Angels & Demons
2 oktober, 2011 4 kommentarer
Titel: Angels & Demons (Änglar och demoner)
Regi: Ron Howard
År: 2009
IMDb | Filmtipset
Nån gång efter Da Vinci-koden läste jag även Änglar och demoner. Efter det fick det vara nog med Dan Brown för min del. Han skriver ju i princip samma bok hela tiden verkar det som. Nu kanske jag kommer läsa nån mer om jag ska göra en långflygning nån gång och köper en pocket på flygplatsen. Vad vet jag? Men jag kommer inte söka upp böckerna direkt. Nåväl, då tar vi och avslutar helgen med filmen Änglar och demoner. Den här gången fajtas Langdon mot Illuminati som vill förgöra den katolska kyrkan med en antimateriabomb placerad nånstans i Vatikanen.
Varför så bister? Aha, du vill också ha en röd dräkt.
Början är faktiskt riktigt mysig och snygg. Det känns som en skön matiné. Efter ett tag börjar jag dock ledsna ganska rejält på storyn. Den gör liksom inget intryck alls. Jag måste ändå erkänna att Tom Hanks är bra i rollen som Langdon. Han bidrar med en sorts mänsklighet. Filmen är fullproppad med logiska luckor men det i sig spelar kanske ingen roll. Men ok, det gör ju inte saken bättre. Det förekommer helt vansinniga scener när man ska tro att bistra män är skurkar när de sveper omkring i en folksamling några minuter innan man tror att ett brott ska begås. Det blev mest löjligt. Eller nej, det blev bara löjligt. Ewan McGregor var bra i sin roll som ung katolsk påläggskalv. Fånigt och förutsägbart är att en viss person utmålas som skurken och man vet liksom direkt att, nej det är inte han som är skum. Den lilla charm filmen har väger tyvärr inte upp bristerna så det kan inte bli godkänt.
2/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Som sagt, boken är klart bättre än filmen som absolut känns som en trött uppföljare. Jag tyckte även A&D var bättre som bok än Da Vinci, men visst följer Brown sin pålitliga mall. Men det var kul att läsa om de här fyra filmerna mot varandra för de har ju rätt tydliga kopplingar (möjligen med ett litet undantag för NT2).
Jo, böckerna är bättre än bägge filmerna. Jag minns inte riktigt vilken bok jag tyckte var bäst. Det var böcker som man liksom läste ganska snabbt utan att riktigt tänka så mycket. Kul att temat uppskattades. 🙂
En annan koppling man kan göra är ju till Clive Cusslers äventyrsromaner med Dirk Pitt. Det hela inleds med en historisk händelse först som har kopplingar till nutiden, och så ska nåt mysterium komma att lösas.
Förresten så såg jag att svenske Jan Walentins ”Strindbergs stjärna” ska bli europeisk storfilm. Jag läste ganska nyligen boken och det är en svensk version av Da Vinci-koden som tyvärr ballar ur fullständigt mot slutet.
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/strindbergs-stjarna-blir-spielberg-action
Kan hålla med i de likheterna du nämner mellan Brown och Cussler med undantaget att när Cussler är som bäst är han bra mycket bättre än Brown.
Egentligen tänkte jag mest på likheter mellan Cussler och National Treasure-filmerna, just det där med en inledande historisk händelse (Lincolnmordet i NT2) och sen själva nutidshistorien.
Ja, jämfört med Brown så känns nog Cussler roligare.