skurken Bane. Han är skräckinjagande, men Tom Hardys skådespelarinsats kommer lite i skymundan pga masken. Man ser ju liksom bara hans kropp, hur biffig den nu än är. Jag gillar det mesta med Bane, ja, även masken som känns perfekt designad även om den döljer det mesta av skådisen Hardy. Det enda som är riktigt fel är rösten. I den där scenen som jag såg i vintras innan M:I 4 (innan man spelade in den på nytt för att publiken ska höra vad han säger) så kändes rösten mer läbbig och inte som en brittisk cirkuspresentatör som pratar i megafon. Och så kan jag tycka att Bane egentligen bara en plot point för att allt ska ställa sig på sin spets och för att locka Bruce ur sin isolering. Men det är egentligen fine (helt ok blir det översatt till svenska).
Anne Hathaway är fasiken fantastisk som Selena Kyle. Jag gillar verkligen hur hon blir Catwoman utan att hon är Catwoman och utan att hon har nåt mystiskt kattblod i sig. Hon är en fasadklättrare helt enkelt.
Under slutdelen av filmen så kommer det en hel del twister som jag tycker funkar riktigt bra. En grej som jag noterar så här i efterhand är att hela filmen egentligen är Robins origin story. Och det tycker jag öppnar upp för en ny film om ca två år med Robin (spelad Joseph Gordon-Levitt) som huvudkaraktär och det får Petter säga vad han vill om. 😉
Jag känner att jag nog har en del mer att säga (t ex om Marion Cotillard, hela trilogin, Batman som sjukpensionär, Liam Neeson, att 5 månader passerade under filmen, om fungerande och icke fungerande autopiloter, om fullständiga namn, om en fånig Cillian Murphy, om Batmans ständigt öppna mun och hans gutturala röst, mm) men det får vänta till nån annan gång så jag slutar nu genom att dela ut en stark trea.
Vill du ta del av fler åsikter om The Dark Knight Rises, kolla in här: Voldo, Sofia, Fiffi, Anders, ExceptFear, Jessica, Har du inte sett den?, Royale with Cheese, Movies – Noir, Flmr, Filmitch och Henke.
3+/5
PS. Förresten, jag insåg precis att Bane med sin mask är ganska lik en Predator… japp, jag googlade på det och det finns fler som har uppmärksammat det.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Utan att spoila slutet, tyckte du det var bra eller fisigt?
Cheesigt, fast på ett i slutändan ok sätt! Tyckte funkade. Lyssnade på er podcast och håller med om det hade varit bättre om man bara hade sett Alfred titta men att vi som tittare inte hade sett BW och SK.
Och sen är jag på din sida när det gäller nästa Batman-film. Skulle bli väldigt förvånad om det blir en reboot. Det kändes ju upplagt för nåt annat. Men man vet ju aldrig.
TACK! 😉
Kanske blir en catwoman och Robin-film? Hade vart fett (och lite weird).
Spoiler…
Ja, det vore nåt. Det som är lite lustigt med tanke på hur filmen slutade är ju att ”Robin” fick ta över läderlappsgrottan och alla gadgets och det kändes som om tanken var att han skulle bli den nya Batman. Batman är ju en symbol och det behöver inte vara Bruce Wayne som är den symbolen. Men han är ju Robin. Han kanske tar över men kör med en annan dräkt och kallar sig Robin.
Eller så plockar han (Levitt) upp något stackars barnhems barn och bara ”tja, jag är batman. Jag ska träna dig som en mini me och kalla dig mitt mellannamn.”
Ah, bra tanke. Då får ju den där ungen ett riktigt taget superhjältenamn och inte sitt eget mellannamn. Det kanske Petter kan acceptera också. 😉
Cillian Murphy är aldrig fånig 😉 En av mina favoritskådisar.
Jag skrev Cillian men menade hans rollfigur, som är fånig, ja, just det FÅNIG! 😉 Men visst, Cillian själv har väl en ganska stor del i rollfigurens fånighet också.
Tack för länkning! Jag tyckte Murphy funkade ännu bättre här än i BB, eller också var det bara rättegångsscenerna som jag tyckte var så briljanta… Håller med och samtidigt inte. Bane och Hathaway som Selina Kyle — nej. Däremot instämmer jag i den där polerade ytan som Nolan ofta har, är det kanske den lite ruffigare känslan i Memento som gör den så bra? Däremot vet jag inte om det är något som gör att jag generellt inte försjunker i hans filmer.
Haha, lookaliken hade jag totalt missat 😀
Hmm, nja, hade problem med Murphy även i BB. Rättegångsscenerna fann jag fåniga. Bane, vad var det för fel där då? Och Hathaway funkade ju… Får hoppa över och läsa hos dig nu när jag sett filmen själv. 😉
Ja, det är nåt med Nolan som jag inte riktigt kan sätta fingret på som ger nån sorts distans.
Pingback: The Dark Knight Rises (2012) « Rörliga bilder och tryckta ord
Jamen vist var det väl underbart att det var Robins ursprungshistoria! Jag ÄLSKAR twisten att titeln syftar på någonting helt annat än man tror! Jag har själv hållit min text helt spoilerfri men eftersom du är mer frispråkig så kan jag kosta på mig att ropa ut det från hustaken här!
Förresten misstänker jag att de allra flesta som har tänkt se filmen har sett den vid det här laget.
Till skillnad från dig tycker jag inte filmen gapar över för mycket. Men jag håller med om att röst-grejen bara är fånig.
Håller med i det mesta. Det känns som man vill hinna med lite för mycket i denna avslutande del. Att det visade sig vara Robin tyckte jag var helt ok, speciellt som det avslöjades på slutet. Hade inte funkat om han dykt upp som Robin i början av filmen och sprungit runt i tights.
Bane funkade bra, även rösten. Och jag är nog en av få som inte direkt stör mig på Batmans lite fånigare röst. Man måste fortfarande acceptera att det är en superhjältefilm och då kan inte allt vara perfekt och trovärdigt. Jag gillade t.ex. inte den flygande farkosten, kändes mest töntig.
Nej, denna var sämre än de två tidigare filmerna. Men dålig var den inte.
Haha, men han kanske hade kunnat vara på en löparrunda helt enkelt (tänker på Robin i tajts). Jo, de har tryckt in allt de kunnat trycka in i filmen, lite för mycket. Men jag tycker ändå Nolans lyckas knyta ihop säcken, avsluta alla trådar, och få till en bra avslutning.
Jag hade lite problem med Banes röst men tyckte karaktären funkade som helhet. Batmans röst har jag inga problem med egentligen. Han vill ju låta annorlunda när han är Batman för att förbli anonym (även om man nu borde kunna räkna ut att Bruce Wayne är Batman ändå). Det är nån gadget i masken som skapar hans growlröst, inget konstigt med det.
Japp, håller med. Det funkade som helhet, men det blev ändå för mycket. Och ja, det där med rösterna får man helt enkelt acceptera. Eftersom du hade hört Bane prata annorlunda i öppningssekvensen kan jag förstå om det inte lät lika bra nu.
Jag förstår ändå att de ändrade Banes röst. För oss som har textning så funkar det men i USA så var det obegripligt.
Jag fann också denna film klar mindre tillfredställande än de första två, men jag såg inte om dem före trean. Jag skulle kanske gjort som du där…
Kul att du lyfter upp Anne Hathaway. Jag gillade henne som Catwoman och att de inte bara gjorde henne till nån sexigt våp. Precis som med Black Widow i Avengers hade hon en egen karaktär. Anne H övertygar alltid och hon har börjat bli en av mina favoritskådespelerskor. Och det skadar inte att hon är snygg heller!
Jag hade lite problem med tonen i filmen och en del annat. Min revy finner du här:
http://fripp21.blogspot.com/2012/08/the-dark-knight-rises-2012.html
Jag tycker alla tre håller ungefär samma klass fast TDK är snäppet än de andra två. Själv är jag nöjd med att det blev omtittar på BB och TDK även om det nog inte spelar så stor roll. Men vissa smådetaljer var kul att snappa upp.
Hoppar över och läser hos dig.
Denna tyckte jag inte alls om även fast jag älskar de andra två. Slutet var bland det sämsta jag sett och hört någonsin, kanske det sämsta. Sedan var den tråkig och hade inget bra klimax alls. Inte ens Michael Caine kunde hjälpa till att rädda den. Så en etta får det bli.
Ouch, platt fall. Jag hade nog aldrig tråkigt när jag såg den. Håller med om slutet som är lite smörigt. Vad är det du syftar på? När ”Robin” åker upp i plattformen i grottan eller när Alfred är på restaurangen i Florens? Den senare scenen är i smörigaste laget, håller med. Den förra är helt ok.
Båda delarna faktiskt. Det bästa var Bane men det blev ju platt fall med honom till slut med.
Aj då. Jo, Bane förminskas en aning i slutet.